På lördag ska jag på middag hos en gammal klasskamrat. Hon har även bjudit 2 andra gamla klasskamrater, killar... så visst... det luktar pardejt, men det är det inte. Vi har helt enkelt sjukt kul ihop när vi partar.
Jag ville berätta om det för Hansl så att han inte skulle känna att det här är något som jag försöker dölja för honom.
Och han reagerade inte alls bra. Han reagerade t o m riktigt illa.
Det var liksom inget: Det får du inte.
Han började inte gråta, men rösten blev alldeles grötig.
Och även om det är helt fel att vi gör varandra ledsna, så gillar jag ändå tanken på att vi känner varandra så pass bra att vi hör varandras sinnesstämningar.
..........................................................................
Självklart var det något hans ex hade gjort.
Hon hade tydligen gått ut och partat och sedan inte hört av sig på 2 dagar.
(Kanske behöver tilläggas att hon också var från Sverige, så Hansl hade liksom ingen möjlighet att åka över och kolla om allt var bra med henne)
När han berättade för henne att han varit orolig så hade hon bara skrattat åt honom.
Jag sa till honom att jag kan sms'a honom utmed kvällen och han kan sms'a mig + att jag sover hemma hos Malva och så ringer jag honom när jag kommit dit.
Då var allt bra igen.
Jag gör det som behövs för att han ska känna sig bekväm med det. Jag gör allt utom att ställa in - där drar jag gränsen.
Jag har blandade känslor inför att vara så viktig för någon annan. Det känns tryggt att vara omhuldad, men samtidigt tappar jag lite av min personliga frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar