Jag hade en dispyt med Hansl igår.
Vi pratade i telefonen.
Han sa: Do you love me? (och jag tycker att det låter så gulligt för han uttalar Love så där holländskt att det att det låter som han säger "låff")
Jag: yes
Hansl: Well I like you.
Jaha? Först ska jag säga att jag älskar honom och sedan klämmer han till med att han tycker om mig. Bastardo!
Jag: Yeah, I like you a little too.
Hansl: Only a little? Well if you only like me a little then maybe I should cancel my ticket for friday.
Han lät inte arg eller upprörd, så jag förstod att han inte menade allvar, men jag var långt ifrån road. I det här läget var jag t o m rätt upprörd. Jag fattade ju att han bara ville ha bekräftelse, men jag var så, så nära att svara: Go ahead and cancel it.
Istället avslutade jag samtalet och skickade ett sms: Why?
Hansl ringde och ringde och jag tryckte bort hans samtal och han sms:ade och bad om ursäkt och jag förklarade hur det hade känts för mig och att han inte kan skämta om sådana där saker.
Vi pratade senare... och blev sams på riktigt... och det är fruktansvärt jobbigt att inte veta... är det värt det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar