Oro

Hansl var så orolig och frågade flera gånger om han måste åka tillbaka till Holland.

Jag svarade nej och backade upp det med ett samtal som jag hade med en tjej på migrationsverket.

-I need a hug, sa han

och när jag kramade honom upptäckte jag

att jag också behövde en.

Måste Hansl åka hem?

Hansl fick avslag från skatteverket.

När vi vände oss till migrationsverket sa de att de ville ha in bevis på att han var folkbokförd hos mig.

Snacka om moment 22.

Hansl är jättearg. Han säger att om jag vill komma till Holland kan jag vara skriven där samma dag.

Hansl är rädd.

-Do I have to go home now?

Jag svarar: Nej

Men egentligen vet jag inte... får Hansl stanna?

"Att strutsa"

...Ett uttryck som jag lärde mig och blev väldigt bekant med under mitt förhållande med Martin.

Och det är det jag gör just nu...

Jag är rädd för att dra upp det till ytan, för jag är inte redo att hantera "worst case scenario".

Och jag tänker att Hansl hur enkelt som helst kan ljuga mig rakt upp i ansiktet och jag kommer inte att märka det.

Med Martin visste jag i alla fall.

När Martin ljög kunde jag höra det... men det tog mig några år att lära mig att höra skillnaden.

Svärisarna kommer

Ikväll kommer de.

Jag är i upplösningstillstånd. Jag försöker rensa ut sånt som inte behövs, plocka ur de sista flyttkartongerna och ovanpå detta tvätta.

Hansl går vid sidan av och försöker att inte lägga sig i, försöker att inte stressa mig.
Han städar.
Det är viktigt för honom att hans föräldrar accepterar hans val att flytta hit.

Vi har inte sex idag... det är nedprioriterat.

Hansl påstår att jag gått ner mer i vikt, men jag förnekar det. Fast egentligen har jag ingen aning.

Mardröm

När Hansl vaknade berättade han att han hade drömt en mardröm.

Han hade drömt att jag hade haft en pojkvän till, en asiatisk kille
och han drömde att jag inte kunde bestämma mig för vem av dem jag ville vara med.

Han är fortfarande orolig och otrygg i min kärlek: Do you want me to go home? frågar han mig med jämna mellanrum och jag svarar alltid: No

Men nästa gång han frågar har jag tänkt spela dum och säga: What do you mean? You are already home.

Svårt att sova

Jag har haft svårt att sova på sista tiden. Jag vaknar vid 4 och sedan ligger jag och tänker på Hansl och att han ska flytta hit och dottern och jobbet ända till klockan ringer.

Jag är trött och frånvarande på jobbet och har egentligen inte energi att göra någonting.

Och om någonting annat...

Sara och jag pratade i telefon igår och hon sa: Vad konstig du låter? Har du en kille där?
Jag: Men om jag hade en kille här skulle jag väl knappast sätta mig och ringa till dig?
Sara: Du har Martin där!?
Jag: Nej.

Fast hon vet inte att jag har träffat Martin... i fredags. Det var helt kort, men det var inte mindre jobbigt för det.

Han är så förändrad och jag tycker så fruktansvärt synd om honom. Jag frågade honom om det går bra.
M: Det går knackigt.
Tårarna började rinna. Jag kunde inte hjälpa det.
Jag gav honom en kram och viskade in i hans axel: Jag vill att du ska fixa det här.

Sedan skildes vi åt. Och jag är så glad att jag inte är en del av hans liv. För att välja bort att leva med hans bipolaritet är nog ett av de sundaste besluten jag gjort. Och jag är tacksam över att jag inte har behövt stå vid sidan och se honom förfalla till det vrak han är nu.

Och jag vill inget hellre än att han lyckas få ordning på sitt liv, men jag är tror inte att det går.

Så kommer en vändning

Vi är lyckliga och glada igen. Hansls utbrott av osäkerhet har gått över och han känner sig glad och trygg.

Jag ska dit nästa helg och det ska bli sååå skönt. Jag längtar ihjäl mig efter honom.

Och samtalen är kärleksfyllda in absurdum...

men...

han lyckas alltid flika in sitt lilla orosmoln: Are you sure that you want me to come?

och jag bekräftar: Yes, I am so happy that you are coming.

Jag vet varför han gör så.
Tre gånger samlade Hansl ihop allt och var redo att flytta till Sverige för att vara med henne och varje gång så ändrade hon sig.
En av gångerna satt han i bilen på väg hit och hade passerat danska gränsen, när hon ringde och sa att han inte fick komma.

Så för fjärde gången ska nu Hansl packa sitt liv för att flytta till Sverige.
Men den här gången ska han komma till mig och jag ska, ta mig fan, inte ändra mig.

Do you want this

Hansl frågar mig varje dag om jag verkligen vill att han ska flytta hit.

Jag svarar alltid detsamma: Det är klart att jag vill.

Han berättar att han vill komma hit tidigare, för han vill inte leva utan mig längre. Han längtar efter att vi ska börja vårat gemensamma liv.

Sedan säger han: Om du tänker ändra dig, måste du säga det nu, för snart finns det ingen återvändo.

Det känns läskigt när han säger så. Jag har inte bott med någon annan än min dotter de senaste sex åren.

Tänk om jag har glömt hur man gör när man är sambo...

Fed up

Han är osäker på mina känslor för honom. Han vill höra att jag kommer att älska honom för alltid.

Även om min attityd till livet är att man aldrig kan garantera en sådan sak, säger jag till honom det han behöver höra.

Men trots det tjatar han: Är det säkert att det inte finns något/någon som du vill testa?
Och jag svarar: Jag vill bara vara med dig.

Till slut säger jag att jag inte orkar prata om det längre. Jag säger att jag inte orkar prata med honom längre. Jag har svarat på samma fråga flera gånger. Det borde räcka.

Han blir ledsen...

H: I know that I am nagging to you. I hear myself saying it to you and I can't stop it. I'm so fed up with my own insecurities. I'm so fed up with feeling like this.

lördag

Jag har pratat massor med Sara idag.
Jag känt att jag behövt ventilera mina känslor kring Hansl. Att få prata ut om hur annorlunda det är att vara tillsammans med honom mot att bara ha kontakt via telefonen.

Tänk om det är så att Hansl enbart kan ha sådana här förhållanden.. över telefonen, över långa avstånd... för att han inte kan ha ett förhållande "på riktigt".

Sara tycker att jag ska kräva att han bestämmer ett datum. Och det är ju riktigt - Det gick visserligen inte så himla bra när jag gjorde det med Martin, eller på sätt och vis gick det väldigt bra, eftersom det tog slut redan innan datumet passerades.

Jag försökte ha ett sådant samtal med Hansl på telefonen, men det gick inte.

Vi kom inte fram till något.

Så planen är att när jag åker dit, om 2 veckor, så ska vi sätta oss ner och ha ett allvarligt samtal.

Och sedan får vi se vad som händer...

Bara 3 dagar kvar

Han kommer på måndag.

Vi har pratat om när han ska flytta hit och jag har sagt att jag tycker att det känns jobbigt och otryggt att inte veta exakt när han kommer.

Så nu ringer han var och varannan timme och säger att jag inte ska oroa mig. Sedan frågar han om jag vill göra slut med honom.

Utgång

Jag var ute igår... Det blev sent.... riktigt sent

Hansl ville att jag skulle sms:a när jag kom hem, men jag var inte hemma förrän halv sex
och jag tyckte att det var så himla pinsamt att jag var hemma så sent, så jag hoppade att sms:a

07.30 ringde han och var orolig och arg för att jag inte sms:ade när jag kom hem

Jag sa att jag hade glömt. Jag hade sovit i mindre än 2 timmar så jag var helt väck.

Sedan blåljög jag och sa att jag varit hemma vid 3-4

Bilolycka

Hansl ringde mig precis.... han har varit med om en bilolycka.

En annan bil körde in i hans, rakt i sidan. Det finns ingenting kvar av bilen.

Och den här ångesten jag känner av att vara så långt borta.
Jag kan inte göra något.
Jag känner mig så jävla hjälplös.

Han sa att han mår bra, men jag litar inte på att han säger som det är.
Han skulle inte dra sig för att "skydda mig" från verkligheten om han tror att jag skulle må bättre av det.

Uppdatering:
Hansl blev undersökt av ambulanspersonalen och de bedömde att han var bra nog att åka hem.

Uppdatering 2:
Hansl åkte till sjukhuset och de kollade upp honom ordentligt,
vilket han inte berättade för mig för att han trodde att det skulle göra mig mer upprörd.
Han fick ratten i magen, så han har ont där och så har han fått en hjärnskakning..

Idag har vi haft ett långt samtal om att jag inte vill att han ska behandla mig som ett barn som måste skyddas från den hårda verkligheten.

Timing

Både igår och idag lyckades ex ringa medan jag pratade med Hansl. Igår ringde Martin och idag ringde det ex som jag lunchade med för några veckor sedan.

Och då har jag inte ens berättat för Hansl om Anton.

men jag frågade honom om han har problem med att jag har kontakt med mina ex, vilket är egentligen en retorisk fråga. Varför skulle han tycka att det var okej egentligen?

Hansl svarade att han inte känner sig bekväm med det, men att jag måste bestämma själv hur jag vill göra. Att om jag vill ha kontakt med mina ex så är det okej.

Och jag tänkte att det innebär i stort sett att jag inte kan ha någon kontakt med dem, för om han känner minsta obehag, så är det inte värt det.

Hansl sa sedan att killar alltid har baktankar om de är vänner med tjejer, så att mina ex vill ha kontakt med mig, beror på att de vill ha något mer.

Jag fattar att Hansl menar att de vill ha sex med mig, fastän han inte sa det rakt ut.

Jag tappade lusten att ha kontakt med mina ex.

Jag berättade att Martin är i sitt behandlingsprogram och det kanske blir så att han behöver prata om det som har hänt och då, men bara då, vill jag finnas tillgänglig.

Att lyfta och stötta

När han känner att jag inte riktigt har tid för honom, så tror han att jag har slutat älska honom. Han behöver massor med bekräftelse och han blir liksom lite needy och klängig, som en tjej.

I vanliga fall har jag inget emot det för jag tycker så mycket om honom att jag vill att han ska känna sig älskad, men nu när jag är mitt i blodiga veckan, är jag liksom inte riktigt lika förlåtande. När han får sina utbrott av osäkerhet är jag inte lika stöttande som jag brukar.

Fast det innebär ju inte att jag inte bekräftar honom, för det gör jag fortfarande, men inte lika översvallande.

Utan mens: I love you so much, I feel so lucky that I have met you and I want you so much, you are so sexy and smart and wonderful.

Med mens: I love you and I miss you.

(okej kanske lite överdrivet, men ni hajar skillnaden)

Holland

Jag åker på torsdag....
Har en resfeber som heter duga.
Har inte varit utomlands sedan 2000.

Kalla kårar

Jag får kalla kårar när jag inser att Martin nu är fullt medveten om att jag träffar en annan och att det är ganska allvarligt.

Då finns det alltså ingen återvändo. Jag får ångest av tanken på att stänga dörren om det förflutna.

Och jag fattar det inte, för jag är så, så kär i Hansl.

lördagsmiddag

På lördag ska jag på middag hos en gammal klasskamrat. Hon har även bjudit 2 andra gamla klasskamrater, killar... så visst... det luktar pardejt, men det är det inte. Vi har helt enkelt sjukt kul ihop när vi partar.

Jag ville berätta om det för Hansl så att han inte skulle känna att det här är något som jag försöker dölja för honom.

Och han reagerade inte alls bra. Han reagerade t o m riktigt illa.

Det var liksom inget: Det får du inte.

Han började inte gråta, men rösten blev alldeles grötig.
Och även om det är helt fel att vi gör varandra ledsna, så gillar jag ändå tanken på att vi känner varandra så pass bra att vi hör varandras sinnesstämningar.

..........................................................................

Självklart var det något hans ex hade gjort.
Hon hade tydligen gått ut och partat och sedan inte hört av sig på 2 dagar.
(Kanske behöver tilläggas att hon också var från Sverige, så Hansl hade liksom ingen möjlighet att åka över och kolla om allt var bra med henne)
När han berättade för henne att han varit orolig så hade hon bara skrattat åt honom.

Jag sa till honom att jag kan sms'a honom utmed kvällen och han kan sms'a mig + att jag sover hemma hos Malva och så ringer jag honom när jag kommit dit.

Då var allt bra igen.

Jag gör det som behövs för att han ska känna sig bekväm med det. Jag gör allt utom att ställa in - där drar jag gränsen.
Jag har blandade känslor inför att vara så viktig för någon annan. Det känns tryggt att vara omhuldad, men samtidigt tappar jag lite av min personliga frihet.

Det som är mindre bra...

Det är så svårt att bara ge sig hän för han stannar upp hela sitt liv för att fråga mig: What's wrong?
och jag svarar: Nothing...
För ingenting ÄR fel.

Varför tror han att något är fel?

Och han behöver bekräftelse och han säger: Tell me how much you want me.

och jag kan inte prata på beställning, så hela hjärnan knyter sig och jag blir extra tyst istället.

Hansl: Say something

och jag är bara tyst.

Nervositet

Jag: It's only a day left untill you are here
Hansl: I'm getting really nervous.
Jag: It's good that you are nervous. Then I don't have to be.
Hansl: That's what my father always says.

Själv pendlar jag. Idag när jag tänkte på att träffa Hansl så slog mitt hjärta jättehårt.

dunk dunk dunk...

När jag senare tänker på att träffa honom så känner jag mig lugn... allt kommer att bli bra.

24 timmar kvar