Ensamma

Skillnaden är enorm.
När det bara är jag och Hansl hemma blir det sex lite när som och var som.

Och på ett sätt är det så himla skönt.
Jag får lite nytta gjort...
tvätten släpar inte efter.
Jag och Hansl städar hela lägenheten.

men saknaden efter min dotter är så himla stor.

Jag ringde och pratade med henne och då blev det bara värre.

"Hemma hos"

Jag tänkte att det kunde vara kul med ett litet "Hemma hos Miss Understood och Hansl".

Så jag har med hjälp av kameran dokumenterat delar av vårat hem.

Håll till godo...

Miss Understood och Hansl


Miss Understood kompromissar: Hansl vill att vi ställer kopparna upp och ner i skåpet

"Är det något som jag ska ta med mig från Holland?" frågade Hansl innan han skulle komma till Sverige. Jag svarade: Kaffemaskinen!

Philips Senseo heter den och finns i var och vartannat hushåll i Holland, men den är ínte helt vanlig i Sverige. Kaffet är himmelskt gott, men säljs mig veterligen bara i två affärer i Stockholm. Därför importerar vi kaffe med alla Hansls vänner och släktingar som kommer och hälsar på.

Gott nytt år!

Gott slut och Gott Nytt

Jag gör väl på samma sätt som förra året och delar in 2010 i 2 delar.

Första halvåret fortsatte kuskandet fram och tillbaka till Holland. Jag och Hansl lärde känna varandra bättre och framför allt så fick han lära känna min dotter.

Känslorna pendlar massor i ett förhållande, där man ses en gång i månaden, men pratar varje dag.

Någonstans trodde jag aldrig att Hansl verkligen skulle komma hit och bosätta sig. Han fick på sig till årsskiftet att komma hit... - Jag satte en tidsgräns på vår kärlek.

Andra halvåret blev vi sambo i ett nytt hem, med allt vad det innebär. Tryggheten i att vara en familj, att ha någon att luta sig mot.

Men också har det ställts höga krav på mig som person, vilket jag inte är van vid, eftersom jag alltid har kunnat göra som jag vill i "mitt" hem - nu skulle man helt plötsligt ta hänsyn till någon annans känslor och åsikter.

Det kom också fram att Hansl ljugit för mig om sin rökning, vilket jag inte låter honom glömma så lätt.

Everyday

Det smög sig på mig...

vardagslunken...

när det helt plötsligt blev så att det mesta fungerar smidigt

och att vara tillsammans med någon som är holländskt direkt, inte är så komplicerat som man en gång trodde.

Acklimatiseringen är i det närmaste total,

men jag tror att den största orsaken till att det funkar smidigare

är att Hansl har blivit smidigare...

svenskare?

Måste Hansl åka hem?

Hansl fick avslag från skatteverket.

När vi vände oss till migrationsverket sa de att de ville ha in bevis på att han var folkbokförd hos mig.

Snacka om moment 22.

Hansl är jättearg. Han säger att om jag vill komma till Holland kan jag vara skriven där samma dag.

Hansl är rädd.

-Do I have to go home now?

Jag svarar: Nej

Men egentligen vet jag inte... får Hansl stanna?

Sambo

Än så länge är det ganska soft att vara sambo. Vi älskar så fort vi får chansen. Vi åker till Lidl och handlar. Vi diskuterar vad vi ska hitta på, men det slutar med att vi inte gör någonting.

Vi tjafsar en del, men det känns odramatiskt och vi löser det enkelt. Vi hittar en form som kommer att fungera för oss som sambo.

Jag packar upp flyttkartonger i ett rasande tempo, men har trots det bara kommit igenom en tredjedel.

Jag oroar mig massor för Sara som ska föda barn... any day now...
Helst av allt vill jag bara träffa henne, så att jag får se med egna ögon att allt är okej,
men jag vill inte heller tränga mig på.

Det är så länge sedan jag var gravid, så jag kommer inte ihåg hur det var...
Behöver man lugn och ro eller vill man bli aktiverad?

Det nya hemmet

Jag stod och pratade med Sara i telefonen när Hansl körde upp framför huset.

Det kändes så overkligt att se honom här och tänka att han inte kommer att åka tillbaka. Han kommer inte att lämna mig.

Och jag försökte visa honom runt, men vi hann inte långt förrän kläderna ramlade av oss och vi "invigde" vårat nya hem.

Och hela första natten låg vi tätt omslingrade. Mitt huvud på hans bröst, benen i en trasslig härva.

Han väckte mig med mjuka kyssar...

Hansl

Hansl gjorde ett svartsjukeutspel på telefonen.
Pinsamt,
ett riktigt pinsamt utspel.

Och oron börjar gnaga i mig...
TÄNK om det inte blir bättre när han kommer hit.

Min enda tröst är att han la ner och medgav att han uppförde sig som en idiot.

Shit, vad jag inte vill ha det här nu...
Just nu vill jag bara glädja mig åt att väntan snart är över.

The greatest love of all

Det här är nog det största någon gjort för mig.

Han lämnar ALLT...

Jag förstår att han är nervös. Jag är också nervös, men han ger upp allt som är tryggt och välbekant, för att vara familj med mig och min dotter - i ett land där han knappt kan språket, inte har något jobb och bara en handfull vänner/bekanta.

Jag fantiserar om hur jag öppnar dörren i vårt nya gemensamma hem och säger:

-Welcome home, Hansl!

Om en vecka...

...ska Hansl sätta sig i bilen och börja tuffa mot Sverige.

Han ska göra en liten roadtrip av det hela och övernatta på vägen...
Göra en del stopp för att fiska lite...
Och sedan är han en tung junkie av vackra utsikter, så jag föreställer mig att han kommer stanna och njuta av landskapet med jämna mellanrum.

Det känns otroligt spännande och jag är så, så glad
att han vill göra det här för mig,
för oss...

Han ger upp ett ordnat liv i sitt hemland, för att få vara med mig.

Han tror att inte att saker och ting är annorlunda bara för att man bor ihop, men han har heller aldrig bott tillsammans med någon flickvän tidigare.

Jag gör mig inga illusioner om att det kommer vara "smooth sailing" när han kommer hit.
Vi får ta en dag i sänder.

Gå och lägga sig...

När vi pratade som hastigast igårkväll, sa vi det vi alltid säger: I wish you were here.

Då slog det mig återigen att snart är det inte bara en önskan.

Jag: Soon we'll be going to bed together every night.

Fast jag och Hansl går inte och lägger oss samtidigt alla gånger. Det händer att jag går och lägger mig före honom.

Jag och Martin gick alltid och la oss samtidigt.

Jag och min exman gick aldrig och la oss samtidigt.

Och jag ser verkligen fram emot att dela det här med honom. En tid där vi skapar våra gemensamma rutiner.

Vi ska ha ett hem tillsammans.

Flytt

Hansl flyttar ur sin lägenhet idag.
När han sa det pirrade det i hela kroppen och jag känner mig rastlös av förväntan.

Det här är så stort. Det är ett gigantiskt steg. Jag känner mig mer nervös inför det här, än vad jag gjorde inför mitt eget bröllop.

Ett inlägg om allt möjligt...

Det är bara två veckor kvar tills Hansl kommer. Han är trött på bilen och allt som krävs för att den ska bli svensk medborgare.

Sedan krävs det en hel del för att Hansl ska få stanna i Sverige också. Jag fattar inte. Jag trodde att det var lätt... vi är ju med i EU...

Hansl har sin avskedsfest ikväll. Alla hans vänner ska dit. Jag antar att det kommer att delas ut en hel del inbjudningar till höger och vänster.
I huvudet funderar jag på en ny säng åt dottern som är stor nog att ta ett par vuxna, ifall vi får många gäster på en gång.

Jag nämnde vid ett tillfälle att jag var orolig för hur vi kommer att fungera i vardagen.
Hansl: Miss Understood, you are thinking with your head. Start thinking with your heart and let the magic happen. I want to sweep you off your feet, every day. I want to spend the rest of my life making you happy. That is all I want.

Sara

Sara klagade på att jag inte lät särskilt glad åt att Hansl ska komma.
Och det är nog sant. Just nu känns det jättejobbigt, fast jag försökte övertyga Sara om motsatsen: Jag har aldrig varit lyckligare...

Men så är det ju inte. Jag har så himla mycket bara i vardagen, med att arbeta och ta hand om dottern

och ovanpå det ska man ringa alla samtal och kolla upp allt och varje dag ringer Hansl och vill veta vad jag tagit reda på under dagen och om jag har fixat än det ena och än det andra och jag känner att jag har så mycket information i huvudet att det är svårt att få någon reda på det.

Och som bonus ska jag arrangera en flytt till vårt gemensamma hem.

Jag vill bara att han ska vara här NU och att allt ska vara klart med flytt, bilimport och migrationsverk, försäkringskassa och allt.

Jag fattar ju att det här bara är början och det kommer inte att vara över förrän till Oktober.

I Oktober ska jag slappna av... Oktober är MIN månad.

Gissa vad alla pratar om i Holland.

Svar: Hansls flytt till Sverige.

Vi träffade Hansls vänner igår. De bjöd in sig själva att stanna en helg hos oss i slutet av Oktober. Inte för att jag har något emot det, men jag blev lite tagen på sängen.
Jag tror att det kommer att vara bra för Hansl att ha lite "kontakt" med hemlandet.

Hansls föräldrar kommer 12:e september och stannar en vecka och sedan ska de tydligen fira jul hos oss.

Trots att det är just sånt här man gör som sambo, så får jag känslan av att mitt privatliv blir invaderat.

Jag blir nästan rädd när jag tänker på hur annorlunda allt kommer att bli.

Det som gör att allt känns bra, är tanken på att Hansl kommer att finnas vid min sida...

Svärföräldrarnas besök

Hansl säger att hans föräldrar INTE kommer att komma.
De hade kollat upp priserna för att hyra en husbil eller husvagn och att ta den till Sverige och de hade fått fram en slutsumma på dryga 25 000 kronor. De tyckte att det var lite dyrt.

Alltså inte så att de inte tänker komma alls, men de kommer att komma senare, när Hansl är här och installerad och då kommer de med flyg istället.

Jag pustar ut, för jag var väldigt nervös inför deras besök, men med Hansl här är det en helt annan sak.

Nu funderar jag mest på hur vi ska göra med sängplatser... kanske kan de sova på hotell.

Äh, Hansl får lösa det där. Det är ändå hans föräldrar.

Migrationsverket

Idag har jag surfat på migrationsverkets hemsida. Det var inte så jävla självklart som man kan tro att hitta rätt blanketter...

För EU-medborgare som ska flytta till annan EU/EES-medborgare.
OBS! Svensk medborgare räknas i det här fallet inte som EU-medborgare.

man ba: nähä? Inte den alltså

Till slut hittade jag två blanketter som jag trodde skulle vara de rätta, men för säkerhets skull ringde jag till migrationsverket för att kontrollera.
En automatisk röst förklarade att telefonkön skulle kosta 15 minuter av mitt liv - fast i verkligheten tog det 20, innan jag fick prata med en dam.

Ett beslut för om Hansl får flytta till Sverige eller inte kommer att dröja allt emellan 4 veckor upp till ett par månader.

Jag försökte lura ur damen på migrationsverket vad för typ av skäl de skulle kunna ha för att avslå ansökan, men hon var jättehal.

Jag berättade det för Hansl och han blev inte glad åt att någon annan person ska sitta och bestämma huruvida vi får leva tillsammans eller inte

Hon hänvisade till 2 helt andra blanketter än de jag hade hittat och när jag senare letade efter dem på hemsidan, visade det sig att den ena inte ens fanns.

Damen sa också att han måste skicka in ansökan när han väl kommit till Sverige, men enligt hemsidan så får han inte skicka in den här i Sverige, utan att det måste göras via svenska ambassaden eller svenska konsultatet i landet där han bor.

Så imorgon måste jag ringa dem igen och fråga om den saknade blanketten och var i helvete ansökan ska skickas in, i Holland eller i Sverige.

Så kommer en vändning

Vi är lyckliga och glada igen. Hansls utbrott av osäkerhet har gått över och han känner sig glad och trygg.

Jag ska dit nästa helg och det ska bli sååå skönt. Jag längtar ihjäl mig efter honom.

Och samtalen är kärleksfyllda in absurdum...

men...

han lyckas alltid flika in sitt lilla orosmoln: Are you sure that you want me to come?

och jag bekräftar: Yes, I am so happy that you are coming.

Jag vet varför han gör så.
Tre gånger samlade Hansl ihop allt och var redo att flytta till Sverige för att vara med henne och varje gång så ändrade hon sig.
En av gångerna satt han i bilen på väg hit och hade passerat danska gränsen, när hon ringde och sa att han inte fick komma.

Så för fjärde gången ska nu Hansl packa sitt liv för att flytta till Sverige.
Men den här gången ska han komma till mig och jag ska, ta mig fan, inte ändra mig.

Do you want this

Hansl frågar mig varje dag om jag verkligen vill att han ska flytta hit.

Jag svarar alltid detsamma: Det är klart att jag vill.

Han berättar att han vill komma hit tidigare, för han vill inte leva utan mig längre. Han längtar efter att vi ska börja vårat gemensamma liv.

Sedan säger han: Om du tänker ändra dig, måste du säga det nu, för snart finns det ingen återvändo.

Det känns läskigt när han säger så. Jag har inte bott med någon annan än min dotter de senaste sex åren.

Tänk om jag har glömt hur man gör när man är sambo...

Svärföräldrar

Hansl berättade att hans föräldrar ska komma hit

och jag kände hur hjärtat började slå fortare

och strupen snördes samman

och jag kunde inte få luft.

Alltså, hans föräldrar är världens gulligaste, men jag fattar att det är en storinspektion på gång. De ska kontrollera hur deras lilla telning ska bo. Är det jag har att erbjuda honom här i Stockholm bättre än det han har i Holland?

Så... de ska alltså komma hit första veckan i september - UTAN Hansl.

Och om det skulle vara så att de inte gillar mitt hem, så kommer säkerligen Hansl att få höra det till leda.

Jag har massiv prestationsångest.

Jag tänker på något annat, så att jag kan lugna ner mig lite.