Oktoberfest på jobbet

Oktoberfesten inleds med Jäger och Apfelkorn och hur mycket öl/vin/cider man orkar.
Festen är vild och jag "lovar" 3 olika killar att jag ska hångla med dem efter 23.30, men egentligen planerar jag att vara halvvägs hem vid den tiden.

Har ingen aning om vad klockan är, men det börjar bli sent och jag hamnar i ett så kallat "tyst rum" med Magnus.

Magnus och jag har kemi. Har alltid haft det och det gör att det känns så naturligt att vara tillsammans. Vi har alltid roliga och intressanta samtal.
Det gör inget att han är gift, för vår relation är inte sån. Den är inte intim.

Efter att vi suttit och pratat ett tag föreslår Magnus att vi byter rum. Han vill inte sitta så öppet och prata, eftersom det kan starta skvaller.
Jag är luddig av alkohol, men tänker ändå att om något ska starta skvaller, så är det väl att man sitter undanskymt och inte öppet.

Men jag tänker att jag hänger väl med och det gör att vi slutar i soffan i ett vilorum. Är det intimt? Nej
Båda två har krupit upp i varsin ända av soffan och sitter med benen mot varandra.
Helt plötsligt lutar han sig framåt och säger: Det är väl ingen idé att fråga om jag får kyssa dig.
Jag funderar i tre långa sekunder och hinner ungefär tänka: "Men du är ju gift" och "What the hell"
Så jag låter honom kyssa mig och det är underbart. Han är en riktigt bra kyssare.
Innan jag vet ordet av suger han på mina bröst. Hans hand letar sig ner i mina trosor och helt plötsligt är han inuti mig. Jag drar ut hans finger och stoppar det i min mun. Suger bort mina safter från hans hand.
Helt plötsligt får han kalla fötter. Vi avslutar tvärt, rättar till kläderna och lämnar kontoret. Klockan är 4 på morgonen.

Min tillit är ganska bräcklig.

Egentligen inte...

Jag förutsätter att min pojkvän är trogen och ärar mig med sitt beteende, men när det händer något, som det där i lördags, så sätts hela mitt tillvaro i gungning och då är det rätt svårt för mig att komma tillbaka till noll-läge igen.

Och jag tänker att "Hansl skulle aldrig göra något mot mig"

Men så tänkte jag också om Martin, en gång i tiden.

Jag vet ju inte vad som hände heller, för jag var inte där...
Det jag vet är att dessa ord yttrades: Om jag var Miss Understood, så skulle jag oroa mig för Hansls beteende när han är full. Han var jättetänd på "Namnskyddad medelålders barhagga", det syntes och han dansade med henne och pussade henne på handen flera gånger.

Det värsta är att av de versioner som jag har hört av det som hände i lördags är så vitt skilda att jag varken vet ut eller in... och jag antar att det är därför jag inte kan sluta älta skiten...

Så jag sitter här med hennes nummer i handen och funderar på om jag ska ringa och fråga henne vad min pojkvän pysslade med i lördags.

Inte för att jag är Guds bästa barn...

Hansl var ute i lördags och när han kom hem var han jättefull och hade lyckats med konststycket att bli utkastad från krogen för att han var för full.

På söndagen fick jag ett samtal från en väninna, som berättade att Hansl hade dansat med en tjej och pussat henne på handen flera gånger.

Och egentligen vet jag inte om det är en stor grej, men i mitt huvud uppspelades scenen som att Hansl tittade tjejen djupt i ögonen och kysste hennes hand.

som att han flirtade med henne...

Så jag frågade Hansl vad han gjort - fast eftersom jag har vana av den typen av konfrontationer med Martin, så drog jag till med någonting värre - för att se om det gav någon utdelning eller om han skulle neka även till det som jag visste att han hade gjort.

-What did you do yesterday?
-I didn't do anything.
-So you didn't kiss a girl?
-No.
-So you didn't kiss a girl on the hand?
-No, yes, I might have done that. I don't remember.
-So if you don't remember kissing her on the hand, how do you know you didn't kiss her on the mouth?

I alla fall, så fortsatte samtalet på det här sättet, med undantaget att han senare kom ihåg att han hade pussat på handen.

Hansl tycker inte att han gjort något fel egentligen, men han säger att eftersom det är fel enligt mig, så ska han inte göra så "ever again".

Han säger att hade de varit i Holland hade han troligtvis pussat henne på kinderna, för så är konvenansen.

Och han säger att han inte står ut med tanken på att jag inte ska lita på honom mer. (Trots att jag inte ens nämnt något om tillit)

Sedan lovar Hansl:
*I will never drink alcohol again (fast han gör en brasklapp för speciella tillfällen)
*I will never kiss a girl on the hand or on the cheek. (men även här en brasklapp för när han är i Holland, eftersom han inte vill framstå som oartig)
*I will never go out again

Lugn

Jag vet inte riktigt varför, men helt plötsligt så kände jag bara ett stort lugn.

Jag är inte orolig längre.
Jag har fortfarande inte konfronterat honom, men jag kommer att göra det.

Det kommer att bli ett långt samtal där han har en del att förklara
+ att jag måste stå till svars för det jag har gjort.

Jag tänker att jag kan lika gärna ta det till helgen, då ingen behöver gå upp dagen efter för att åka till jobbet.

Det kanske är idiotiskt att gå omkring och låtsas som ingenting, men så länge jag kan njuta av att jag egentligen inte vet någonting, så gör jag det.

"Att strutsa"

...Ett uttryck som jag lärde mig och blev väldigt bekant med under mitt förhållande med Martin.

Och det är det jag gör just nu...

Jag är rädd för att dra upp det till ytan, för jag är inte redo att hantera "worst case scenario".

Och jag tänker att Hansl hur enkelt som helst kan ljuga mig rakt upp i ansiktet och jag kommer inte att märka det.

Med Martin visste jag i alla fall.

När Martin ljög kunde jag höra det... men det tog mig några år att lära mig att höra skillnaden.

Memorylane

Jag var runt 19-20 och var tillsammans med min första "riktiga" pojkvän.

Jag vet inte om jag borde kommentera att jag flirtade (och mer därtill) med andra trots att jag var i ett förhållande, men jag skyller på att jag var "Ung och Dum" och alldeles för feg för att göra slut med killen som alla ansåg vara den perfekta pojkvännen.

En kväll var jag ute på krogen med mina väninnor, då jag fick syn på den snyggaste kille jag någonsin sett. Han var så himla sexig, MEN...

han satt i rullstol...

Han var så himla vacker och jag var så himla attraherad av honom.

Jag råflirtade med honom och han flirtade tillbaka. Jag blev alldeles yr av lycka för att han attraherades av mig med. Vi hånglade och han körde runt mig på dansgolvet.

Inte för att jag tänkte på framtiden. Herregud, jag hade ju precis träffat honom och jag hade en pojkvän.

Jag lät helt enkelt bara drifterna styra...

Men plötsligt dök det upp en mur i form av hans kompisar. De förklarade vänligt men bestämt att jag inte var önskvärd i deras kompis liv.

Och vem vet vad som kunde blivit...

men jag har tänkt på den rullstolsbundna killen och det faktum att han som rullstolsbunden blev så överbeskyddad att han inte fick samma möjlighet att flirta med vem han ville, som vem som helst.

Hansl

Hansl: I'm going out tonight.

Jag kunde inte hjälpa det. Jag blev svartsjuk.

Tusen tankar snurrade runt i huvudet.
Tankar som byggde på osäkerhet och det faktum att vi inte har träffats på snart 2 månader.

Tänk om han träffar någon yngre, snyggare, någon som finns där, där han är och inte över hundra mil bort.

Jag fejkade glättighet, för att jag inte ville förstöra hans roliga utekväll: Oh, that sounds so fun. I hope you have a good evening.

Och den gigantiska klumpen i magen försvann inte förrän imorse, när han ringde...
och sa: I love you like crazy

Otrohet

Magkänslan är så himla viktig.
Man är i ett förhållande och man är kär och glad och så händer det något som gör att man tänker... något är fel.

Det behöver inte vara något särskilt.

en kväll ute med killarna som slutade ovanligt sent...

han stängde av mobilen när han kom hem från jobbet...

man ringde till honom och det var upptaget i över en timme...

man känner till att det finns "väninnor" från det förflutna som fortfarande hör av sig...

Sätter man det tillsammans, så verkar det uppenbart,
men det här var tecknen som jag ignorerade och inte ens tänkte på förrrän efteråt...
när hela sanningen var uppdagad...

Vi var på en fest tillsammans och han pratade med en tjej hela kvällen.
Jag hälsade på henne och hon var trevlig.
Eftersom jag själv dansade och pratade med folk på annat håll, tyckte jag bara att det var bekvämt att min pojkvän kunde underhålla sig själv.

Efter den festen dök tecknen upp som man inte KUNDE ignorera:

En väninna ifrågasatte om vi var tillsammans

Namnet på tjejen från festen dök upp med jämna mellanrum

En weekendresa "med killarna"

vilket var spiken i kistan...

När han kom hem från resan upplevde jag honom som jagad.

Av en slump satt jag med hans mobil i knät när han var in på Statoil.
Jag tänkte att jag ska kolla om han sms'at med "den där väninnan från det förflutna"
Istället var det en MASSA sms från en kille; Erik

Jag hade inte tid att gå in i meddelandena och läsa, men förhandsgranskningen visade texten "PUSS" i många av sms'en

Martin hade aldrig pratat om någon killkompis som hette Erik

Hade Martin ett homosexuellt förhållande?

Självklart inte - det så enkelt, att det var tjejen från festen som lagrats under annat namn.

Så när jag satt där i bilen, med mobilen i knät och Martin kom ut från Statoil... började jag skaka... som en feberfrossa som inte ville ge med sig.

Jag skulle komma att fortsätta att skaka så där okontrollerat ett helt år efter...

så fort otroheten kom på tal...

Och det är inte lätt att gå tillbaka i ett förhållande som färgats av otrohet,

men jag hade inte älskat klart.

Inspirationen till det här inlägget kommer från Nattens Bibliotek
där det tas upp tydliga tecken på otrohet

Hansl är i Tyskland

Han har åkt och fiskat med sin pappa och de ska vara där hela helgen. Det innebär korta samtal, som obligatoriskt börjar med att det är dyrt att ringa från Tyskland till Sverige.

Och det slog mig idag hur lätt det skulle vara för Hansl att vara otrogen mot mig, men han är inte kapabel att göra något sådant.

Sedan tänker jag tillbaka till när jag kände att Martin aldrig skulle göra något sådant mot mig.
Till och med när han erkände att han varit otrogen, var det enda jag kunde tänka:
Han kan inte ha varit otrogen - Inte MIN Martin.

Jag kunde inte förstå varför. Jag trodde att otrohet var något man ägnade sig åt när förhållandet stagnerat. När man tappat gnistan, liksom.

Jag och Martin var nyförälskade - Vi hade massor av sex, och då menar jag massor.
När vi sov tillsammans väckte han mig varannan timme för att han var kåt

och jag sa aldrig nej - aldrig...

men det räckte tydligen inte för det bipolära helvetet.

Senaste samtalet med Martin

Jag pratade med Martin på msn förra veckan och jag har tänkt att jag skulle skriva om det men det var så himla jobbigt att jag inte orkade.

Jag har ju förstått att han är kär i den där knarkarbruden - hon som skulle slå sönder en kille med en biljardkö. Han förnekar det, men jag förstår. Precis som jag förstod att det var något med den lilla 19-åringen som vi träffade på min jobbarkompis 50-årskalas.

Och jag HAR gått vidare, men det här var visst en liten tröskel till som jag måste passera.

Det är väl den ultimata bekräftelsen på att det inte finns någon återvändo och jag frågade Martin om han har gått vidare:
Han svarade: Jag skulle inte vilja bli ihop med dig igen. Jag skulle inte kunna lita på dig.

Det lustiga är att jag kan räkna det jag dolt för honom på ena handen, medan han ljög för mig HELA tiden.

Whatever... det hade varit lätt att gå igång på det, men jag bad om ursäkt för det jag gjort och sa att när vi hade ett förhållande så var jag en ordentlig flickvän... jag strulade inte runt.

Outhärdlig smärta

Och jag hade ett samtal med Sara idag då jag sa till henne; Du fattar inte hur skönt det är efter 4 år av misstänksamhet, misstro, vaksamhet och kontrollerande - att få vara med någon som man känner att man kan lita fullkomligt på.

Hansl ringde precis och som han alltid gör gav han mig en play by play av vad han gjort under dagen. Han har varit och fiskat och kört runt på en massa fiskekompisar.
Sedan tystnade han i ett par sekunder...
-I had sex today
Jag: What!?
Hansl: I had sex today.

Och min värld bara föll samman och jag tänkte, vilket underligt sätt att berätta något sånt för mig på.

Jag: O..o..okej, With who? som en stammande idiot och jag tänkte vafan spelar det för roll vem?

Hansl: NOOO!!! I had SIX. I had six FISHES. What did you think? I had sex? Why would you think that.
Jag: Well, you said it. I thought it was a weird way to tell me though.
Hansl: No, I have NOT had SEX today.
Den onda knuten i bröstet löste upp sig och jag kände mig nästan gråtfärdig av lycka.

Sista sista chansen

När jag vaknade imorse så frågade Martin: Har du varit på dejt?
Jag: ja
För mrDejt hade skickat ett sms:
God morgon sötis. Ha du sovit gott och du få ha en bra dag på jobbet kram från en som tänker på dig.

Och självklart hade Martin fått syn på det. Min första tanke var att säga oj kolla, någon måste ha skickat till fel nummer... och helt fräckt visa upp det för Martin, men jag kände att jag vill inte hålla på med lögner - på samma sätt som Martin gjort. För det har verkligen förpestat hela vårt förhållande. (Inte för att "vid sidan om"-dejtande på något sätt gör förhållandet bättre)
Jag berättade min inställning till det hela. Att jag försöker bygga upp ett känslomässigt avstånd och hur jag känt mig lurad efter att vi gjorde en slutadricka/slutadejta-deal som bara jag höll. Jag förklarade hur mycket jag hatar att känna att de killar jag träffar inte kan mäta sig med en person som gjort mig så illa som Martin har. En människa som misshandlar mig psykiskt - även om han inte gör det med ont uppsåt.
Jag hatar att dejta - jag hatar att lära känna nya personer och att få veta allt om familjer som jag inte kommer att träffa.

Jag hatar att jag är så skruvad att jag inte kan sluta älska Martin.

Mer otrohet som kommer upp till ytan

Jag träffade Sara, som är min oändliga visdomskälla, min objektiva "Benjamin Syrsa". Självklart diskuterade vi Martin.

Jag vet inte om jag skrivit om det tidigare i bloggen, men den första tiden som jag var tillsammans med Martin så upplevde jag som en himlastormande lycka och jag var så idylliskt förälskad i honom. Vår kärlek kändes så ren och osårbar.

Men när Martin var otrogen mot mig med tjejen som han raggade upp på min väninnas födelsedagskalas, så förändrades allt. Jag sa till Martin att det här kan du aldrig göra ogjort.

För ungefär en månad sedan när jag hittade raggningsmailet till den där tjejen på FB så gick jag igenom Martins dator från topp till botten. Jag hittade riktigt gamla mail till en tjej som han dejtade innan mig. Det stod ingenting avslöjande mer än att hon saknade honom och han skrev något djupt fånigt blaj i stil med det Charles Ingvar skrev när jag dumpade honom - typ att han är en skadad själ som varken vet ut eller in i livet. Grejen var att mailen var daterade när jag och Martin varit tillsammans i 4 månader.

Jag sa till Martin: Jag har hittat bevis för att du har haft sex med Caroline medan vi var tillsammans.
*hade inga bevis*
Martin: Vafan du får inte gå igenom min dator!
Jag: Du är ju inte ärlig! Men nu vet jag i alla fall att du aldrig var trogen mot mig ens i början, vilket gör att den perioden som jag har saknat - där jag var som mest lycklig - Var den då du lurade mig som mest.

Martin sa inte emot och jag insåg att mitt skott i mörkret träffade ett mål.

Blev jag gladare? -Nej
Lämnade jag honom trots att jag fått ytterligare ett bevis på att han är ett arsle? -Nej

Berättade i alla fall det här för Sara och jag såg hur hon nästan började gråta för hon kände min smärta.
Jag börjar känna att jag är skyldig min omgivning att bli lycklig - så de inte behöver oroa sig för mig.

Lämna Martin vs Sista chansen (idag är det "lämna Martin" som dominerar)

Det jag inte vågat skriva om

Förra veckan satt jag vid Martins dator och såg att han varit inne på en dejtingsida... Skrev om det här, men tog bort inlägget. Jag blev helt kall. Det kändes fruktansvärt. Omedelbart aktiverade jag min profil på spraydate (jättebarnslig hämndaktion). I alla fall så konfronterade jag Martin med det och frågade vad han höll på med. Han sa att han bara kollade sidan men att, herregud nej, han var inte inne för att dejta någon. Han lät ärlig - men vem fan vet när det gäller Martin. Han ljuger ju hela tiden. Jag valde i alla fall att acceptera det han sa som sanning.


Så häromdagen gick jag in för att radera min profil. Och innan jag visste ordet av så hade jag börjat maila med en kille, som verkade SÅ himla schysst. Och jag kände en sån otrolig längtan efter en relation med någon som är normal och okomplicerad. Samtidigt känner jag mig lite bränd efter mina erfarenheter med Charles Ingvar.


Frågade Sara vad hon tyckte om att jag varit inne på SD och hon sa att hon tyckte att vad jag än gör som gör att jag inte tänker på Martin är okej. Men jag har evinnerliga skuldkänslor. Jag skulle bli helt knäckt om Martin hade gjort detta mot mig.


Men... tänk om han har det redan...

Mental vilopaus

Martin har dragit till Åland. Jag funderar och funderar. Jag saknar honom så himla mycket. Samtidigt så har jag verkligen gått igenom vårt förhållande och jag föreställer mig hur Martin var otrogen... och gud vad jag avskyr honom i det läget. Känner att jag verkligen förtjänar någon som vill vara med mig, bara mig... resten av livet...
Ska det vara så jävla svårt?

Fredag

Det är typ bara jag och chefen på jobbet. Jag försökte skämta lite med honom om att det måste vara svårt att veta om man druckit tillräckligt när man har en hel tunna rödvin, men skämtet gick liksom inte att överföra till dålig engelska.
Jag har inte träffat Martin på nästan 2 veckor. Det värsta är att jag inte saknar honom. Jag hade inte ens tänkt på att det var så länge sedan vi sågs förrän härom dagen. Han sa att han saknade mig och jag klarade inte av att säga det tillbaka. Igårkväll tvingade jag mig att säga det, men i ärlighetens namn så får vårat uppehåll mig att känna att jag kanske kan klara mig utan honom. Igår planerade vi min dotters födelsedag över telefonen och på ett sätt så känns det skönt att vara en familj på det sättet, men jag har någonstans mellan liten och ingen tilltro till Martin. Är han ärlig mot mig? Är han kapabel till ärlighet? Hur länge har han raggat på den andra tjejen? Raggar han på andra?

och jag skrev till tjejen som Martin raggat på...

Skrev ett mail från Martins facebook till henne
Skrev att Martin är psykiskt sjuk OCH att vi är förlovade (fast vi inte är det), men jag skrev det i alla fall. Skrev att jag inte visste om Martin var uppriktigt intresserad av henne, men att om det var något riktigt intresse i det hela så skulle jag dra mig ur, eftersom det är barn involverade och att de inte förtjänar att hamna i ett triangeldrama.

Fick ett svar där hon sa att hon inte var intresserad av Martin, men att hon visste vem han var och att de hade gått i samma skola tillsammans. Hon skrev att jag inte behöver oroa mig för att hon ska fortsätta skriva till Martin.

Vårat förhållande blir mer och mer besudlat av Martins Dirty Deeds. suck!
Det är väl bara att lämna honom?

vafaaaan!!!

Jag var hemma hos Martin i fredags... Jag var ENSAM hemma hos Martin i fredags.
Följande upptäckter gjordes;
1 st raggningsmail på facebook Där Martin rakt av raggar på en annan tjej.
1 st 50 cl öl (King - jävla äcklig skitöl) i garderoben
1 st systempåse gömd under diskbänken (UNDER en Coop Shop & Go väska) innehållande
5 st flaskor Smirnoff breezer varav 2 var urdruckna och tre var fulla.

Det är kaos i mitt huvud. Håller mentalt på att förbereda mig på att avsluta förhållandet. Fattar inte varför det är så svårt. Det är väl bara att lämna??

Glad idag!!!

Ringde Jonas igår, trots att det kändes lite motigt. Vi pratade väldigt kort, men det vi konstaterade var att vi ÄR vänner. Och då känns det som en sten som lyfts från mitt bröst, för då känns det okej att vi har kontakt. Jag brukar alltid använda mina egna normer för vad som är okej att göra i ett förhållande. I tveksamma situationer så brukar jag tänka; Vad skulle jag acceptera att Martin gjorde? Sedan utgår jag från det.
Fast tyvärr så funkar det inte så bra i just det här förhållandet, eftersom jag egentligen inte ens accepterar att Martin tycker att någon annan tjej är snygg, samtidigt har jag tagit tillbaka honom när han har varit otrogen, så då kan man på sätt och vis säga att jag accepterar otrohet.

Hans otrohet har förstört så jävla mycket.