Ensamma

Skillnaden är enorm.
När det bara är jag och Hansl hemma blir det sex lite när som och var som.

Och på ett sätt är det så himla skönt.
Jag får lite nytta gjort...
tvätten släpar inte efter.
Jag och Hansl städar hela lägenheten.

men saknaden efter min dotter är så himla stor.

Jag ringde och pratade med henne och då blev det bara värre.

Sci-fi

Det var Sci-Fi mässa i helgen...

Hade jag varit tillsammans med Martin, hade vi garanterat varit där...

och hälsat på Joe Flanigan, som är en "idol" för oss båda.

Jag sa inte ens till Hansl att jag ville gå dit, eftersom han sagt att han inte gillar Science fiction.

Saknad

Han har saknat mig så mycket, att jag nästan får lust att åka bort fler gånger.

-If I am asleep when you come home, I want you to wake me up. Because I want to make love to you.

Så när jag kom hem klädde jag av mig naken och kröp ner till honom i sängen. In i hans famn.

Och det var alldeles svart i rummet så jag såg ingenting och då började jag tänka på de saker som gör att jag vet att det är honom jag ligger brevid, att det är honom jag kysser.

Hur man känner varandra när man inte har synen att förlita sig på.

Hans lukt, hans andetag, hur hans kropp känns mot min... i min..

Förra helgen...

Hansl och jag pratade lite om när han var här senast.

Vi är rörande överens om att den bästa stunden var när vi var ensamma på Patricia.

Han liksom jag hamnade i en mindre depression efter helgen.

Ett antiklimax efter att ha festat och knullat i 48 timmar - när vardagen skoningslöst knackar på söndagsdörren och säger: Hallåå! Är det någon hemma? Ville bara säga att jag är tillbaka imorgon, så alla som hör hemma i Holland bör ta sitt pick och pass och åka till flygplatsen.

Det som finns kvar är minnen och allt vi inte hann göra eller säga.

Och jag vägrar ligga i sängen när jag inte har hans varma kropp att vila huvudet på.

Återhämtning

Sakta men säkert känns det lite lättare. Saknaden känns inte längre som ett tomt skrikande hål i bröstet, utan mer som en molande smärta.

Hansl förstår och börjar nästan gråta själv när han hör hur ledsen jag är.
Hansl: I'll be there soon, okey?

Antiklimax

igen... att man utsätter sig för det...
sorgen... och separationen...

Hansl gråter aldrig...
och när jag gråter säger han: Don't cry when we're together. We can cry tomorrow.

och jag undrar... om han gråter "imorgon"

I'm home, I'm home

Det är så himla skönt att vara hemma i det som är välbekant.
Men varför kan jag inte få ha båda delarna?

Jag vill ha kärleken, sexet och den trygghet som jag har med Hansl, men jag vill ha det här i Sverige.

och Hansl ringde och frågade om jag saknade honom... och hjärtat slog knut på sig själv i bröstet...
Jag svarade: Yes och ansträngde mig för att låta normal medan tårarna brände bakom ögonlocken.

Vad kämpar han för?

Hansls visstidsanställning går ut i slutet av sommaren, men med jämna mellanrum säger hans chef att de funderar på att avsluta hans kontrakt och att han måste jobba extra hårt för att bevisa att han vill stanna på firman.

Och Hansl jobbar hårt... ibland går han upp så tidigt som 04.30 på morgonen och kommer inte hem förrän 20.00 på kvällen.
Hansl säger att han blir skickad på alla skitjobb som ingen annan vill göra och han kan inte neka.

Så jag försökte trösta honom och jag sa att han aldrig skulle bli behandlad så i Sverige. Och med det säger jag inte att det inte finns usla arbetsgivare i Sverige, men jag tror och hoppas att de inte är så vanliga.

Och Hansl sa att han önskade att han var hos mig och att allt var klart. Och de orden suger jag åt mig som en igel... För det är sådant jag behöver höra just nu.

Att säga farväl...

Hansl gråter nästan aldrig... och han tycker att det är jättejobbigt när jag gör det.

Han säger att han inte vill att vår tid tillsammans ska domineras av att vi är ledsna.

Fast jag kan inte hjälpa det

Tårarna börjar trilla automatiskt, när jag ligger brevid honom i sängen och tänker på att jag inte vet när jag kommer att ligga i hans famn igen.

Och nu är han på väg hem...

Jag känner mig tom och dagen har varit så ansträngande psykiskt.

På något konstigt sätt så känns det som om jag inte vet var han står, trots att han tydligt säger att han kommer att flytta hit och dela mitt liv.

Det finns inget utrymme för feltolkningar

och ändå känns det som kaos i huvudet...

och mitt i det skriker sorgen i bröstkorgen, för att han är borta...

och dottern är hos sin pappa, så tomheten känns fruktansvärt påtaglig

Sara erbjöd mig att komma hem till henne ikväll, men jag orkar inte.
Jag uppskattar det... som fan...

....men jag orkar inte.

Saknad

Jag saknar Hansl jättemycket just nu...

och när jag gör det, pratar jag mycket om honom.

Om folk inte frågar om honom av sig själva, så flätar jag på något sätt in honom i samtalet, så till slut handlar alla konversationer om Hansl i alla fall.

När ska vi ses

Numera frågar han varje gång vi pratar: När kommer du hit?
och jag svarar: Jag vet inte.

Han: Vill du inte träffa mig
Jag: Det vet du att jag vill, men jag vet inte när jag kan.

Jag sa till honom igår att jag tycker att om han ska flytta hit så borde han intressera sig för att tillbringa mer tid hos mig.
Han svarade att han ska försöka komma till mig i maj.

Vi får se vad som händer...

1 månad

Nu har det gått en månad sedan vi sågs. Det känns asjobbigt.

När det är dags att lägga på för kvällen, så känner jag hur tårar av saknad börjar bränna under ögonlocken.

Han hör det på mig med detsamma och så säger han: Are you sad, sweetie?

och jag svarar alltid: No, but I miss you.

Och då säger han: Don't be sad, sweetie

Stora Onanidagen

Säga vad man vill, men jag kom inte till skott förrän sent på kvällen,
tillsammans med Hansl i andra änden av luren.

Vi gjorde i och för sig inte något speciellt av det.

Telefonsex är lite "business as usual" i vårat förhållande.

Hoppas att alla som deltog hade det riktigt skönt!

Längtan

Väckarklockan ringer...

som ett halvdött vrak sträcker jag ut armen och famlar efter snooze-knappen

för att få nio minuters mikrosömn

jag vänder mig om och sträcker ut armen åt andra hållet,

men där är det tomt

och det är varken konstigt eller ovant,

men det är ensamt

Jag vänder mig igen, för att inte påminnas om den tomma delen av sängen.

Jag vill inte tänka på att han är så långt borta.
Jag vill inte tänka på att jag inte har någon aning om när vi ska ses.

Plötsligt låter väckarklockan igen,

jag hann inte ens somna om.

Nattligt samtal

Vi har sagt godnatt en halvtimme tidigare, när min telefon ringer. Hansl kan inte sova, för han ligger och tänker på hur mycket han älskar mig.
Hansl: This last week I have hardly slept at all. I wake up four or five times every night looking for you in bed. I miss you like crazy.

Och sedan berättar han hur djup hans kärlek till mig är och mitt hjärta svämmar över av stolthet över att han älskar mig så mycket.

och han munknullar mitt ego med hur underbar jag är, så när jag till slut somnar är det med ett leende på läpparna.

3 Dagar kvar

Jag ska dit på torsdag.

Jag är nervös, för det är så himla länge sedan vi sågs.
Jag är orolig för om det kommer att kännas bra eller inte, att ses igen.

och jag behöver desperat tanka kärlek.

Distans

Och det går upp och ner. Jag känner mig inte alls nära nu.
Just nu, irriterar jag mig på det mesta.

Och jag gör allt för att han inte ska lida för att jag är labil.
Låtsas som att allt är bra.

Ibland lyser det igenom... hur illa jag egentligen mår av att ha ett distansförhållande.

Jag vet att jag sårar honom när jag säger att jag inte orkar.. och han ber mig vänta på honom... lite till... bara några månader till...

Fast det är en klen tröst, så vet jag att det kommer kännas bättre, om bara några dagar, när jag åter är hos honom.

när jag är i landet där alla känner mig som "de zwedse meisje".

Jag känner mig ensam

Hatar det...

Har varit hos en barndomskamrat och fikat idag och det var så himla kul, så att komma hem till min tomma lägenhet var ett riktigt antiklimax.

och Hansl ringde, bara för att säga att han inte hade tid att prata för att han skulle åka över till en kompis. (Is that okey, sweetie?)

Trasig

Fan, vilken jobbig dag det har varit. Jag har varit nära att börja grina ungefär 500 ggr.

Det är så konstigt.

För jag har vant mig vid att åka ifrån honom, så nu blir jag inte lika ledsen när jag reser från Holland,
men det är en ovan smärta att han lämnar mig.

Och jag vill bara ha en kram...
Någon som håller om mig och tröstar -
jag blinkar undan tårarna, för jag vill inte att min dotter ska se mig ledsen,

hon vet att jag tycker att det är jobbigt att Hansl åker hem,

så jag får spontana kramar av små barnarmar
medan tårarna bränner bakom ögonlocken