Jag kunde inte mer än krypa till korset och erkänna att jag ringt Martin när Sara frågade mig om det idag. Jag sa inte till henne att jag ringde honom i lördags och i... tror det var i går eller i förrgår.
Dagarna flyter ihop lite...
Jag sa att vi hade pratat och lät avsiktligt henne tro att det bara var ett tillfälle.
Det som var så omvälvande med det sista samtalet var att det kändes så markant annorlunda. Det kändes som om något har förändrats mellan oss. Kanske är det Martins attityd mot mig eller så är det mina känslor för honom. Men suget, som han drar in mig med, fanns inte där. Och jag kände mig "lösgjord" i brist på ett bättre ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar