Toys R us

I den tyska säkerhetskontrollen plockade tulltjänstekvinnan fram min väska och frågade om hon fick titta i den.

Vad svarar man?

Sure!

Mindre än en minut senare stod hon med min vibrator i handen.

Tulltjänstekvinnan: What is this?

Jag: It's a vibrator.

Hon: But it's so small.

och hon verkligen tar i den... inga gummihandskar eller någonting... och tankarna malde i huvudet: Misstänker de att jag ska kapa planet med min vibrator? Behöver jag sätta igång den för att visa hur den fungerar?

Jag svarade: Yeah!

och så log jag... och jag kände hur mina kinder blev alldeles varma.

alltid på g

Den största fördelen med att dejta en 7 år yngre man är att han alltid är kåt,

alltid.

Det är otänkbart att han ens skulle vara halvslak.
Nejrå, fullt spett hela tiden.

och man hånglar lite... och han ba: Sweetie, I get so horny.
och jag ba: Do you? *känner efter*

and he does...

Jag känner mig älskad

Han gör det så bra.

Han älskar mig så bra.

Jag känner i varje rörelse hur viktig jag är för honom. Han smeker mitt hår, vill vara nära, ta på mig...
Det är så skönt, så tryggt...

Jag tror inte att någon någonsin har älskat mig lika mycket som Hansl gör.

Och det är så skönt att få älska tillbaka... att få visa honom att han är lika viktig för mig.

Holland

Jag åker till Hansl ikväll.

Vill så gärna ha massor av sex i helgen, men jag tänker att om jag säger det högt så kommer jag inte att få något...

som att dra på sig en förbannelse...

Schhhh!

Martin SKA hem

SMS från Martin: Idag har vi kompromissat fram med soss att jag blir kvar här en vecka till.

Jag: Är det bra eller dåligt?

(och då tänkte jag närmast på att han skrev häromdagen att han inte har en chans att hålla sig nykter hemma på egen hand)

Martin: jag vill här i från, så fort som möjligt. Så jag kan börja jobba med min nyckterhet ordentligt utan en massa annat tjafs

Kärlek

Och jag pratade med Hansl igårkväll...

Vi är så nära varandra nu.
Vi sågs i söndags och vi ska ses på fredag. Nästan som ett normalt förhållande.



Och vi bekräftar varandra så mycket vi bara kan.



Jag tankar kärlek...

SMS från Martin

Martin: Verkar som om jag blir kvar en månad till :-(

Jag: Oj?!

Martin: Japp soss tycker att jag inte är "redo" och att de inte har sina resurser redo.

Jag: Ring på mobilen om du vill prata.

Martin: Jag vill, men orkar inte just nu. Det känns fördjävligt. Men jag vet att jag är så gott som chanslös där hemma utan rätt uppbackning och jag vill lyckas!

Och med tanke på hur han söp i julas, så har han rätt i att han är chanslös.

Igår gick de tydligen igenom rummen med knarkhundar också. Martin känner sig kränkt av att dras över samma kam som de andra på behandlingshemmet, "knarkarna". Fast han skrev att han är nyfiken på om de hittat något när de gjort sina räder.

Brev från kolonien

Hansl orkade inte prata igår.

Jag ringde Martin, delvis för att jag kände mig uttråkad och delvis för att jag inte hört av honom på så länge att jag börjat oroa mig för om han tagit livet av sig.

Han ska åka hem från behandlingshemmet om en vecka. Vilket han verkar tycka är skönt. Tydligen har personalen kommit på att drogerna härjat fritt på hemmet.
Någon hade skrivit på Facebook att om man ville ha tag på Spice (tydligen någon drog, en annan kan ju INGENTING) så skulle man åka till det här behandlingshemmet.

Så nu har de inlett visiteringsterror och förhör som enligt vad Martin berättar är rent kränkande.

Jag sa till honom att han skulle försöka se det positiva i det hela, att nu gör de något aktivt mot drogerna, vilket han själv sagt att han tyckt att det varit jobbigt att ha omkring sig.

Han har bara en vecka kvar... Den tiden kan han stå ut.

Men inte fan är han redo att börja ett nyktert liv, hemma. Han har bara suttit av tiden. Det är en helt annorlunda Martin som kommer hem, men han har inte nått någon självinsikt.

Jag förstår, men ändå inte.
Jag förstår att han inte rår på det som sker i hans hjärna, med signalsubstanser och dopamin och sånt, men jag fattar inte var det sunda förnuftet tar vägen.
Varför funkar inte normer och gränsdragningar?

My fisherman

Han frågar så himla mycket... och jag kan inte svara.

Finns det mycket fisk? På bilderna av ån ser det ut som om vattnet står stilla, men den här ån flödar, varför? Är det många som fiskar här? Var kan man köpa fiskekort? Finns det fiskar här på sommaren? Vart flyter ån? Hur lång är den? Är det djupt?

Jag: I don't know, honey. You need to find someone else to ask... I can lead you to the water and I can lay on the shore, reading a book and every time you catch a fish we can celebrate it with a fuck, but the rest you will have to figure out for yourself.

Little Brittain och blodig biff

Jag pratade med Sara idag...
Sara: Vad har ni gemensamt?
Jag: ...

och jag kunde inte komma på en enda grej...

Jag: Eeh, sex...

Jag fortsatte fundera och jag kunde inte komma på
någonting

Jag bytte ämne till Martin, för helt plötsligt kunde jag inte komma på vad i hela friden vi hade gemensamt heller.

Jag: Måste man ha något gemensamt då?

Jag fattar inte ens varför jag frågar. Jag vet ju svaret.

Sara: Men du och Martin hade ju det där programmet gemensamt.
Jag: Stargate Atlantis! Just det.

Men det var fortfarande helt blankt i huvudet för vad jag och Hansl har gemensamt

sedan... när jag och Sara redan lagt på... kom jag på det...

"Little Brittain" är vi båda helt tokiga i, brittisk humor överhuvudtaget.

och i skrivande stund kom jag på att vi båda vill ha våra biffar blodiga. *tadaaaa*

Ge mig ett par dagar, så ska jag nog kunna prestera en liten lista.

Trasig

Fan, vilken jobbig dag det har varit. Jag har varit nära att börja grina ungefär 500 ggr.

Det är så konstigt.

För jag har vant mig vid att åka ifrån honom, så nu blir jag inte lika ledsen när jag reser från Holland,
men det är en ovan smärta att han lämnar mig.

Och jag vill bara ha en kram...
Någon som håller om mig och tröstar -
jag blinkar undan tårarna, för jag vill inte att min dotter ska se mig ledsen,

hon vet att jag tycker att det är jobbigt att Hansl åker hem,

så jag får spontana kramar av små barnarmar
medan tårarna bränner bakom ögonlocken

Hansl är här

Det är en så fantastisk känsla. Det här lyckoruset, som är konstant

och vi kan ta på varandra när vi vill och vi kan kyssas och kramas när vi vill.

Vi låg och hånglade i sängen, när dottern var i skolan...

han tittade mig i ögonen och sa: You make me so happy

och jag verkligen kände i hans blick hur mycket han älskar mig....

Jag kände kärleken.

och jag kände hur mycket jag älskar honom tillbaka

Samtalet igårkväll

Jag frågade honom om han var nervös för att komma hit.

Han svarade nej.

Han ringde mig en halvtimme senare. Kunde inte sova...

Vi pratade kort, för jag hade minsann inga problem att sova.

Efter ytterligare en halvtimme, ringde han igen. Kunde fortfarande inte sova.

Jag pratade med honom tills han började låta sömnig. vilket tog ungefär 40 minuter...

då var klockan 00.33

Men det var ju en himla tur att han inte var nervös!

Han kommer till mig!

Han kommer till mig på torsdag. Det är andra gången han är här,

så det känns jättenervöst, som om det vore första gången vi sågs.

Jag längtar massor...

och jag är glad... hela tiden...

Alkohol

Vi pratade om hans förflutna.

Hansl var väldigt aktiv förr och en framgångsrik fotbollspelare, men för ungefär 4-5 år sedan var han tvungen att sluta med fotbollen, för han drabbades av skador. Han fortsatte med vanlig styrketräning ett par år efter det, men sedan slutade han även med det.

I samband med detta började han röka... och dricka.

Han har pratat om att börja träna igen och han undrar vad jag tycker om det. Jag har hela tiden svarat att han inte behöver göra några kroppsliga förändringar för min skull, att jag tycker om honom som han är.

Igår tog han upp det igen... att han tänkte börja träna... och sedan sa han att han tänker att om han börjar träna, så ska han inte dricka heller.

Jag är medveten om min vridna syn på alkohol, men samtidigt är jag orolig att alla killar jag attraherar eller som jag attraheras av har ett latent eller aktivt alkoholproblem.

Och det som oroar mig är om han tänker att det här är vad JAG vill och att han gör det här för att jag ska känna mig trygg.

Jag sa till honom att för mig räcker det att han har slutat röka, men att han bestämmer själv.

Igår

Hansl frågade mig vad jag har planerat att vi ska göra nästa helg. Och jag vet inte... Jag har ju kollat på olika saker att göra och jag var lite inne på att vi kunde gå på naturhistoriska muséet och cosmonova eller kanske Aquaria (lite i linje med hans fiskeintresse) men han gillar inte att gå på muséer, så då sket det sig.

Hansl: I wanna meet your family.
Och det bara skar i hjärtat för det är uteslutet att han träffar min bror.
Enda alternativet är i så fall att vi åker och hälsar på min pappa.
Jag: But that is really expensive.
Hansl: I don't care. You have met my family and I think it's time that I meet your family.

Så jag pratade med pappa och jag sa att det betyder mycket för mig om vi kan få komma dit.
Han sa ja... Pappa säger alltid ja.

Han har aldrig sagt att han älskar mig, men jag har aldrig behövt höra det, för han visar det på andra sätt - som nu.

Pappa är nämligen väldigt folkskygg och tycker egentligen inte alls om att ha hem människor hos sig,

med undantag för mig och min dotter.

Smart

Du som är smart... sa en av mina kompisar, när hon ringde till mig igår...

och jag började tänka på min gamla pojkvän. Han var en väldigt intelligent kille, men han lät munnen gå utan att tänka sig för. Det hände flera gånger att han sa saker som gjorde mig jättearg. Så här i efterhand kan jag inte komma på vad det var han sa för något.

Jag kommer ihåg att vi gick på krogen och jag blev så full att jag spydde en gång i halvtimmen hela natten.

Jag kommer ihåg att vi hade sex i hans föräldrars tvättstuga.

Men vad det var han sa som gjorde mig så arg att jag vägrade prata med honom på flera dagar, kan jag för mitt liv inte minnas.

Han pratade ofta om hur hög IQ han har. Han hade gjort något test på Ericsson som försäkrade honom om att han hörde till de 5 smartaste procenten i världen.

På något sätt gjorde det att jag behövde bevisa för mig själv att jag också var smart. Så jag gjorde IQ test på alla möjliga ställen. Aldrig samma test 2 ggr, för jag ville inte riskera att fuska.

Och jag vet inte om han omedvetet tryckte ner mig med att han var så intelligent, eftersom det triggade det här behovet att bevisa för mig själv att jag inte är tappad bakom en vagn.

Jag har ett ungefärligt hum om var jag ligger IQ-mässigt - men vad fan spelar det för roll att man kan tänka logiskt när man inte tillämpar det i verkligheten. För snacka om att jag gått på nitar och gjort felaktiga val där jag borde vetat bättre.

Bror

Var hemma hos min bror igår. Det är min storebror.

Jag sa till honom att jag vill att de ska träffa Hansl.

Men han vill inte.

Jag kan ju inte tvinga honom, men samtidigt har jag så svårt att förstå varför han känner så.

Jag har aldrig gjort så mot honom. Jag har aldrig sagt att jag inte vill träffa hans flickvänner.

Kan inte hjälpa det - jag känner mig förolämpad.

Nere

Jag mår inte bra...

Jag känner mig deprimerad. Trots att jag har massor att vara glad över. Och när jag tänker på att Hansl kommer hit om en vecka så känns det bra och munnen formas till något som kan liknas vid ett leende, men det försvinner lika fort.

Jag kan inte kalla det för depression, men det är något åt det hållet.

Det kanske är vädret, årstiden, det kanske är PMS - jag vet inte...

Jag vill bara att det ska gå över. Jag vill bara känna mig glad igen.

Samtal från behandlingshemmet

Jag pratade med Martin. Han är kvar på behandlingshemmet. Vet inte om jag berättade det, men han hade tankar på att inte åka tillbaka dit, när han var hemma över jul.

Hans dotter hade bara suttit i hans knä och grinat och vägrat släppa honom ur sikte. Sonen som han har gräsligt dålig kontakt med, nämnde han inte ens.

I alla fall utlöste det här känslan att han ville stanna kvar i Stockholm när han var här på permission.

Sedan kanske det bidrog att han träffat den där tjejen, som tror att han är i Skåne på ett konsultuppdrag och inte har en aning om att han är alkoholist.

Jag kunde inte låta bli att bry mig, men det var lite "Lätt och Lagom".

Jag frågade honom om han trodde att han skulle fixa att vara nykter om han kom hem nu.

Han svarade nej.

Jag sa att jag förstår att det är tufft nu, men om han kommer hem och sabbar nykterheten är risken stor att han aldrig kommer kunna träffa sina barn på egen hand...

Jag sa att jag tror att den tid han lägger ner på att ordna upp sitt liv kommer att betala sig i slutändan.

Vad jag inte sa:
Jag fattar det inte! Jag kan förstå att spriten var viktigare än jag...

För jag är utbytbar... Han överlevde innan mig och han överlever utan mig...

men hans barn...

Hur kan spriten vara viktigare än dom?

El Gigante

Jag tror jag har världens största rumpa... Alltså den är enorm.

Jag döljer den gärna med långa tröjor/tunikor.

När jag var hemma hos Hansl första gången köpte jag ett par jeans, så när jag skulle visa upp dem för honom, säger han, till min stora fasa: Turn around.

Och jag blev helt kallsvettig och låtsades att jag inte hörde honom. *la la la la*

Hansl: I want to see them from behind.

Och jag vänder mig om, med tanken att han får en snabbtitt. Men blir avbruten i tankegången av en ASS-SLAP och ett: Mmm, nice!

Hansl älskar den och han pratar om den hela tiden.

Jag klarar inte av att höra det. Jag blir hur generad som helst, alldeles varm och tungan bara knyter sig i munnen på mig.

Hansl: I love your big ass. It's soooo sexy.

Och vad svarar man på det? Jag säger: I love your ass too
Och det må vara sant, men det låter inte riktigt rätt när man säger det till en kille...

Hansl ledsen :o(

Hansl ringde mig igår och lät så där grötig på rösten som han gör när han är berörd av något men inte tänker gråta över det.

Jag kan liksom inte förklara hur det kändes för mig att höra honom ledsen, nästan som kramp i hjärtat. Men han ville inte prata om vad som var fel för jag var hemma hos Sara. Han bad mig ringa när jag kom hem.

Det visade sig att han haft ett samtal med en av cheferna på jobbet och att han hade sagt till Hansl att de överväger att inte förlänga hans kontrakt.
(Saras kommentar: Det är ju underbart då kan han ju komma hit med detsamma)
Vilket jag också sa till Hansl: Then you can come here immediately.
Och jag pushade lite för ett jobb som jag hittade åt honom före jul där han kunde göra i stort sett samma jobb som i Holland.
Han: But I have a lot of bills here to pay.
Jag: Yeah, but you'll have money to pay them with.

Bokat och klart

Hansls biljett hit är bokad. Han kommer den 21:a...

I diskussion för länge sedan:
Hansl: I love the way Sweden smells.
Jag: You can't smell a country.
Hansl: Every country has a different smell.
Jag: I can't feel a difference between the smell of Holland, Germany and Sweden.
Hansl: I do.

När vi sedan var där, jag och min dotter, så passerade vi en sulfat-fabrik.
Jag: Now I understand what you mean with smelling a country.
Hansl: Fuck you.
Sedan stannade vi vid en McDonald's för att äta mat och där var det nygödslat så det luktade kobajs.
Jag: Oh, so THIS is what you mean that you can smell a country, because I can really smell this.
Hansl: Yeah, whatever.

Så igår när vi pratade om att han ska komma hit:
Hansl: Does Sweden miss me.
Jag: Yes, Sweden really wants you to come here and smell it.
Hansl: Oh, you are so ridiculous

Muslim

Jag dejtade en muslim för 5 år sedan. En riktigt skön kille.

Till en början var det väldigt ovant och jag kommer ihåg när han var hemma hos mig första gången. Jag lagade mat åt oss och skulle fråga honom om något, men han var som bortblåst, så jag letade runt och gick in i sovrummet och där stod han på knä och bad.
Jag blev alldeles knallröd i ansiktet och det kändes som om jag hade kommit på honom med att göra något skamligt.
Efteråt kom han ut och han frågade mig om allt var okej, men jag klarade inte ens av att se honom i ansiktet när jag mumlade fram: Jovisst.

Jag blev väl medveten om att han var muslim och vi pratade mycket om islam och kulturen som han var uppväxt i.

Han tyckte om att berätta för mig och jag tycker mycket om att lära mig nya saker.

Min halvsyster är muslim, så jag pratade med henne om min pojkvän och min syster varnade mig.
Hon sa: Miss Understood, om ni ska ha barn så måste han uppfostra dem som muslimer.
Jag: Jaha...

Jag tyckte att det var så underligt, för jag trodde att min syster skulle tycka att det var en bra idé att jag träffade en muslim, men hon sa i stort sett att det var en riktigt dålig idé.

Jag sa till honom: Om vi får barn, så vill jag uppfostra dem med svenska traditioner.
Han: Det går bra.
Jag: Med svenska traditioner menar jag blodpudding och falukorv.
Han: ....
Jag: Är det okej att jag ger barnen blodpudding?
Han: ...

och så bråkade vi...

ett alldeles onödigt tjafs enligt min mening...

det var sent... jag var trött... vi skulle lägga på...

och jag slängde ur mig ett kort: Bye

Precis när jag sa det, kom jag på mig själv "Han hatar när jag gör så"
så jag började skratta... och kunde inte sluta

Hansl blev jätte upprörd: How can you do this when you know that I hate it.
Jag: I'm sorry
Hansl: And then you're laughing
Jag: I'm sorry, I didn't mean to...

och han gick på i ett par minuter och jag sa bara: I'm sorry, I'm sorry

Sedan kom gränsen...

Gränsen där jag slutade vara ledsen och gick över till irriterad och arg för att han lät en "skitsak" bli så enormt viktig.

Jag (högt och extrem-artikulerat): What can I do more then say that I am sorry? Tell me what I need to say or do for you to forgive me, because I don't know!
Hansl: Great, now you're shouting.
Jag: I AM NOT SHOUTING, I AM TALKING LOUD, because you are not listening to me!

Och jag tänker nu, när stormen bedarrat: Har vi inte större problem än så här!? Det är ju för fan helt fantastiskt!

Funderar över hans kärlek till mig

Hansl älskar mig. Han älskar mig fantastiskt mycket.

och jag kan inte låta bli att undra: hur gick det till?

För det gick från noll till hundra.... schwisch...
och det var omedelbart,
redan innan vi träffades, så älskade han mig.

Hur gick det till? Vad gjorde jag, vad sa jag, som framkallade den här reaktionen hos honom?

Hansls nyår

Vi pratade i telefonen större delen av kvällen. Han verkade ha mindre ångest över att vi inte skulle fira nyår tillsammans.

Han sa: I wont send you an sms at midnight because the network are usually shitty at that time.
Jag : I know, but that doesn't matter.
Han: Can I call you when I get home.
Jag: If you come home later than 3, don't bother. I'll be asleep.
Han: I will be home later than 3

23.59 fick jag sms: Happy new year cutie i love u so much big kiss
(skiljetecken är överskattat)
HELT omöjligt att svara på sms'et, eftersom man som kontantkortskund räknas som en andra klassens medborgare.

02.28 ringde han och sa att han älskade mig. Gnällde för att jag inte hade svarat på hans sms.
(jag hade somnat i soffan, så det var bra att han ringde, för jag klättrade till sängs och somnade om)
03.34 ringde han och var riktigt känslosam, nästan ledsen över att vi inte var tillsammans på nyårsafton. Han bad om ursäkt för att han var full och jag fick massor av kärleksförklaringar.
(relativt kort samtal, men jag var så sömndrucken att jag nickade flera gånger)

Sedan har jag inte hört av honom något mer, jag sms'ade honom på morgonen, men han är lite morgontröttare än jag, så han lär nog sova några timmar till - särskilt med tanke på hur sent han var uppe.

Via Nattens bibliotek hittade jag en läsarfråga i DN där de går igenom fyllans olika stadier.
Och jag kände hur jag direkt kunde applicera det på Hansls nattliga samtal.

2009 - andra halvåret

Sedan träffade jag Hansl. Jag försökte få ihop det här med att vara med någon annan än Martin.

Det var så himla svårt...

Jag har jättelätt för den första biten i ett förhållande. Flirtandet, de initiala konversationerna där man lär känna varandra. Jag har gjort det så många gånger, okej att jag då inte gjort det på flera år, men det satt i ryggmärgen.
Men det är ju när man träffas som allt ska stämma, nu var jag på kanske tre eller fyra dejter innan jag träffade Hansl.

Och det var ett fantastiskt stort steg att ha sex med någon annan och jag minns hur jag gick in i mitt sovrum när han var hos mig och tittade på honom när han sov och tänkte:
Hur hamnade DU här?

Och under sista delen av 2009 har vi lärt känna varandra mer och mer
och vi växer ihop....till en enhet,
må så vara att vi bor över hundra mil ifrån varandra - tanken är att det ska ändras under 2010.

Jag trodde inte att jag skulle komma över min kärlek till Martin, men Hansl har gjort det lätt för mig.

Jag älskar Hansl.

2009 - första halvåret

Alla mina vänner har gjort snygga "Gott Slut"- Listor och "det här ska jag åstadkomma under nästa år"

och min nyårsfeststämning räckte till att publicera en bild på Musse och ett Twitter.

Vad ska jag skriva? Jag gjorde slut med Martin...

och när jag tänker på det som en händelse, så känns det bara så oändligt tragiskt.

Vi hade en familj.
Hans 2 barn och mitt var som syskon. Vi hade varit tillsammans i fyra år...

Och jag älskade som jag aldrig gjort förr... Men det räckte inte... För man kan inte älska någon, så att de slutar dricka. Det har tydligen aldrig fungerat.

Han sjönk djupare och djupare i sin alkoholism och sin psykiska sjukdom. Lögner och anklagelser avlöste varandra under de sista månaderna. Vi var inte lyckliga.

Det känns overkligt för mig. Som det är en annan person det gäller.

För Martin är det inte över. Han dricker fortfarande och han använder samma lögner som förr. Inget har ändrats mer än att jag inte är där, men nu försöker han aktivt att hitta någon annan.

Det är din tur

Jag sa det och i ögonblicket efter satt han och kollade när han kan komma till mig.

Vi bestämde den 15:e januari och han ska bara få det godkänt av jobbet.