Hansl ringde mig igår och lät så där grötig på rösten som han gör när han är berörd av något men inte tänker gråta över det.
Jag kan liksom inte förklara hur det kändes för mig att höra honom ledsen, nästan som kramp i hjärtat. Men han ville inte prata om vad som var fel för jag var hemma hos Sara. Han bad mig ringa när jag kom hem.
Det visade sig att han haft ett samtal med en av cheferna på jobbet och att han hade sagt till Hansl att de överväger att inte förlänga hans kontrakt.
(Saras kommentar: Det är ju underbart då kan han ju komma hit med detsamma)
Vilket jag också sa till Hansl: Then you can come here immediately.
Och jag pushade lite för ett jobb som jag hittade åt honom före jul där han kunde göra i stort sett samma jobb som i Holland.
Han: But I have a lot of bills here to pay.
Jag: Yeah, but you'll have money to pay them with.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar