Fan, vilken jobbig dag det har varit. Jag har varit nära att börja grina ungefär 500 ggr.
Det är så konstigt.
För jag har vant mig vid att åka ifrån honom, så nu blir jag inte lika ledsen när jag reser från Holland,
men det är en ovan smärta att han lämnar mig.
Och jag vill bara ha en kram...
Någon som håller om mig och tröstar -
jag blinkar undan tårarna, för jag vill inte att min dotter ska se mig ledsen,
hon vet att jag tycker att det är jobbigt att Hansl åker hem,
så jag får spontana kramar av små barnarmar
medan tårarna bränner bakom ögonlocken
2 kommentarer:
Två dagar är alldeles för kort! Du är ju så känslogalen att du behöver minst två veckor, två gånger i månaden! Stackars stackars distansromansbloggare. /P
Det har du jävligt rätt i!
Skicka en kommentar