Hans dotter hade bara suttit i hans knä och grinat och vägrat släppa honom ur sikte. Sonen som han har gräsligt dålig kontakt med, nämnde han inte ens.
I alla fall utlöste det här känslan att han ville stanna kvar i Stockholm när han var här på permission.
Sedan kanske det bidrog att han träffat den där tjejen, som tror att han är i Skåne på ett konsultuppdrag och inte har en aning om att han är alkoholist.
Jag kunde inte låta bli att bry mig, men det var lite "Lätt och Lagom".
Jag frågade honom om han trodde att han skulle fixa att vara nykter om han kom hem nu.
Han svarade nej.
Jag sa att jag förstår att det är tufft nu, men om han kommer hem och sabbar nykterheten är risken stor att han aldrig kommer kunna träffa sina barn på egen hand...
Jag sa att jag tror att den tid han lägger ner på att ordna upp sitt liv kommer att betala sig i slutändan.
Vad jag inte sa:
Jag fattar det inte! Jag kan förstå att spriten var viktigare än jag...
För jag är utbytbar... Han överlevde innan mig och han överlever utan mig...
men hans barn...
Hur kan spriten vara viktigare än dom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar