Alla mina vänner har gjort snygga "Gott Slut"- Listor och "det här ska jag åstadkomma under nästa år"
och min nyårsfeststämning räckte till att publicera en bild på Musse och ett Twitter.
Vad ska jag skriva? Jag gjorde slut med Martin...
och när jag tänker på det som en händelse, så känns det bara så oändligt tragiskt.
Vi hade en familj.
Hans 2 barn och mitt var som syskon. Vi hade varit tillsammans i fyra år...
Och jag älskade som jag aldrig gjort förr... Men det räckte inte... För man kan inte älska någon, så att de slutar dricka. Det har tydligen aldrig fungerat.
Han sjönk djupare och djupare i sin alkoholism och sin psykiska sjukdom. Lögner och anklagelser avlöste varandra under de sista månaderna. Vi var inte lyckliga.
Det känns overkligt för mig. Som det är en annan person det gäller.
För Martin är det inte över. Han dricker fortfarande och han använder samma lögner som förr. Inget har ändrats mer än att jag inte är där, men nu försöker han aktivt att hitta någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar