Muslim

Jag dejtade en muslim för 5 år sedan. En riktigt skön kille.

Till en början var det väldigt ovant och jag kommer ihåg när han var hemma hos mig första gången. Jag lagade mat åt oss och skulle fråga honom om något, men han var som bortblåst, så jag letade runt och gick in i sovrummet och där stod han på knä och bad.
Jag blev alldeles knallröd i ansiktet och det kändes som om jag hade kommit på honom med att göra något skamligt.
Efteråt kom han ut och han frågade mig om allt var okej, men jag klarade inte ens av att se honom i ansiktet när jag mumlade fram: Jovisst.

Jag blev väl medveten om att han var muslim och vi pratade mycket om islam och kulturen som han var uppväxt i.

Han tyckte om att berätta för mig och jag tycker mycket om att lära mig nya saker.

Min halvsyster är muslim, så jag pratade med henne om min pojkvän och min syster varnade mig.
Hon sa: Miss Understood, om ni ska ha barn så måste han uppfostra dem som muslimer.
Jag: Jaha...

Jag tyckte att det var så underligt, för jag trodde att min syster skulle tycka att det var en bra idé att jag träffade en muslim, men hon sa i stort sett att det var en riktigt dålig idé.

Jag sa till honom: Om vi får barn, så vill jag uppfostra dem med svenska traditioner.
Han: Det går bra.
Jag: Med svenska traditioner menar jag blodpudding och falukorv.
Han: ....
Jag: Är det okej att jag ger barnen blodpudding?
Han: ...