Martin

Jag har medvetet inte berättat om mitt senaste möte med Martin.

Jag har behövt tiden som har gått för att smälta det.

Den Martin jag träffade var bara en skugga av den Martin jag var tillsammans med.

Han stank av rök och svett, något som aldrig skulle hänt förr.

Han var alltid noggrann med sin hygien när vi var tillsammans.

Han rörde sig långsamt, som om luften var gjord av sirap och hans händer darrade okontrollerbart.

Håret stod åt alla håll, men kläderna var åtminstone rena.

Jag började gråta, ljudlöst... helt plötsligt rann tårarna nedför kinderna på mig.

Det var så himla hemskt att se hur mycket han har förändrats - till det sämre.

Jag tror inte att han förstod varför hans uppenbarelse gjorde mig så ledsen.

Han sträckte sig över bordet och torkade bort mina tårar och såg ut som om det var mig det var synd om.

Han visade mig en joint, som han sparade till kvällen.

Och jag suckade och kämpade emot alla mina instinkter att lägga mig i.

Självklart misslyckades det...

men bara lite...

jag sa bara lite av det jag tyckte och tänkte

Oro

Martin har hört av sig... Han behöver pengar.
Han ber mig inte om pengar, men han vill ha hjälp att sälja saker på tradera.
Jag undrar vad han ska ha pengarna till. Han har ju en god man som ska ta hand om allt sånt, nu för tiden.

Undrar om han ska ha pengarna till knark...

------------------------

Uppdatering:
Jag har godkänt att han använder mitt Traderakonto.
Kl 02 inatt hade han skickat ett mail till min jobbmail och skrivit att han styrt om min e-post från tradera.
Jag mailade och skrev: Behöver jag kommentera att du sitter och pysslar med sånt här kl 2 på natten.
Martin svarade: Jag? Manisk? Nääääääääää!

Martins lista

Martin var hemma över jul och då drack han sig redlös nästan varje dag, men när han kom tillbaka till behandlingshemmet började han på allvar använda de olika drogerna som erbjöds honom.

Han var så vag när jag frågade honom vad han hade tagit.
Det spelar egentligen inte någon roll för mig, men jag frågade igen av ren nyfikenhet:

-Syntetiskt cannabis
-LSD
-Extacy
-Amfetamin


Han sa att han inte tagit något på 2 månader
(sedan kan man ju tro det eller inte, som man vill - sanningen är relativ när det gäller Martin)

Han dricker fortfarande, men inte mycket, la han till.

Jag: Fast så funkar det väl inte? Mängden spelar väl ingen roll? Det är väl att du gör det överhuvudtaget, fast du inte ska?

Sedan pratade vi lite om knarkarbruden som han var tillsammans med.

Jag berättade för Sara... och jag hörde hur hon drog efter andan: TÄNK om du hade varit ihop med honom fortfarande! Och då hade ju du varit jätteglad för att han åkte på behandlingshem och allt och så knullade han runt och knarkade, istället för att jobba på sin nykterhet.
Jag: Jag är så glad att jag har Hansl.
Sara: Du ska vara glad att du inte har Martin.

Martins nya exflickvän...

Sara ringde mig: Har Martin en ny?
Jag: Nä, det tror jag inte.
Sara: Men det står på Facebook att "Martin is now single" och så är det någon som har kommenterat det med: "Näää, vad har hänt?"

och igår skrev Martin till mig på msn, så jag frågade honom om det

och han svarar alltid så himla lurigt, så att han säger saker utan att säga dem.

Så det han inte sa, men antydde, var att han var tillsammans med någon av knarkarbrudarna från behandlingshemmet...

Sedan sa han att de hade haft ett öppet förhållande.

Jag sa: Men det är ju perfekt för dig, för då kan du ju inte vara otrogen.

Martin höll inte med. Han sa att han vill ha ett förhållande som har en framtid.

och jag tänker "Vad hade vi? Var vi dödsdömda redan från början?"
och jag tänker, för säkert tusende gången, att jag inte vet vem den här människan är.

Martin36

Jag gratulerade honom på födelsedagen. Han lät påverkad...

Fast han skärpte sig resten av samtalet så att jag inte skulle höra något.


men det var för sent... jag hade redan hört... fast jag sa inget om det...


Han sa att han inte känner sig hemma på AA längre

Jag föreslog att han kanske skulle gå till NA istället.

Martin: Varför slutade jag inte när du bad mig?

Jag: Man kan aldrig vara nykter för en annan människas skull.
Den nykterheten blir alldeles för bräcklig.
Du kommer sluta när du tröttnat på allt som ditt missbruk ställer till för dig i ditt liv.

Martin vill inte ha tillbaka mig. Han är noga med att säga det, så att jag inte ska tro att han är ute efter det. Han säger att vi är som kryptonit för varandra. Det var dömt att misslyckas redan från början.

Han kanske säger det för att han är rädd att jag vill ha tillbaka honom.

Det vill jag inte...

Sedan sa han saker som fick mig att känna mig ledsen...

... som att jag var alldeles för lätt att manipulera.

Till slut känner jag bara sorg... vart tog min Martin vägen?

Grattis Martin! Grattis så jävla mycket! Nu är du 36...

Martin

Han drar in mig igen...
i sitt liv
i sin misär

Han fångar mig med en mening skickad 2 dagar tidigare på msn.
En mening som gör att jag tror att han tagit livet av sig

mitt medberoende triggas omedelbart och jag ringer hans mamma som förklarar att det varit illa, men att det är bättre.

Flera timmar senare får jag tag på Martin på msn och han berättar hur det är...

Hur han avancerat i sitt missbruk efter att ha tillbringat 24 timmar om dygnet med knarkare...

Han säger det inte rakt ut, men jag fattar...

att han inte bara är alkoholist längre

och jag känner

att jag inte orkar med mer

och jag säger det till honom...

jag orkar inte

och jag loggar ut från msn

Brev från kolonien

Hansl orkade inte prata igår.

Jag ringde Martin, delvis för att jag kände mig uttråkad och delvis för att jag inte hört av honom på så länge att jag börjat oroa mig för om han tagit livet av sig.

Han ska åka hem från behandlingshemmet om en vecka. Vilket han verkar tycka är skönt. Tydligen har personalen kommit på att drogerna härjat fritt på hemmet.
Någon hade skrivit på Facebook att om man ville ha tag på Spice (tydligen någon drog, en annan kan ju INGENTING) så skulle man åka till det här behandlingshemmet.

Så nu har de inlett visiteringsterror och förhör som enligt vad Martin berättar är rent kränkande.

Jag sa till honom att han skulle försöka se det positiva i det hela, att nu gör de något aktivt mot drogerna, vilket han själv sagt att han tyckt att det varit jobbigt att ha omkring sig.

Han har bara en vecka kvar... Den tiden kan han stå ut.

Men inte fan är han redo att börja ett nyktert liv, hemma. Han har bara suttit av tiden. Det är en helt annorlunda Martin som kommer hem, men han har inte nått någon självinsikt.

Jag förstår, men ändå inte.
Jag förstår att han inte rår på det som sker i hans hjärna, med signalsubstanser och dopamin och sånt, men jag fattar inte var det sunda förnuftet tar vägen.
Varför funkar inte normer och gränsdragningar?