ett alldeles onödigt tjafs enligt min mening...
det var sent... jag var trött... vi skulle lägga på...
och jag slängde ur mig ett kort: Bye
Precis när jag sa det, kom jag på mig själv "Han hatar när jag gör så"
så jag började skratta... och kunde inte sluta
Hansl blev jätte upprörd: How can you do this when you know that I hate it.
Jag: I'm sorry
Hansl: And then you're laughing
Jag: I'm sorry, I didn't mean to...
och han gick på i ett par minuter och jag sa bara: I'm sorry, I'm sorry
Sedan kom gränsen...
Gränsen där jag slutade vara ledsen och gick över till irriterad och arg för att han lät en "skitsak" bli så enormt viktig.
Jag (högt och extrem-artikulerat): What can I do more then say that I am sorry? Tell me what I need to say or do for you to forgive me, because I don't know!
Hansl: Great, now you're shouting.
Jag: I AM NOT SHOUTING, I AM TALKING LOUD, because you are not listening to me!
Och jag tänker nu, när stormen bedarrat: Har vi inte större problem än så här!? Det är ju för fan helt fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar