Vi är lyckliga och glada igen. Hansls utbrott av osäkerhet har gått över och han känner sig glad och trygg.
Jag ska dit nästa helg och det ska bli sååå skönt. Jag längtar ihjäl mig efter honom.
Och samtalen är kärleksfyllda in absurdum...
men...
han lyckas alltid flika in sitt lilla orosmoln: Are you sure that you want me to come?
och jag bekräftar: Yes, I am so happy that you are coming.
Jag vet varför han gör så.
Tre gånger samlade Hansl ihop allt och var redo att flytta till Sverige för att vara med henne och varje gång så ändrade hon sig.
En av gångerna satt han i bilen på väg hit och hade passerat danska gränsen, när hon ringde och sa att han inte fick komma.
Så för fjärde gången ska nu Hansl packa sitt liv för att flytta till Sverige.
Men den här gången ska han komma till mig och jag ska, ta mig fan, inte ändra mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar