Hansl frågar mig varje dag om jag verkligen vill att han ska flytta hit.
Jag svarar alltid detsamma: Det är klart att jag vill.
Han berättar att han vill komma hit tidigare, för han vill inte leva utan mig längre. Han längtar efter att vi ska börja vårat gemensamma liv.
Sedan säger han: Om du tänker ändra dig, måste du säga det nu, för snart finns det ingen återvändo.
Det känns läskigt när han säger så. Jag har inte bott med någon annan än min dotter de senaste sex åren.
Tänk om jag har glömt hur man gör när man är sambo...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar