Så kommer en vändning

Vi är lyckliga och glada igen. Hansls utbrott av osäkerhet har gått över och han känner sig glad och trygg.

Jag ska dit nästa helg och det ska bli sååå skönt. Jag längtar ihjäl mig efter honom.

Och samtalen är kärleksfyllda in absurdum...

men...

han lyckas alltid flika in sitt lilla orosmoln: Are you sure that you want me to come?

och jag bekräftar: Yes, I am so happy that you are coming.

Jag vet varför han gör så.
Tre gånger samlade Hansl ihop allt och var redo att flytta till Sverige för att vara med henne och varje gång så ändrade hon sig.
En av gångerna satt han i bilen på väg hit och hade passerat danska gränsen, när hon ringde och sa att han inte fick komma.

Så för fjärde gången ska nu Hansl packa sitt liv för att flytta till Sverige.
Men den här gången ska han komma till mig och jag ska, ta mig fan, inte ändra mig.

Men?

Vi pratade känslor, inte om vilka känslor vi har utan hur trygga vi är i varandras känslor.

Och det som jag tycker är så himla skönt är att jag känner verkligen ingen oro, ingen osäkerhet, ingen misstänksamhet.

Precis så kände jag i början, när jag var tillsammans med Martin. Innan jag fick reda på hans otrohet.

Jag var lite orolig över att mitt förhållande med Martin skulle ha gjort att jag aldrig skulle kunna lita på någon igen och det är ett fruktansvärt ok att bära med sig i ett nytt förhållande.

Men... det är helt tvärtom för Hansl. Han är väldigt osäker på mina känslor.

Varje gång vi börjar diskutera något eller om jag säger att jag inte tycker som han så frågar han: Do you want to break up with me?
Och det är det sista jag tänker på.
Jag: You have to stop assuming that I'm thinking about breaking up with you.
Hansl: I'm sorry, I will try to think about not doing that.

Och vi pratade lite mer om hans ex, som tydligen ligger bakom alla hans hjärnspöken och jag tänkte att han HAR det där tunga oket som jag själv var orolig över.

Jag frågade honom: Did she break up with you every time you talked?
Hansl: No, only if I wanted something else than her.
Jag: Did you ask her if she wanted to break up with you?
Hansl: No

Men om risken är stor för att svaret blir ja på en sån fråga, då kanske man inte frågar överhuvudtaget.

I do...

Jag älskar honom. Alltså Hansl.

Och det känns bra och det känns för jävligt på en och samma gång.

Nervositet

Jag: It's only a day left untill you are here
Hansl: I'm getting really nervous.
Jag: It's good that you are nervous. Then I don't have to be.
Hansl: That's what my father always says.

Själv pendlar jag. Idag när jag tänkte på att träffa Hansl så slog mitt hjärta jättehårt.

dunk dunk dunk...

När jag senare tänker på att träffa honom så känner jag mig lugn... allt kommer att bli bra.

24 timmar kvar

Fredag, han kommer på fredag!

Allt är så enkelt.

Vi tillbringar timmar tillsammans i telefonen. Det blir alltid så sent att båda nästan somnar, men ändå vill ingen lägga på.

Vi gör usla översättningar av roliga historier, så det tar aslång tid för den andra att komma på poängen.

Vi skrattar och jag älskar att höra honom skratta...

och jag tänker med sorg att jag inte kan minnas när jag senast skrattade med hjärtat.

Och vi pratar om fredag, som bara är en vecka bort.

Vi pratar om våra farhågor och våra förväntningar.

Hansl säger att han har fjärilar i magen varje gång han tänker på mig,

men för mig känns det i bröstkorgen... det känns som om hjärtat inte får plats

Han säger att han älskar mig och jag vet att han menar det.

Jag säger att jag älskar honom också, men jag vet inte om jag menar det.

Jag känner mig kär

och när jag tänker framåt finns ingen Martin...

Bara Hansl och nästa helg... det är min framtid