Han drar in mig igen...
i sitt liv
i sin misär
Han fångar mig med en mening skickad 2 dagar tidigare på msn.
En mening som gör att jag tror att han tagit livet av sig
mitt medberoende triggas omedelbart och jag ringer hans mamma som förklarar att det varit illa, men att det är bättre.
Flera timmar senare får jag tag på Martin på msn och han berättar hur det är...
Hur han avancerat i sitt missbruk efter att ha tillbringat 24 timmar om dygnet med knarkare...
Han säger det inte rakt ut, men jag fattar...
att han inte bara är alkoholist längre
och jag känner
att jag inte orkar med mer
och jag säger det till honom...
jag orkar inte
och jag loggar ut från msn
4 kommentarer:
Stor kram. Och du gör helt rätt som säger ifrån. Han kan inte dra ner dig mer, han har haft sin chans, haft sin möjlighet att bli ren. Väljer han den andra vägen, är det hans val. Hur ont det än gör.
Jag önskar att jag kunde förmedla den hopplöshet jag kände.
Oh, vad jag kände med dig när jag läste det här. Och med din kommentar. Din längtan att nå fram med din omtanke.
Bra att du loggade ut. Det verkar som Martin måste ända fram till underjordsgränsen för att hitta sin motivation att lägga av. Det måste kanske bli ännu lite sämre innan det kan bli bättre?
Jag håller tummarna för att det är så. Under tiden kan ingen göra något alls. Inte ens du. Inte ens hans mamma.
Jag kan ärligt säga att jag har tänkt så flera gånger de senaste fem åren, att nu har han verkligen nått botten...
men är det något Martin är bra på så är det att hitta nya djup att sjunka till.
Skicka en kommentar