Bråk

Vi bråkade hela kvällen igår. Middagen intogs under tryckande tystnad.

Och det vi bråkar om är inget ovanligt... ett vardagsgräl, en urladdning av alla små irritationsmoment som uppstår... fast det spelar ingen roll... för jag hatar gräl...

Och inte fan kom vi fram till något heller, men när allt var sagt så blev det bara dags att sluta gräla.

Sedan ville han ha en kram och jag sa att han kunde få en kram när han kom till sängs.

1 timme senare kröp han ner bredvid mig i sängen.

Varma, trygga armar som slingrade sig runt min sömniga kropp

och jag dras som en magnet till honom när han ligger i sängen, in i hans mjuka famn.

H: I'm sorry.

Jag: I'm sorry too.

H: I love you.

Jag: That's good.

H: I said "I love you".

Jag: I love you too.

Han pussade mig på huvudet, pannan, tinningen, på kinden.

Jag vet inte varför, men på något sätt så ökar det förväntan och längtan efter att få känna hans läppar mot mina.

Hans kyssar var annorlunda... mer krävande, hårda och jag tänkte att jag undrar om han är rädd att förlora mig.

Jag undrar om han vill befästa sitt ägande över mig genom att ta mig, genom att visa mig allt skönt han kan göra för mig.

"Få henne att njuta, så lämnar hon dig inte"