Jag kommer inte ens ihåg vem som var nummer 32. Det kanske var alldeles fantastiskt... eller en tafatt klant.
och jag tänkte på det, att de bleknar för mig
till och med Martin bleknar...
Och det jag faktiskt kommer ihåg, känns som det har hänt en annan människa,
som om jag fått det berättat för mig.
Och jag är medveten om att jag, efter att ha lämnat min alkoholiserade man, kastade mig in i en vansinnig karusell av promiskuitet. Bekräftelsetörstande, egoistisk - nästintill manisk...
klängde mig fast vid varenda kille som gav mig uppmärksamhet - lockade, knullade och lämnade
jag ägde min egen sexualitet och jag delade den villigt med vem som än attraherade mig i stunden
Och jag är tudelad inför mitt förflutna, för samtidigt som jag hade kul och träffade alla möjliga sorters människor, så inser jag att mitt beteende var destruktivt
men det var vad jag behövde då...
och jag ångrar inget
2 kommentarer:
Det är verkligen beundransvärt, rakt igenom. //Före detta trasdocka
Tack,
inte för att jag riktigt förstår hur...
men jag är här...
jag har byggt upp mitt liv på nytt...
igen...
Skicka en kommentar