Hansl och jag pratade igårkväll...
Jag sa att det är svårt att göra upp konkreta planer för framtiden när han inte kommer flytta hit förrän i november.
Han svarade att han tänker försöka komma tidigare...
Han sa att han ska försöka komma i september.
och det är ju bara om tre månader... det kändes så himla bra.
men jag insåg idag... till min stora sorg...
att om och när han väl bor här, kommer jag inte att kunna fortsätta med den här bloggen
för jag tror att han skulle bli allt annat än glad - om han skulle ramla in här,
mitt i min (h)ärlighet
Alltså, han vet att jag bloggar och att jag skriver om oss och att det är väldigt intimt... men jag tror knappast att han skulle kunna hantera allt det jag skrivit om.
Så den stora frågan kommer att bli...
Ska bloggen ligga kvar, öppen att läsa eller ska jag stänga den?
Tur att jag har ett tag på mig att fundera över det.
2 kommentarer:
NEJ! Vill jag skrika när jag läser. Jag klarar mig inte utan din blogg! Det går inte! NEJ!
Mmm... jag kände också lite så när jag diskuterade det med Sara och kom fram till den insikten.
Men jag förstår hur du känner, för jag kände lite likadant när du körde ditt aprilskämt. ;o)
Fast den feta damen har inte sjungit än och jag vågar inte räkna med Hansl till 100% förrän han faktiskt är här.
Men sen vet man aldrig... det kanske kommer en fristående fortsättning.
Skicka en kommentar