Hansl gråter nästan aldrig... och han tycker att det är jättejobbigt när jag gör det.
Han säger att han inte vill att vår tid tillsammans ska domineras av att vi är ledsna.
Fast jag kan inte hjälpa det
Tårarna börjar trilla automatiskt, när jag ligger brevid honom i sängen och tänker på att jag inte vet när jag kommer att ligga i hans famn igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar