2010-06-07

Memorylane

Jag var runt 19-20 och var tillsammans med min första "riktiga" pojkvän.

Jag vet inte om jag borde kommentera att jag flirtade (och mer därtill) med andra trots att jag var i ett förhållande, men jag skyller på att jag var "Ung och Dum" och alldeles för feg för att göra slut med killen som alla ansåg vara den perfekta pojkvännen.

En kväll var jag ute på krogen med mina väninnor, då jag fick syn på den snyggaste kille jag någonsin sett. Han var så himla sexig, MEN...

han satt i rullstol...

Han var så himla vacker och jag var så himla attraherad av honom.

Jag råflirtade med honom och han flirtade tillbaka. Jag blev alldeles yr av lycka för att han attraherades av mig med. Vi hånglade och han körde runt mig på dansgolvet.

Inte för att jag tänkte på framtiden. Herregud, jag hade ju precis träffat honom och jag hade en pojkvän.

Jag lät helt enkelt bara drifterna styra...

Men plötsligt dök det upp en mur i form av hans kompisar. De förklarade vänligt men bestämt att jag inte var önskvärd i deras kompis liv.

Och vem vet vad som kunde blivit...

men jag har tänkt på den rullstolsbundna killen och det faktum att han som rullstolsbunden blev så överbeskyddad att han inte fick samma möjlighet att flirta med vem han ville, som vem som helst.

2 kommentarer:

Roger sa...

Men vafan?! Vad var det där för några kompisar? Fy fan, vilka miffon.

Miss Understood sa...

Jag förstår ju att de menade väl. De var rädda att jag skulle såra honom.
Samtidigt så anser jag att jag var den enda som inte behandlade honom som om han var annorlunda.