2010-06-02

Och man lever på minnen...

Så jag blundar och framför mig ser jag hans ansikte...

Hans ögon är så milda och blicken är fylld av kärlek och åtrå

när jag sitter ovanpå honom och tittar ner på honom,

när jag ser att han njuter och känner hans rörelser inne i mig

då är han som vackrast...

och jag undrar om han vet hur vacker han är för mig i det ögonblicket

och jag tar en mental "snap-shot" som jag bär med mig i mitt hjärta, för att plocka fram när jag inte har honom hos mig längre.

Inga kommentarer: