nummer 32 var himla fin...

fast så var det ju inte...

Jag kommer inte ens ihåg vem som var nummer 32. Det kanske var alldeles fantastiskt... eller en tafatt klant.

och jag tänkte på det, att de bleknar för mig

till och med Martin bleknar...

Och det jag faktiskt kommer ihåg, känns som det har hänt en annan människa,
som om jag fått det berättat för mig.

Och jag är medveten om att jag, efter att ha lämnat min alkoholiserade man, kastade mig in i en vansinnig karusell av promiskuitet. Bekräftelsetörstande, egoistisk - nästintill manisk...

klängde mig fast vid varenda kille som gav mig uppmärksamhet - lockade, knullade och lämnade

jag ägde min egen sexualitet och jag delade den villigt med vem som än attraherade mig i stunden

Och jag är tudelad inför mitt förflutna, för samtidigt som jag hade kul och träffade alla möjliga sorters människor, så inser jag att mitt beteende var destruktivt

men det var vad jag behövde då...

och jag ångrar inget