Distans

Och det går upp och ner. Jag känner mig inte alls nära nu.
Just nu, irriterar jag mig på det mesta.

Och jag gör allt för att han inte ska lida för att jag är labil.
Låtsas som att allt är bra.

Ibland lyser det igenom... hur illa jag egentligen mår av att ha ett distansförhållande.

Jag vet att jag sårar honom när jag säger att jag inte orkar.. och han ber mig vänta på honom... lite till... bara några månader till...

Fast det är en klen tröst, så vet jag att det kommer kännas bättre, om bara några dagar, när jag åter är hos honom.

när jag är i landet där alla känner mig som "de zwedse meisje".