2010-02-09

Det var en gång en liten pojke

Han var åtta år gammal. Han hade stora brunsvarta ögon och mörkbrunt självlockigt hår. Han var ett så vackert barn.
Hans mamma skulle åka bort med jobbet och han skulle vara ensam hemma med sin styvpappa.
På kvällen åt han och styvpappan middag tillsammans och efter middagen började han känna sig konstig, så sömnig...
Nästa dag vaknade pojken i sin säng. Han blödde ur stjärten. Han frågade sin styvpappa vad som hänt, men fick till svar att om han skulle berätta något för någon skulle hans mamma vara dödens.
Åren går och historien upprepade sig med jämna mellanrum.
Mamman åkte bort och pojken blev våldtagen och tvingades utföra oralsex på sin styvpappa. Bråkade han blev han itvingad starka tabletter som gjorde honom sömning.

Men pojken växte och blev större och till slut blev han så stor att han kände att han vågade säga ifrån: Rör du mig igen så dödar jag dig, sa han till sin styvfar.

Och då slutade övergreppen.

Efter ytterligare ett par år tog förhållandet slut mellan mamman och styvpappan, då hon kom på honom med en annan kvinna.

Jag träffade pojken när han var 19 år gammal. Han var min vackra pojkvän, men han var så trasig, så trasig.

Mamman hade aldrig fått veta vad som hänt hennes son. Jag pratade med henne om hur det var med styvpappan i familjen och hon berättade att sonen var nästintill hysterisk när hon skulle åka bort, men när hon kom hem sa han alltid att det hade gått bra.

Jag funderar över barnet som inte fick vara barn längre.

och jag funderar över hur han än idag skyddar sin mamma ifrån vetskapen om att hon lämnat sitt barn hos ett

sexuellt rovdjur.

2 kommentarer:

Nattens bibliotek sa...

Man kan inte tro att det är sant. Att det här pågår. Att den kan pågå i lägenheten bredvid min.

Hur kunde mamman inte förstå? Gjorde hon verkligen inte det? Förnekar hon att hon anade för att inte gå under av skuldkänslor? Eller hade hon någon form av medberoende?

Miss Understood sa...

Hon har säkert någon form av medberoende.
Alltså, hon vet inte... Och jag menar... det är över 20 år sedan det hände.
Min pojkvän förbjöd mig att berätta.
Och jag vet inte om hon fattade innerst inne, men som jag förstod det så såg hon sonens motvilja mot styvpappan som svartsjuka.