Det har hänt vid flera tillfällen att Hansl bara säger saker som jag tänkt, men aldrig uttalat.
Jag hade förstått det om det var så att vi var jättesynkade och tillbringade all vaken tid tillsammans, men som det är nu får jag känslan av att mina tankar inte är privata.
Jag ignorerar kårarna som springer gatlopp utmed ryggraden.
Och så säger jag: No, that's not the case.
Ser du in i min hjärna, Hansl? Vad tänker jag nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar