Don't you want me anymore?

Frågade han igårkväll, medan jag satt och ställde in kanalerna på den nya tv'n.

Jag försäkrade honom att det inte är så... att jag vill ha honom lika mycket som alltid.

Då satte han fingret på den ömmande punkten.
Han i det närmaste pekade ut datumet för när jag hittade mailet från Jasmin och sa att från den här tiden har han märkt att jag inte är lika intresserad av att ha sex med honom, som tidigare.

Jag ryckte på axlarna och sa: That's not true. Of course I want to have sex with you.

Sedan la jag all skulden på rökningen, att det är avtändande och distraherande att han luktar så illa.

Och för att bevisa att jag fortfarande vill ha honom, hade vi sex.

Who?

-Who is Yasmin?
-Who?
-Who is Yasmin?
-Where did you get that name? Is it someone I'm supposed to know?
-I'm not saying until you're telling me who it is.
-I don't kow anybody named Yasmin.
-I saw her among your contacts on msn.
-Then I must have accepted her as a contact by mistake. I get loads of add-request and you add them because you don't know if you know them and then it turns out that they are just working for some kind of sexsite.
-But you just said that you don't know anybody named Yasmin, why would you add her thinking that it might be someone you know?
-I must have accepted by mistake.

Ikväll - ta mig fan

Jag har samlat mig i ett antal dagar och jag har bestämt att ikväll ska jag konfrontera honom.

Jag är i alla fall 90% säker på att jag ska göra det ikväll.
Jag vill bara tänka ut exakt hur jag ska lägga upp det.

Tänkte göra det igår, men jag började skaka helt okontrollerat.
Det är ett dåligt tecken. Jag reagerade på samma vis när jag fått reda på att Martin varit otrogen.

Min psykolog sa att skakningarna är ett sätt för kroppen att säga ifrån när det blir för jobbigt för hjärnan att hantera det som pågår.

I alla fall så känner jag att jag behöver vara lugn och samlad när jag väl pratar med Hansl
och det är jag knappast om jag inte har någon kontroll över vad som sker med min kropp.

Fejkad orgasm

Min allra första pojkvän, hette Einar. Vi var tillsammans i fyra år.

Jag var grymt oerfaren när jag träffade honom. Jag hade varit med en kille, en gång.

Einar och jag använde alltid kondom, alltid. Och det var aldrig något problem. Det kändes bra och själva "påträdningen" gjorde vi till en del av förspelet.

Jag, i all min oerfarenhet, kunde inte få orgasm. Fast det lät jag aldrig Einar få veta.

Jag fejkade, som en välrutinerad porrfilmskådespelerska...
men när samlaget var över hade jag alltid en känsla av att något saknades.

Jag tror att det tog mig ungefär fem månader innan jag lärde mig att komma.

Och för mig var det jättestort, men jag kunde inte berätta det för Einar, eftersom han trodde att jag fått orgasm hela tiden.

Från det var inte steget så stort till att jag lärde mig komma fler gånger under ett samlag.

men då blev jag tvungen att börja fejka igen,

för Einar vägrade av någon anledning avsluta innan jag kommit tre gånger.

Det var en gång en liten pojke

Han var åtta år gammal. Han hade stora brunsvarta ögon och mörkbrunt självlockigt hår. Han var ett så vackert barn.
Hans mamma skulle åka bort med jobbet och han skulle vara ensam hemma med sin styvpappa.
På kvällen åt han och styvpappan middag tillsammans och efter middagen började han känna sig konstig, så sömnig...
Nästa dag vaknade pojken i sin säng. Han blödde ur stjärten. Han frågade sin styvpappa vad som hänt, men fick till svar att om han skulle berätta något för någon skulle hans mamma vara dödens.
Åren går och historien upprepade sig med jämna mellanrum.
Mamman åkte bort och pojken blev våldtagen och tvingades utföra oralsex på sin styvpappa. Bråkade han blev han itvingad starka tabletter som gjorde honom sömning.

Men pojken växte och blev större och till slut blev han så stor att han kände att han vågade säga ifrån: Rör du mig igen så dödar jag dig, sa han till sin styvfar.

Och då slutade övergreppen.

Efter ytterligare ett par år tog förhållandet slut mellan mamman och styvpappan, då hon kom på honom med en annan kvinna.

Jag träffade pojken när han var 19 år gammal. Han var min vackra pojkvän, men han var så trasig, så trasig.

Mamman hade aldrig fått veta vad som hänt hennes son. Jag pratade med henne om hur det var med styvpappan i familjen och hon berättade att sonen var nästintill hysterisk när hon skulle åka bort, men när hon kom hem sa han alltid att det hade gått bra.

Jag funderar över barnet som inte fick vara barn längre.

och jag funderar över hur han än idag skyddar sin mamma ifrån vetskapen om att hon lämnat sitt barn hos ett

sexuellt rovdjur.

Hansls skumma beteende

Jag har inte pratat med någon om det, än mindre har jag pratat med Hansl om att jag tycker att han uppför sig konstigt.

När jag har varit där... så försvinner han ut...
Det är korta ärenden men de är frekventa och varierar mellan 15-30 minuter, minst 2 ggr per kväll.
Det är antingen att:

• han behöver handla något
• han ska gå över till sina föräldrar,
• han ska tvätta bilen
• han vill gå ut och promenera lite (frågar inte om jag vill följa med)

Och jag undrar så vad det är han gör.

Jag tänker att han behöver lite tid för sig själv.

Hade det varit Martin hade jag omedelbart trott att han var otrogen, men med Hansl finns inte ens sådana tankar. Det är något annat, men jag vet inte vad.

Ang att fylla år

Jag har inte sagt till Hansl att jag fyller år idag.

Och jag har fått "utstå" en del kritik om det från Sara.

Delvis har det varit: Men du måste ju säga att du fyller år så att du får en present.
Och delvis har det varit: Men det är ju taskigt av dig att inte säga. Hade inte du velat veta om han fyllde år? Han kommer bli jätteledsen.

Men jag känner att jag själv hade haft svårt att köpa en present till någon som jag känt så kort tid och bara det här med att bestämma hur mycket pengar man ska spendera.

Jag är ju inte med honom för att jag vill ha saker.

Jag är med Hansl för att jag vill älska och bli älskad.

Frågor och svar... kind of

Jag pratade med Hansl om vad som har hänt honom tidigare i hans liv, som gjort honom så osäker.

Han berättade om en tuff uppväxt och om ondskefulla flickvänner som sagt fruktansvärda saker.

Chansen är väl stor att man med ett sånt förflutet blir tjockhudad och känslomässigt oåtkomlig, men sådan är inte Hansl. Han är precis tvärtom...

Känner inte riktigt att det är rätt att outa hela hans förflutna, vilket är lite konstigt, för den hänsynen har jag inte visat någon annan här.

I alla fall så sa han rakt ut att det finns saker som hänt, som han inte kan berätta för mig än.

och sånt är direkt jobbigt för mig.

Jag hatar att veta att det finns något som jag inte vet.

Det är min hemlighet

att jag tillbringade söndagen med Martin. Min exman är den enda som vet om det, eftersom jag var tvungen att plocka upp dottern en timme senare.
Jag och Martin åkte in till stan tillammans, vi åt lunch (som undertecknad betalade eftersom han supit upp alla sina pengar). Vi höll varandra i hand och kramades.
och jag älskar att befinna mig i den lyckobubbla som jag och Martin skapar åt oss själva.

Sara ringde: Var är du?
Jag gjorde hysch-tecken åt Martin och sa: Jag är i stan och handlar.
Eftersom dottern behövde ett förkläde till skolan så använde jag det som ursäkt.
Sara: Är du där själv?
Jag: Ja, sa jag och praktiskt taget kände hur tungan svartnade i munnen på mig.

Hur kunde jag ljuga för Sara? Hon är den som minst av allt fördömer mig när jag gör sådana här saker som jag VET är helt korkade, som att kontakta Martin när jag lyckats ta mig igenom 2 veckor utan honom. Men jag vet vad hon skulle säga: Hur tänker du nu?
och det är ju det jag inte vill göra... jag vill inte fundera på om det jag gör är rätt eller fel. Jag vill bara att det ska sluta göra ont.

Kände mig otroligt besläktad med Martin i det här läget. Då jag hela vägen till honom tänkte att jag borde ringa Sara så att hon kan övertala mig att låta bli att åka dit, men jag ringde inte.
För jag ville åka dit.

Jag hade lika gärna kunnat vara Martin på väg till systembolaget, som låter bli att ringa sin sponsor.