När han känner att jag inte riktigt har tid för honom, så tror han att jag har slutat älska honom. Han behöver massor med bekräftelse och han blir liksom lite needy och klängig, som en tjej.
I vanliga fall har jag inget emot det för jag tycker så mycket om honom att jag vill att han ska känna sig älskad, men nu när jag är mitt i blodiga veckan, är jag liksom inte riktigt lika förlåtande. När han får sina utbrott av osäkerhet är jag inte lika stöttande som jag brukar.
Fast det innebär ju inte att jag inte bekräftar honom, för det gör jag fortfarande, men inte lika översvallande.
Utan mens: I love you so much, I feel so lucky that I have met you and I want you so much, you are so sexy and smart and wonderful.
Med mens: I love you and I miss you.
(okej kanske lite överdrivet, men ni hajar skillnaden)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar