Jag vet ju att jag är helt förstörd. Helt sjuk i huvudet när det gäller min toleransnivå för drickande. Så jag satt på helspänn och noterade med örnblick hur mycket alkohol Hansl hällde i sig. Nu pratar vi inga fantastiska mängder, men när jag kom på torsdagen så drack han typ 2 öl och 2 färdigblandade bacardi/cola drinkar - jag drack 2 öl.
Så på fredagen när han skulle laga mat, så sa han:
I feel like having a beer. Is that OK with you or do you think I am an alcoholic when I do that?
Jag: Yes...
Så då drack han inte. Och jag kände mig helt störd i huvudet. För jag vet att jag är skruvad och jag vet att de har en annan alkoholkultur än vad vi har, men även jämfört med våran alkoholkultur mätt, så dricker han inte mycket.
Och jag försökte prata med honom om det på lördagen: I want you to drink as you feel like it, because I know that I have screwed up frame of reference. And I don't want you to be something that you are not. I want you to be yourself, so that I can decide if that is for me.
Hansl: No, I want you to tell me what you think is OK for me to do and then I will live by that, because I want to be with you whatever.
Men blir det verkligen rätt då? Ska man verkligen göra om sig själv helt för en annan människa?
Han ska ju också vara lycklig. Menar han att det räcker med att han har mig?
Det känns så konstigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar