Nu har det snart gått en vecka sedan jag lämnade Hansl på Düsseldorfs flygplats. Under den här veckan har vi sammanlagt pratat ungefär lika länge som vi pratat under en kväll innan jag åkte dit.
Sara frågade mig om han är annorlunda och det är han inte, men han har jobbat 12 timmars pass varenda dag den här veckan.
Så när vi har pratat så har han varit så himla trött att vi typ bara kunnat utbyta kärleksförklaringar och "god natt, sov gott".
I torsdags var jag så himla trött på att sitta uppe sent för att få prata med honom och det kändes liksom förnedrande att när han väl hade tid/möjlighet att prata, så orkade han inte med en längre konversation än det tar att säga "I'm so fucking tired. I have to go to bed".
I alla fall så sa jag att jag tycker att det är jobbigt, men jag vet inte om det landade rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar