När jag var liten....
utsattes jag för sexuella övergrepp av en släkting...
Inget samlag, men det var tafsande och kyssar
och för att hålla tyst fick jag leksaker, parfym och diamantörhängen.
Jag har ofta funderat på om detta har gjort mig översexuell... eller om jag var så här översexuell redan som liten, att det var därför min släkting inte kunde låta bli.
Men man förändras och växer och till slut så hade jag modet att säga ifrån,
säga att jag inte ville...
och då slutade det, på en gång.
Men jag bar med mig en massa bitterhet och ilska, så varenda gång jag träffade den här släktingen, var jag uppkäftig och otrevlig mot honom, så att han skulle komma ihåg att hålla sig borta
Det kulminerade när jag var i 15-års åldern. Jag minns inte vad jag sa, men jag var riktigt otrevlig.
Och än idag känner jag mig så fruktansvärt förödmjukad,
för att mina föräldrar tvingade mig
att be honom om ursäkt.
2 kommentarer:
Men lilla hjärta. Jag förstår dig. Känner du att det inte är möjligt att berätta för dina föräldrar vad som hände?
*varm kram*
Jag berättade faktiskt för min mamma... då. Jag tror inte att hon sa det till pappa.
Som jag minns det så ville min pappa absolut att jag skulle be om ursäkt och min mamma tog en lite mjukare väg och bad mig tänka på grandma, att hon skulle bli förstörd. Skuldkänslor...
Skicka en kommentar