Middagskonversation

Hansls mamma: Miss Understood, how do you say "thank you" in swedish.

Jag: You say: Tack!

Hansls mamma: Tank!

Jag: T A C K *artikulerar utav bara helvete*

Hansls mamma OCH pappa: Tank, tank!

Fråga om lov - Follow up

Igår var det dags igen. Han frågade om det var okej om han gick och la sig tidigt.

Så jag frågade honom om han ville att jag skulle säga nej.

Jag: Do you want me to decide for you what you should do or not? I have been together with a guy who liked that and your behaviour reminds me a little of that.... and your old girlfriend seems to me that she was a bit dominant, so I want to know if you want a dominant girlfriend?

och jävlar-i-min-låda om det tog skruv han blev jätteupprörd. Inte arg, men upprörd.

Hansl: Why would you compare me to that guy. That behaviour is sick.
Jag: It is NOT sick! Some people like things a certain way, that is all.

Jag: But on friday when you asked me if it was ok for you to go see your friend. What would you have done if I said no, for real. Would you have stayed home.
Hansl: (väldigt tveksamt) No, I would have gone anyway.
Jag: If that is the case, why would you even ask?
Hansl: (väldigt tveksamt) Well maybe I would have stayed home.
Jag: Why would you do that? I am 150 mil away. Why should I decide what you should or shouldn't do?

Och till slut ramlade polletten ner. Och han sa att han ska försöka tänka på det. Vi avrundade samtalet för han var trött och han frågade om det var okej att han gick och la sig, men då kom han på sig själv:
I'm doing it again...

Fråga om lov

Hansl ringde mig.

H: I'm going to a friend tonight. I forgot that I promised to see him and he just called and asked if I was coming or not. Is it okey with you that I do that?

Jag: No, it is not okey. I want you to sit at home tonight, alone.

H: (Paus) Are you serious?

Jag: Yes, I want you to be home.

H: You want me to be home?

Jag: Honey, You really have to stop asking for my permission - I should not decide for you what to do. I want you to have a good evening. I love you. Call me when you get home. I might be too tired to talk but at least we can say good night.

En paus

Jag överanalyserar allt. Jag tycker att det är asjobbigt.

Men jag och Hansl har allvarliga kommunikationsproblem.

Hansl frågar med jämna mellanrum: Don't you have anything to say to me?
Och det gör att jag inte vet vad jag ska säga. Vad vill han höra?
Det får mig att känna att jag inte alls bidrar till våra samtal
Jag svarar: No

och så sitter jag tyst.

För när han hela tiden frågar om jag har något att säga, så blir hela samtalet så krystat och konstigt.

Och det jag egentligen hade tänkt berätta...

förblir osagt.

Inställt samtal

Hansl har varit sjuk och han var så trött när han ringde igårkväll. Han frågade om det var okej om vi kunde prata imorgon.

Jag var helt slut själv, eftersom jag inte sovit mer än 4 timmar natten innan, men jag hade ju tänkt fråga honom om meddelandet...

Jag sa; okey, I'll talk to you tomorrow.
Hansl: You're not angry?
Jag:No...
Hansl: Because if you are angry I wont be able to sleep.
Jag: I'm NOT angry.

Vi sa hej då och la på...

Sedan ringde han en gång till för att försäkra sig om att jag verkligen inte var arg.

Det jag inte skulle höra?

Så medan jag var i Holland passade jag på att installera Skype åt min stackars otekniska pojkvän.

När jag kom hem idag hade han ringt mig på skype, men han har missat att han har spelat in meddelanden på min skype-telefonsvarare, vilket innebar att jag hade 2 stycken 10 minuter långa meddelanden.

Jag lyssnade på dem och eftersom han inte visste att det spelade in så var det mest tystnad, han åt ett kex, knappa lite på datorn...

MEN...

mitt i det ena meddelandet så hörde jag hur han började gråta.

Och jag funderar på: Ska jag ta upp det här med honom eller ej?

Panikpublicering

Hansl kom innanför dörren precis när jag satt och bloggade mitt förra inlägg, så det blev till att panikpublicera och stänga ner alla fönster.

Ska åka härifrån om ett par timmar. Jag försöker att inte tänka på det sa mycket, för det kommer att bli tufft. Samtidigt vill jag inte bli en "brud med läderhud" bara för att man måste gå igenom en separation en gång i månaden.

I alla fall så hade jag rätt i att det skulle kännas bättre vartefter dagarna gick. Allt det som var jobbigt när jag kom hit är borta, men det värsta är...

att det är dags att åka hem.

Holland

Jag är i Holland, hos Hansl och det har varit sa himla skumt. Jag kan inte sätta fingret på vad som är fel.
Men jag tror att det är mig.

Jag känner mig blyg och malplacerad och jag har lättare att prata med Hansls föräldrar än med Hansl själv.

Han frågar om vad som är fel och jag svarar: Inget.

Vad ska jag säga?

Me! I'm what's the matter.

Det enda som känns bra är när vi älskar. Då är vi sammanlänkade och pratar på samma niva.

Sara tycker att jag ska dricka mer så att jag slappnar av, fast hon säger det med glimten i ögat.

Men jag tror att jag har kommit på vad felet är.

Detta är tredje gången vi träffas och det går en månad mellan varje gång vi ses. Vårat förhållande kan inte växa på ett normalt sätt. Vi står och stampar.

Och jag känner Hansl på telefonen, men jag känner honom inte på riktigt. Och jag börjar lära känna honom och så är det dags för mig att åka hem.

Jag frågade mig själv igår - Är det värt det? Är Hansl så speciell att jag inte kan få det jag får av honom någon annanstans?

Det är så enkelt att jag är kär i Hansl och det började helt galet som en flykt undan ett förhållande som jag inte hade makt att ta mig ur på egen hand.

Och i den vuxna världen, där jag egentligen hör hemma, gör man saker i rätt ordning.

Man lär känna varandra och SEDAN blir man kär.

Senaste Nytt från Behandlingshemmet

Martin verkade helt hög på adrenalin när jag pratade med honom på msn ikväll. Han hade avstyrt ett bråk på hemmet mellan en tjej och en kille.
(inte på egen hand, utan tillsammans med en vårdare)

och jag tycker att det känns asjobbigt att "lyssna" på honom, för jag känner hur gapet mellan oss växer och han blir mig mer och mer främmande för varje minut som går.

Våra världar som var så sammanlänkade en gång i tiden, är nu så otroligt vitt skilda.

ändå..

känns det jobbigt och fel när han pratar om andra tjejer

och jag förstår inte varför,
för jag känner verkligen att jag inte vill ha honom.

Kan jag inte unna honom en knarkarbrud från behandlingshemmet då?

------------------------------------------
Martin säger:
Men frågan var vem som skyddades från vem. Hon har blivit dömd för misshandel två gånger
Och sitter av de andra straffet här
Miss Understood säger:
ja... charmiga vänner du skaffar dig
------------------------------------------

Hollandsresa

Så ska jag alltså snart åka till Holland igen. Hansls föräldrar ska hämta mig på flygplatsen, för Hansl jobbar.

Jag känner mig ofta lite besvärad av tanken på att umgås med svärföräldrar, men de är så himla snälla, så jag försöker att inte tänka på det. När man väl är "där", är det aldrig något problem.

Något som jag funderade över sist, det var att jag fick känslan av att de liksom "sålde in" Hansl. Typ att om jag sa att jag gillar hästar, så sa de att Hansl också gillar hästar. Alltså jag menar inte att de ljög, men att de puffade för sånt vi hade gemensamt.

Jag tar det som en jättestor komplimang, eftersom det borde betyda att de vill att jag ska vara med deras son.

---------------------------

Jag har funderat på att försöka ta mig in till en stad för att shoppa lite, men skulle jag säga det till Hansl skulle han bli så himla orolig för mig.

Så jag har planerat en liten rymning. Jag har kollat upp hur jag ska ta mig från Hansl till spårvägsstationen och om det går att ta sig därifrån till en större stad, så gör jag det. Annars är det väl bara att vända och gå hem.

Jag berättade allt

Fast jag var inte riktigt redo för det.

Vi har bara träffats 2 gånger, så det är väldigt tidigt.

Hansl blev sårad när jag sa att det var tidigt.

Men det kanske inte räknas så. Det känns inte som om det borde räknas så, för jag känner mig mycket närmre honom än vad jag någonsin gjort någon som jag bara träffat 2 gånger.

men jag berättade i alla fall allt...

...om hur jag blivit antastad som barn.

H: Were you afraid that I would look at you differently?
Jag: Well you never know.
H: Don't let him near me, I will kill him.
Jag: I'd never tell you who it was.

Att berätta allt

När man sitter mitt i natten och pratar så blir det att det kommer fram saker som man kanske inte hade berättat om det hade varit dagsljus.

Och vad jag helt osnyggt slängde ur mig var, att det finns saker om mig som Hansl inte vet om.

Jag tänkte att det inte skulle göra något, eftersom det finns saker i Hansls förflutna som han inte berättat för mig. Han har sagt att han inte kunde och jag har respekterat det, för jag har tänkt att han berättar när han kan.

Det fick den följden att Hansl berättade allt för mig. Han berättade att han gått hos en terapeut som brutit ner honom totalt och att han gick hos henne i 2 år. Successivt plockade hon bort allt hans självförtroende och han var till slut nästintill självmordsbenägen.

MEN vad jag inte riktigt fattar i det här, är om han dejtade henne eller om han träffade henne professionellt, men han var väldigt berörd när vi pratade om det och jag kände att det var bäst att sitta tyst och lyssna.

H: When I stopped seeing her, it took me two years to be "normal" again.

Det här gör att jag får en annan förståelse för hans rädsla för att bli lämnad, för att bli sårad. Och han säger: I don't want any more pain in my life.

och jag förstår var hans behov av bekräftelse är grundat, vad som utlöst hans osäkerhet inför sin egen underbara varelse.

men jag måste ifrågasätta mina egna motiv. Har jag letat efter någon att rädda?

Onödigt Ärlig

Pratade med Hansl igår och vi skulle PRECIS lägga på

och då ringde Martin...

Självklart ville Hansl veta vem det var som ringde och jag sa det, men det kändes himla jobbigt.

Han har sagt att han inte tycker om att jag har kontakt med Martin, men att jag får göra som jag vill.
Att jag måste avgöra själv...
Jag har sagt till honom att han måste säga ifrån om det inte fungerar för honom, för Hansl är viktigast för mig.

Martin är det förflutna...

Hansl är framtiden...

Brors kompis

En av min storebrors kompisar skrev till mig på Facebook;

"Tjena tjejen med De absolut Coolaste ögonen jag nånsin sett... :-D De kommer jag ihåg fast de var ju ett tag sen man sa hej"

Och spontant börjar jag fundera: Har jag haft sex med honom eller inte?
Har vi hånglat? Eller vi kanske har varit på dejt?

Pinsamt att man inte har koll.

Men jag lärde känna honom i en period då jag fortfarande var rätt omtumlad efter uppbrottet med min dotters pappa och då var jag så mentalt nedbruten att jag faktiskt har stora minnesluckor.
Är han den jag tror, så kan det vara så att han också har alkoholproblem.

Martin på behandlingshemmet

Jag pratade med Martin igår. Jag har väldigt lätt i att falla in i bitterhet som jag egentligen borde arbeta hårdare för att lägga bakom mig.

Men det är en av fördelarna med msn, man har en chans att ångra sig innan man trycker på "Skicka". Så de värsta orden blev aldrig sända, vilket jag är glad för.

Jag frågade honom om han har träffat någon och han svarade att han tror att det kommer att dröja innan han gör det, eftersom hans självförtroende är kört i botten. Då svarade jag att det aldrig hindrade honom medan vi var tillsammans. MEN det var den enda elakheten jag kostade på mig. Sedan lyckades jag samla mig och prata normalt med honom.

Jag har insett att det kommer att göra fruktansvärt ont när han träffar någon ny och jag sa det till honom.
Han sa: Hur tror du att det känns för mig, med dig och Hansl?

Men?

Vi pratade känslor, inte om vilka känslor vi har utan hur trygga vi är i varandras känslor.

Och det som jag tycker är så himla skönt är att jag känner verkligen ingen oro, ingen osäkerhet, ingen misstänksamhet.

Precis så kände jag i början, när jag var tillsammans med Martin. Innan jag fick reda på hans otrohet.

Jag var lite orolig över att mitt förhållande med Martin skulle ha gjort att jag aldrig skulle kunna lita på någon igen och det är ett fruktansvärt ok att bära med sig i ett nytt förhållande.

Men... det är helt tvärtom för Hansl. Han är väldigt osäker på mina känslor.

Varje gång vi börjar diskutera något eller om jag säger att jag inte tycker som han så frågar han: Do you want to break up with me?
Och det är det sista jag tänker på.
Jag: You have to stop assuming that I'm thinking about breaking up with you.
Hansl: I'm sorry, I will try to think about not doing that.

Och vi pratade lite mer om hans ex, som tydligen ligger bakom alla hans hjärnspöken och jag tänkte att han HAR det där tunga oket som jag själv var orolig över.

Jag frågade honom: Did she break up with you every time you talked?
Hansl: No, only if I wanted something else than her.
Jag: Did you ask her if she wanted to break up with you?
Hansl: No

Men om risken är stor för att svaret blir ja på en sån fråga, då kanske man inte frågar överhuvudtaget.

Dagdrömmar

Det börjar få sina konsekvenser att vara utan sex. Jag börjar få avancerade sexhallucinationer.

Det kan vara att Hansl ligger ovanpå mig eller brevid mig eller står bakom mig i duschen - helt redo att tränga in i mig.

Jag blir anfådd och alldeles torr i munnen. För att inte tala om känslan i mellangärdet, som ibland är så kraftig att jag är tvungen att sätta mig ner, ta en paus, hämta andan och tänka på annat.

Dottern

Idag var vi på väg ut på stan, jag och min dotter. Plötsligt säger hon med världens ledsnaste röst:
- Mamma, när ska Martin komma hem till oss? Jag saknar honom jättemycket.
- Martin är jättelångt borta, på ett ställe där han ska få hjälp att må bättre, men du kan får ringa honom om du vill. sa jag, trots att jag kände mig ytterst tveksam till om det var det korrekta att göra.

Så jag hjälpte henne ringa Martin och lyssnade på deras samtal, medan tårarna brände i ögonen.
Jag tackade Martin för att han hade pratat med henne och han sa att han hade blivit jätteglad.

Hansl

Jag är så kär
och
jag älskar så mycket
och
jag lider av att vi är så långt ifrån varandra.

HANS största rädsla är att jag inte skulle vilja ha honom...

men jag VILL ha honom.

Han är min och jag vill ha honom.

Jag vill ha honom hos mig... hela tiden

Han är så lätt att älska, för han är världens snällaste. Han är så ärlig och jag skulle rakt av lägga mitt liv i hans händer, för han skulle aldrig göra något som skada mig.

Och jag älskar att han är så smart och så beläst och det gör mig så stolt över honom.

Jag är stolt över att få kalla mig hans flickvän

Jag är så stolt över att vara den han vill ha.

Han vill ha mig lika hett som jag vill ha honom

Men jag saknar närheten...
och våra telefonsamtal är en klen tröst när längtan är som svårast.
Jag saknar att vila mitt huvud på hans bröst, samtidigt som jag leker med hans mjuka brösthår.
och jag saknar tillfredsställelsen efter att ha älskat i timmar
och sedan hoppa in i duschen och upptäcka att man vill ha varandra på nytt.

Martin ringde igår

Han berättade lite om vad de gör på behandlingshemmet.

Han får äntligen den kognitiva beteendeterapi som han blivit lovad för över 3 år sedan.

Han är så pass insiktsfull att han förstår att om han skulle åka därifrån idag, skulle han vara förlorad igen.

Jag berättade för honom att jag sagt till Hansl att om Martin ringer så måste jag vara tillgänglig och det uppskattade han.

Det känns helt sjukt att prata om min nya pojkvän med min gamla, men jag har låst ute Martin från mitt hjärta.

Antingen har alla sveken, alla lögnerna, den förbannade otroheten äntligen kommit ikapp mig

eller så är det så enkelt att han inte min Martin längre...

När jag träffade honom senast, så var det ett ögonblick då jag tänkte:
Vem är du och vad har du gjort av min pojkvän?

Han försökte kyssa mig och jag drog mig undan och sa: Nej!
Martin: Okej... och han lät både besviken och förvånad.

och jag tror att det var då jag insåg... att det är över.
och jag tror att han insåg det också...

Det

är

över

Alkoholproblem

Jag har verkligen alkoholproblem.

Inte för att jag på något sätt är alkoholist, men min inställning till alkohol är så onormal att det ställer till problem för mig.

Jag hatar att jag alltid är så misstänksam

och jag hatar att jag alltid drar så höga växlar.

Gårdagen ägnades åt massor av eftertanke. Känner att jag kanske inte hanterade situationen med Hansl på ett snyggt sätt.

Och när vi pratade på eftermiddagen, så sa han: I love you and I don't want to loose you over this, so I have decided that I'm not going to drink like that any more. I am only going to drink when I go out partying.

Med andra ord innebär det här att han ska kopiera mitt alkoholbeteende, vilket i och för sig är det som kommer att vara smidigast när vi väl bor tillsammans.

Och jag försökte säga till honom att det är inte vad jag vill. För det är mig det är fel på, inte honom.

Men då sa han: When I was young my parents was drinking in front of me and you have taught me that I don't want to be like that. You have taught me that it is wrong.

Men det är ju samtidigt en ganska stor skillnad på att vara full inför sitt barn och att ta en öl till middagen.

Men jag gör inget av dem.

Jag kan inte.

Jag vet inte hur man gör - för jag har alkoholproblem.

Jag har 2 öl och en halv BIB i kylen - de har legat där sedan augusti.

Vad hände?

Jag pratade med Hansl igår och vi blev avbrutna av min exman som ringde för att prata med dottern.

Jag sa till Hansl att jag skulle ringa upp, men när jag ringde honom bara några minuter senare, så svarade han inte.

Jag ringde på mobilen, jag ringde hem, jag skrev till honom på msn...

Jag blev sur och stängde av mobilen, men satte igång den efter 1½ timme.

Då ringde Hansl

och var full...

Och jag ba: Shit han är full... på en söndag... är han alkoholist?

Jag har inget emot att folk dricker och jag var inte själv Guds bästa barn när jag var yngre.

men jag drar öronen åt mig

och under omständigheterna tycker jag att det är förståeligt.

Timing

Både igår och idag lyckades ex ringa medan jag pratade med Hansl. Igår ringde Martin och idag ringde det ex som jag lunchade med för några veckor sedan.

Och då har jag inte ens berättat för Hansl om Anton.

men jag frågade honom om han har problem med att jag har kontakt med mina ex, vilket är egentligen en retorisk fråga. Varför skulle han tycka att det var okej egentligen?

Hansl svarade att han inte känner sig bekväm med det, men att jag måste bestämma själv hur jag vill göra. Att om jag vill ha kontakt med mina ex så är det okej.

Och jag tänkte att det innebär i stort sett att jag inte kan ha någon kontakt med dem, för om han känner minsta obehag, så är det inte värt det.

Hansl sa sedan att killar alltid har baktankar om de är vänner med tjejer, så att mina ex vill ha kontakt med mig, beror på att de vill ha något mer.

Jag fattar att Hansl menar att de vill ha sex med mig, fastän han inte sa det rakt ut.

Jag tappade lusten att ha kontakt med mina ex.

Jag berättade att Martin är i sitt behandlingsprogram och det kanske blir så att han behöver prata om det som har hänt och då, men bara då, vill jag finnas tillgänglig.