Holland

Jag är i Holland, hos Hansl och det har varit sa himla skumt. Jag kan inte sätta fingret på vad som är fel.
Men jag tror att det är mig.

Jag känner mig blyg och malplacerad och jag har lättare att prata med Hansls föräldrar än med Hansl själv.

Han frågar om vad som är fel och jag svarar: Inget.

Vad ska jag säga?

Me! I'm what's the matter.

Det enda som känns bra är när vi älskar. Då är vi sammanlänkade och pratar på samma niva.

Sara tycker att jag ska dricka mer så att jag slappnar av, fast hon säger det med glimten i ögat.

Men jag tror att jag har kommit på vad felet är.

Detta är tredje gången vi träffas och det går en månad mellan varje gång vi ses. Vårat förhållande kan inte växa på ett normalt sätt. Vi står och stampar.

Och jag känner Hansl på telefonen, men jag känner honom inte på riktigt. Och jag börjar lära känna honom och så är det dags för mig att åka hem.

Jag frågade mig själv igår - Är det värt det? Är Hansl så speciell att jag inte kan få det jag får av honom någon annanstans?

Det är så enkelt att jag är kär i Hansl och det började helt galet som en flykt undan ett förhållande som jag inte hade makt att ta mig ur på egen hand.

Och i den vuxna världen, där jag egentligen hör hemma, gör man saker i rätt ordning.

Man lär känna varandra och SEDAN blir man kär.