Jag har verkligen alkoholproblem.
Inte för att jag på något sätt är alkoholist, men min inställning till alkohol är så onormal att det ställer till problem för mig.
Jag hatar att jag alltid är så misstänksam
och jag hatar att jag alltid drar så höga växlar.
Gårdagen ägnades åt massor av eftertanke. Känner att jag kanske inte hanterade situationen med Hansl på ett snyggt sätt.
Och när vi pratade på eftermiddagen, så sa han: I love you and I don't want to loose you over this, so I have decided that I'm not going to drink like that any more. I am only going to drink when I go out partying.
Med andra ord innebär det här att han ska kopiera mitt alkoholbeteende, vilket i och för sig är det som kommer att vara smidigast när vi väl bor tillsammans.
Och jag försökte säga till honom att det är inte vad jag vill. För det är mig det är fel på, inte honom.
Men då sa han: When I was young my parents was drinking in front of me and you have taught me that I don't want to be like that. You have taught me that it is wrong.
Men det är ju samtidigt en ganska stor skillnad på att vara full inför sitt barn och att ta en öl till middagen.
Men jag gör inget av dem.
Jag kan inte.
Jag vet inte hur man gör - för jag har alkoholproblem.
Jag har 2 öl och en halv BIB i kylen - de har legat där sedan augusti.
4 kommentarer:
Jag har precis samma beteende. Att inte kunna njuta av att dricka. Att inte vilja dricka. Att bli misstänksam på alla män som dricker. Det är medberoende. Nu får jag hjälp med det. Pratar. Och det hjälper. På bara några få gånger står jag friare. Det är som energin går till annat nu. Det är befriande.
Har aldrig förnekat mitt medberoende,
men jag är väl inte den flitigaste Al-Anonbesökaren heller.
Ska ta tag i det där någon dag...
Nu borde jag skriva något bra, men det kan jag inte. Inte idag. Men du ska veta att jag lurkar runt här i bakgrunden. Som vanligt. /P
:o)
Inte ens ordverifieringsordet?
Jag har sacentic
Skicka en kommentar