"Hej, hoppas allt är bra me dig. Jag har funderat lite och jag känner inte att de hos mig finns alla känslor som måste till mellan oss. Så jag tror de är lika bra att vi inte ses mer. Jag tycker du är jättego men dom där känslorna man inte styr över finns inte där tyvärr. Förlåt om jag sårat dig"
Och jag drar en lättnadens suck. För jag hatar att vara den som avslutar - finns inget bättre än när det är ömsesidigt. Skickar som svar:
"Jag kommer ALDRIG komma över det här"
Fast sedan känner jag mig elak, för han svarar verkligen så rart, så jag fattar att han känner sig usel. Men jag lägger ner... skulle jag svara att jag inte heller är intresserad är det som bäddat för en: Yeah right!
Det hade kanske varit bäst att svara: vad tråkigt, men lycka till!
jaja, gjort är gjort.
Det buzzar till i telefonen och det är ett SMS från Hansl:
"Hej hardworking woman! How whas work today? If I whas there i would massage u, i hope i speak to u tonight cutie . Big hug and loads of kisses Hansl"
2009-08-31
International affairs
Satt framför min dejtingsida tillsammans med Sara.
Sara: Han är söt, sa hon när hon klickat sig in på en 26 årig kille från Holland, som skickat mail till mig
Jag: Men han bor ju inte ens i Sverige.
Sara: Men det spelar väl ingen roll.
Sara skickade något underfundigt meddelande.
Hon tycker det är jättekul, att gå in på min dejtingsida och skicka helt galna meddelanden till killar som hon tror skulle passa mig.
Så han svarade... och jag la till honom på msn. Vi chattade och jag som inte kunde ta det här på allvar höll på och sjuka mig... skrev saker som "I looooove you"
Hansl de Keukenhof: Seriously?
Jag: Of course. I love you so much, you are so SEXY.
Det är på internet... det är inte på riktigt...
Sedan fick han mitt skypenummer: Också på internet, inte på riktigt...
Men någonstans så började det fastna att det faktiskt var en människa i andra ändan och jag började få skuldkänslor för att jag hållit på och sjukat mig, men det var liksom för sent.
Hansl: I love you. You are so sweet.
Jag: ... eeh... thank you...
Så jag började prata "på riktigt" med honom, men jag känner så mycket motstånd mot att bli seriöst intresserad av en kille som:
A) inte bor i Sverige
B) är 7 år yngre
Men han är så, så snäll och omtänksam.
Sara: Han är söt, sa hon när hon klickat sig in på en 26 årig kille från Holland, som skickat mail till mig
Jag: Men han bor ju inte ens i Sverige.
Sara: Men det spelar väl ingen roll.
Sara skickade något underfundigt meddelande.
Hon tycker det är jättekul, att gå in på min dejtingsida och skicka helt galna meddelanden till killar som hon tror skulle passa mig.
Så han svarade... och jag la till honom på msn. Vi chattade och jag som inte kunde ta det här på allvar höll på och sjuka mig... skrev saker som "I looooove you"
Hansl de Keukenhof: Seriously?
Jag: Of course. I love you so much, you are so SEXY.
Det är på internet... det är inte på riktigt...
Sedan fick han mitt skypenummer: Också på internet, inte på riktigt...
Men någonstans så började det fastna att det faktiskt var en människa i andra ändan och jag började få skuldkänslor för att jag hållit på och sjukat mig, men det var liksom för sent.
Hansl: I love you. You are so sweet.
Jag: ... eeh... thank you...
Så jag började prata "på riktigt" med honom, men jag känner så mycket motstånd mot att bli seriöst intresserad av en kille som:
A) inte bor i Sverige
B) är 7 år yngre
Men han är så, så snäll och omtänksam.
Ångest
Jag träffade Pontus igen igår... och jag slogs återigen av hur trögt det är att prata med honom.
När jag pratade med Sara om det, så sa jag: Det var aldrig så här med Martin, jag vill att det ska flyta lika lätt som med Martin.
Sara: Men sluta jämföra med Martin! Jämför med mig istället. Du vill att det ska flyta lika lätt som med mig.
Tankarna kretsar kring Martin på ett onaturligt sätt och jag känner att jag måste släppa dem även om jag inte vet hur...
Sara: Men vad ska du blogga om nu när du har gjort slut med Martin
Jag: Jag vet inte. Jag har ju gjort slut med honom i ett halvår.
Men det allra värsta med Pontus, är att jag faktiskt kom fram till att jag inte är intresserad och jag har oändligt svårt att säga det.
För det är ett helvete att vara tvungen att beröva någon denna gudomliga kvinnas närvaro.
...men seriöst, så är det bäst att göra det nu, innan det blir allvarligare.
Jag har dessutom krånglat till det mer, internationellt... fast nu ska jag bege mig till jobbet.
När jag pratade med Sara om det, så sa jag: Det var aldrig så här med Martin, jag vill att det ska flyta lika lätt som med Martin.
Sara: Men sluta jämföra med Martin! Jämför med mig istället. Du vill att det ska flyta lika lätt som med mig.
Tankarna kretsar kring Martin på ett onaturligt sätt och jag känner att jag måste släppa dem även om jag inte vet hur...
Sara: Men vad ska du blogga om nu när du har gjort slut med Martin
Jag: Jag vet inte. Jag har ju gjort slut med honom i ett halvår.
Men det allra värsta med Pontus, är att jag faktiskt kom fram till att jag inte är intresserad och jag har oändligt svårt att säga det.
För det är ett helvete att vara tvungen att beröva någon denna gudomliga kvinnas närvaro.
...men seriöst, så är det bäst att göra det nu, innan det blir allvarligare.
Jag har dessutom krånglat till det mer, internationellt... fast nu ska jag bege mig till jobbet.
2009-08-30
fredagsdejt
Så efter mycket hattande hit och dit, bestämde jag dejt med en kille från dejtingsajten. Vi käkade lunch i fredags. Jag var tidigt på plats så jag fick stå och vänta på honom ett par minuter, vet inte hur tidig jag var eller om han var sen, men jag vägrade ta fram mobilen och kolla vad klockan var. Till slut såg jag honom när han kom gående över gatan. Han hade en röd Race Marine tröja och han var jättelång. I bakhuvudet var jag extremt tacksam över mina höga klackar.
Jag tycker att det är sexigt med långa killar. Jag vet inte varför. Martin är kort, inte jättekort men 176 cm. Så fort jag har klackar blir jag längre än honom.
Vi promenerade över Hötorget till en restaurang som Pontus kände till, där vi åt lunch. Konversationen flöt inte riktigt naturligt, men det kändes rätt så okej i alla fall. Efter lunchen promenerade vi runt lite i stan och när det var dags för honom att gå tillbaka till jobbet fick jag en hård kram.
När jag gick därifrån kände jag mig som bedövad, för det här var den första killen som jag träffat som jag ens kunnat tänka mig att låta mig falla för och det var en verkligt omtumlande känsla.
Jag tycker att det är sexigt med långa killar. Jag vet inte varför. Martin är kort, inte jättekort men 176 cm. Så fort jag har klackar blir jag längre än honom.
Vi promenerade över Hötorget till en restaurang som Pontus kände till, där vi åt lunch. Konversationen flöt inte riktigt naturligt, men det kändes rätt så okej i alla fall. Efter lunchen promenerade vi runt lite i stan och när det var dags för honom att gå tillbaka till jobbet fick jag en hård kram.
När jag gick därifrån kände jag mig som bedövad, för det här var den första killen som jag träffat som jag ens kunnat tänka mig att låta mig falla för och det var en verkligt omtumlande känsla.
2009-08-28
SMS från Martin
I tisdags fick jag ett sms från Martin.
"Saknar dig"
Eftersom jag hade Sara i telefonen berättade jag det för henne.
Sara: Han är full.
Jag: Tror du?
Sara: Men ring om du vill. (hon bara läser mina tankar - fast i det här läget så borde hon ha sagt: Ignorera honom)
Men vi la på och jag ringde och Martin var full.
Och det kändes så himla jobbigt, för när jag hade lämnat honom i söndags så kändes det som att han fattade att vår gemensamma framtid hängde på att han tog tag i sin alkoholism. Guuuuud, vad jag är lättlurad.
Martin: Kan vi inte gå på Gröna Lund med barnen.
Han vet precis hur svag jag är för barnen och det var ju listigt av honom att komma på att utnyttja det.
Jag: jaa, eh... nej... Nej Martin det är en urusel idé.
"Saknar dig"
Eftersom jag hade Sara i telefonen berättade jag det för henne.
Sara: Han är full.
Jag: Tror du?
Sara: Men ring om du vill. (hon bara läser mina tankar - fast i det här läget så borde hon ha sagt: Ignorera honom)
Men vi la på och jag ringde och Martin var full.
Och det kändes så himla jobbigt, för när jag hade lämnat honom i söndags så kändes det som att han fattade att vår gemensamma framtid hängde på att han tog tag i sin alkoholism. Guuuuud, vad jag är lättlurad.
Martin: Kan vi inte gå på Gröna Lund med barnen.
Han vet precis hur svag jag är för barnen och det var ju listigt av honom att komma på att utnyttja det.
Jag: jaa, eh... nej... Nej Martin det är en urusel idé.
Det är min hemlighet
att jag tillbringade söndagen med Martin. Min exman är den enda som vet om det, eftersom jag var tvungen att plocka upp dottern en timme senare.
Jag och Martin åkte in till stan tillammans, vi åt lunch (som undertecknad betalade eftersom han supit upp alla sina pengar). Vi höll varandra i hand och kramades.
och jag älskar att befinna mig i den lyckobubbla som jag och Martin skapar åt oss själva.
Sara ringde: Var är du?
Jag gjorde hysch-tecken åt Martin och sa: Jag är i stan och handlar.
Eftersom dottern behövde ett förkläde till skolan så använde jag det som ursäkt.
Sara: Är du där själv?
Jag: Ja, sa jag och praktiskt taget kände hur tungan svartnade i munnen på mig.
Hur kunde jag ljuga för Sara? Hon är den som minst av allt fördömer mig när jag gör sådana här saker som jag VET är helt korkade, som att kontakta Martin när jag lyckats ta mig igenom 2 veckor utan honom. Men jag vet vad hon skulle säga: Hur tänker du nu?
och det är ju det jag inte vill göra... jag vill inte fundera på om det jag gör är rätt eller fel. Jag vill bara att det ska sluta göra ont.
Kände mig otroligt besläktad med Martin i det här läget. Då jag hela vägen till honom tänkte att jag borde ringa Sara så att hon kan övertala mig att låta bli att åka dit, men jag ringde inte.
För jag ville åka dit.
Jag hade lika gärna kunnat vara Martin på väg till systembolaget, som låter bli att ringa sin sponsor.
Jag och Martin åkte in till stan tillammans, vi åt lunch (som undertecknad betalade eftersom han supit upp alla sina pengar). Vi höll varandra i hand och kramades.
och jag älskar att befinna mig i den lyckobubbla som jag och Martin skapar åt oss själva.
Sara ringde: Var är du?
Jag gjorde hysch-tecken åt Martin och sa: Jag är i stan och handlar.
Eftersom dottern behövde ett förkläde till skolan så använde jag det som ursäkt.
Sara: Är du där själv?
Jag: Ja, sa jag och praktiskt taget kände hur tungan svartnade i munnen på mig.
Hur kunde jag ljuga för Sara? Hon är den som minst av allt fördömer mig när jag gör sådana här saker som jag VET är helt korkade, som att kontakta Martin när jag lyckats ta mig igenom 2 veckor utan honom. Men jag vet vad hon skulle säga: Hur tänker du nu?
och det är ju det jag inte vill göra... jag vill inte fundera på om det jag gör är rätt eller fel. Jag vill bara att det ska sluta göra ont.
Kände mig otroligt besläktad med Martin i det här läget. Då jag hela vägen till honom tänkte att jag borde ringa Sara så att hon kan övertala mig att låta bli att åka dit, men jag ringde inte.
För jag ville åka dit.
Jag hade lika gärna kunnat vara Martin på väg till systembolaget, som låter bli att ringa sin sponsor.
2009-08-27
Mitt i mitt misslyckade dejtande...
... så fick jag en känsla av att det bara är Martin som jag någonsin kommer att passa ihop med.
Så jag ringde honom.... och han var full...
Vi pratade, fast jag visste att han inte skulle komma ihåg något dagen efter. Så jag åkte hem till honom på morgonen. (ingen idé att åka dit när han är mitt i fyllan - för då blir han bara sur och vresig när man häller ut hans öl)
Hela vägen tänkte jag: Vad gör jag? Fy fan vad dumt det här är. För en sak som folk sagt åt mig är att jag stör Martins "nykterhetsarbete", men åh, vad jag kände stor saknad efter honom.
I alla fall var han, som vanligt, väldigt ångerfull. Men fortfarande glad att se mig. Jag förklarade för honom att jag försöker träffa någon annan och det är den riktningen jag kommer att ha. OM det blir så att han lär sig leva nykter och att han kan leva under andra förutsättningar så är jag villig att försöka, men till den dagen, är tanken att vi inte ska ha med varandra att göra.
Martin sa: håll om mig
och jag höll om... vi kramades ... och innan jag visste ordet av så låg vi på soffan och hånglade. Allt så välbekant, upphetsande och skönt.
-Slicka mig, sa jag och Martin bagravde huvudet mellan mina ben.
Efter att ha slickat mig nästintill orgasm drog Martin av mig tröjan och befriade mina bröst och började slicka och suga på dom
Jag var så vansinnigt upphetsad och drog in honom i sovrummet, samtidigt som jag någonstans i bakhuvudet förbannade den sexuella attraktionen som är så jäkla stark mellan oss.
och Martin var hård som sten när han till slut trängde in i mig.
-Åh gud, lyckades jag kvida fram när det svartnade för ögonen och jag trodde att jag skulle svimma.
Jag insåg snabbt att Martin ville älska och inte "ha sex" för han hade hela tiden en tajt kontakt med mina ögon och mina läppar. Sedan ändrade han tyngdpunkt och la sig mer över mig och kom därmed djupare in... hårdare.
Jag frågade: Ska jag komma nu?
Martin: Inte än, min älskling.
Jag njöt av att känna honom djupt i mig och jag kände hur min orgasm började närma sig.
Martin: Kom nu...
och jag kom, så att hela grannskapet hörde det. Mitt underliv pulserade i massiva kramper och i huvudet fanns ingenting utom bara känslan av "skööööönt". 3-4 stötar senare gjorde Martin mig sällskap, men han är inte den som skriker ut sina orgasmer...
Helt utmattad sjönk han ihop i sängen och jag kröp in i hans famn som jag gjort 1000 ggr förr.
Så jag ringde honom.... och han var full...
Vi pratade, fast jag visste att han inte skulle komma ihåg något dagen efter. Så jag åkte hem till honom på morgonen. (ingen idé att åka dit när han är mitt i fyllan - för då blir han bara sur och vresig när man häller ut hans öl)
Hela vägen tänkte jag: Vad gör jag? Fy fan vad dumt det här är. För en sak som folk sagt åt mig är att jag stör Martins "nykterhetsarbete", men åh, vad jag kände stor saknad efter honom.
I alla fall var han, som vanligt, väldigt ångerfull. Men fortfarande glad att se mig. Jag förklarade för honom att jag försöker träffa någon annan och det är den riktningen jag kommer att ha. OM det blir så att han lär sig leva nykter och att han kan leva under andra förutsättningar så är jag villig att försöka, men till den dagen, är tanken att vi inte ska ha med varandra att göra.
Martin sa: håll om mig
och jag höll om... vi kramades ... och innan jag visste ordet av så låg vi på soffan och hånglade. Allt så välbekant, upphetsande och skönt.
-Slicka mig, sa jag och Martin bagravde huvudet mellan mina ben.
Efter att ha slickat mig nästintill orgasm drog Martin av mig tröjan och befriade mina bröst och började slicka och suga på dom
Jag var så vansinnigt upphetsad och drog in honom i sovrummet, samtidigt som jag någonstans i bakhuvudet förbannade den sexuella attraktionen som är så jäkla stark mellan oss.
och Martin var hård som sten när han till slut trängde in i mig.
-Åh gud, lyckades jag kvida fram när det svartnade för ögonen och jag trodde att jag skulle svimma.
Jag insåg snabbt att Martin ville älska och inte "ha sex" för han hade hela tiden en tajt kontakt med mina ögon och mina läppar. Sedan ändrade han tyngdpunkt och la sig mer över mig och kom därmed djupare in... hårdare.
Jag frågade: Ska jag komma nu?
Martin: Inte än, min älskling.
Jag njöt av att känna honom djupt i mig och jag kände hur min orgasm började närma sig.
Martin: Kom nu...
och jag kom, så att hela grannskapet hörde det. Mitt underliv pulserade i massiva kramper och i huvudet fanns ingenting utom bara känslan av "skööööönt". 3-4 stötar senare gjorde Martin mig sällskap, men han är inte den som skriker ut sina orgasmer...
Helt utmattad sjönk han ihop i sängen och jag kröp in i hans famn som jag gjort 1000 ggr förr.
2009-08-24
Crash and burn, liksom
Fick meddelande från mardrömsdejten och han skrev något om tack för ett trevligt sällskap i lördags.
Re:
Från: Mardrömsdejt
Skickat: den 24 augusti 2009 07:59:36
Till: Miss Understood
----- Original Message -----
------------------------------------------------------------------------
Följande mailkonversation utspelades... och det är ju som det är med mail, man läser nerifrån och upp.
(och om ni undrar om vilka "de" är som han refererar till så är det all världens muslimer)
--------------------------------------------------------------------------
Re:
Från: Mardrömsdejt
Skickat: den 24 augusti 2009 07:59:36
Till: Miss Understood
ja jag märkte det men oaset så är tykte jag det va naivt att tro att de är en relijon som är en fredlig sådan just nu i deras kors tåg de har skadat hela värden sedan 11/9 så nej jag kommer inte att be om ursäkt över det
men jag märkte att du har en väldigt snäll syn på dem så det är en heder i sig .
jag va lika obäkväm men jag ville inte förstöra treffen så jag vill bara tacka och önska dig lycka till med din sökande du är en snäl och go kvinna så det bör inte vara för svårt att du hittar någon bra killa
men jag märkte att du har en väldigt snäll syn på dem så det är en heder i sig .
jag va lika obäkväm men jag ville inte förstöra treffen så jag vill bara tacka och önska dig lycka till med din sökande du är en snäl och go kvinna så det bör inte vara för svårt att du hittar någon bra killa
----- Original Message -----
HejJag hade faktiskt trevligt i lördags i alla fall till en början, men som jag sa så är jag ute efter en känsligare kille och jag upplever dig som lite för bufflig. Du verkade inte alls känna av att jag kände mig väldigt obekväm av det sista samtalsämnet och om du nu plockade upp att jag inte gillade det, så brydde du dig inte om mina känslor och bara gick på om muslimer och det viktiga var att du fick framföra din åsikt.
Jag säger bara det här så att du kanske kan tänka på det nästa gång du går på dejt med någon.Lycka till!
------------------------------------------------------------------------
Men vänta nu... Han var lika obekväm? Han, obekväm?!? Ville inte förstöra dejten? Hur skulle dejten kunnat bli sämre? Om han skulle be om ursäkt för något, skulle det väl vara att han slösade bort 3 timmar av mitt liv.
Oj, det blev visst en Crash and Buuuuuurn!!!
mardrömsdejten
Jag har pratat med en kille ett tag, så jag gick med på att vi skulle ha en kortare lunchdejt. Han låg och sov när jag ringde, så det blev ingen lunch. Han ville åka gokart - det ville inte jag. Så det blev bowling. Hela dejten igenom så klagade han på att han avskyr bowling. Och jag undrar... om han nu säger att det är okej att vi bowlar, då ska han väl inte klaga på det sen? Då säger man väl: Nej, jag vill absolut inte bowla.
Och hela dejten igenom får jag utstå förnedrande kommentarer. Sexuella anspelningar på precis allt. Och jag tycker att sånt är kul, men i MÅTTLIGA mängder.
Toppen på isberget är när vi sitter i bilen och alla som kör illa eller parkerar konstigt kallas för kebaber.
Mardrömsdejt: Det är bara ett talesätt
Jag: Det finns ett annat talesätt: Tala är silver...
Sedan börjar han prata om att alla muslimer är potentiella självmordsbombare, sovande celler som när som helst kan få ett brev om att de ska ut och ta livet av sig och massor av andra oskyldiga människor. Och jag känner hur hela min kropp successivt stelnar.
Mardrömsdejt: Tycker du att jag är rasistisk.
Jag nickar på huvudet.
Mardrömsdejt: Jag kan inte vara rasist, för jag är jude.
Vid det här läget är allt så obehagligt att jag inte ens svarar på direkt tilltal.
Jag sitter alldeles stelt i bilen och rycker till när han sätter upp fingrarna framför ansiktet på mig för att symbolisera ett burkahål.
Till slut avbryter jag honom och säger: Jag går nu. (öppnar dörren och kliver ur bilen.)
Mardrömsdejt: OJ, det blev visst en crash and buuuuurn.
Jag: Hej då, Vi hörs!
Och hela dejten igenom får jag utstå förnedrande kommentarer. Sexuella anspelningar på precis allt. Och jag tycker att sånt är kul, men i MÅTTLIGA mängder.
Toppen på isberget är när vi sitter i bilen och alla som kör illa eller parkerar konstigt kallas för kebaber.
Mardrömsdejt: Det är bara ett talesätt
Jag: Det finns ett annat talesätt: Tala är silver...
Sedan börjar han prata om att alla muslimer är potentiella självmordsbombare, sovande celler som när som helst kan få ett brev om att de ska ut och ta livet av sig och massor av andra oskyldiga människor. Och jag känner hur hela min kropp successivt stelnar.
Mardrömsdejt: Tycker du att jag är rasistisk.
Jag nickar på huvudet.
Mardrömsdejt: Jag kan inte vara rasist, för jag är jude.
Vid det här läget är allt så obehagligt att jag inte ens svarar på direkt tilltal.
Jag sitter alldeles stelt i bilen och rycker till när han sätter upp fingrarna framför ansiktet på mig för att symbolisera ett burkahål.
Till slut avbryter jag honom och säger: Jag går nu. (öppnar dörren och kliver ur bilen.)
Mardrömsdejt: OJ, det blev visst en crash and buuuuurn.
Jag: Hej då, Vi hörs!
2009-08-22
En kille i min säng
Är ett stort fan av att ligga sked och inatt kom en liten gråhårig kille och snugglade in sig i mina armar...
Problemet är att jag vill vara den lilla skeden, men det funkar inte riktigt, när man bara har en katt att tillgå.
Problemet är att jag vill vara den lilla skeden, men det funkar inte riktigt, när man bara har en katt att tillgå.
2009-08-21
2009-08-20
Känner ingenting
Det är så där... när det händer lite positiva saker när man känner sig som lägst och då blir det som att man hamnar på noll. Jag kan inte riktigt vara glad åt det som är bra, men jag är inte heller lika ledsen som jag var innan.
Jag har alltså inte pratat med Martin på 2 veckor. Vilket måste räknas som någon form av rekord.
Jag har pratat en hel del med en kille som är bufflig och framfusig... och det passar inte mig. Han ville att vi skulle träffas ikväll och vi skulle ta med barnen. Han gav mig ingen chans att säga nej.
Men imorse skickade jag ett sms till honom och sa att vi kan luncha på lördag utan barnen istället och att jag tycker att det känns fel att blanda in barnen när vi inte ens har träffats.
Det var mycket lättare att sms:a än att prata. För jag är så himla lättmanipulerad.
Det är en av Martins egenskaper som jag uppskattar mest: att han är så mild - han försöker inte regera över mig.
Jag har alltså inte pratat med Martin på 2 veckor. Vilket måste räknas som någon form av rekord.
Jag har pratat en hel del med en kille som är bufflig och framfusig... och det passar inte mig. Han ville att vi skulle träffas ikväll och vi skulle ta med barnen. Han gav mig ingen chans att säga nej.
Men imorse skickade jag ett sms till honom och sa att vi kan luncha på lördag utan barnen istället och att jag tycker att det känns fel att blanda in barnen när vi inte ens har träffats.
Det var mycket lättare att sms:a än att prata. För jag är så himla lättmanipulerad.
Det är en av Martins egenskaper som jag uppskattar mest: att han är så mild - han försöker inte regera över mig.
2009-08-19
Sex
Jag, som verkligen räknar mig själv som sexfixerad - känner mig helt asexuell. Bara tanken på att ha sex med någon annan än Martin skrämmer mig. Jag har inte ens känt mig frestad av att vara med någon annan sedan jag träffade honom och det är alltså fyra år sedan.
Och visst, jag hade sex med en kille precis efter att jag fick reda på Martins otrohet för första gången, men det var ingenting som jag längtade, trånade efter - utan det var bara ett behov att döva smärtan av det Martin hade gjort mig.
Men nu.. jag tycker nästan att jag är patetisk. För jag har kontakt med flera killar, men så fort samtalen börjar handla om att träffas drar jag mig undan.
Så nu kan jag inte ens träffa killar - hur galet är inte det.
Och visst, jag hade sex med en kille precis efter att jag fick reda på Martins otrohet för första gången, men det var ingenting som jag längtade, trånade efter - utan det var bara ett behov att döva smärtan av det Martin hade gjort mig.
Men nu.. jag tycker nästan att jag är patetisk. För jag har kontakt med flera killar, men så fort samtalen börjar handla om att träffas drar jag mig undan.
Så nu kan jag inte ens träffa killar - hur galet är inte det.
2009-08-15
sexdröm
Hade en riktigt verklighetstrogen sexdröm inatt. Det var som att Martin låg ovanpå mig och trängde in i mig och han älskade mig sakta, sakta. Jag verkligen kände hur han la tyngden på mig och viskade hest; kom nu älskling.
2009-08-14
Ynklig
På väg hem från jobbet igår satt jag och funderade över Martin. Han har inte hört av sig och det är jag otroligt tacksam över. För jag är svag - jättesvag.
Sedan kom jag på att ALLTID när jag har gjort slut med Martin, så har det varit jag som har tagit kontakt med honom, men oavsett hur länge jag har väntat med att ringa, så säger han alltid när jag ringer: Jag tänkte precis ringa dig.
Sedan kom jag på att han kanske inte ringer för att han kommit på att han är lycklig. Att han mår bättre utan mig. Då blev jag helt knäckt.
Jag grinade hela promenaden hem (som tar 15 minuter), gick in och handlade... och när jag kom ut från affären, så ösregnade det och på något sätt så kändes det som att när jag inte orkade gråta mer så tog himlen över gråtandet.
Sedan kom jag på att ALLTID när jag har gjort slut med Martin, så har det varit jag som har tagit kontakt med honom, men oavsett hur länge jag har väntat med att ringa, så säger han alltid när jag ringer: Jag tänkte precis ringa dig.
Sedan kom jag på att han kanske inte ringer för att han kommit på att han är lycklig. Att han mår bättre utan mig. Då blev jag helt knäckt.
Jag grinade hela promenaden hem (som tar 15 minuter), gick in och handlade... och när jag kom ut från affären, så ösregnade det och på något sätt så kändes det som att när jag inte orkade gråta mer så tog himlen över gråtandet.
2009-08-12
snart har det gått en vecka
Jag börjar fundera på om jag älskar Martin eller om det skeppet håller på att lämna hamnen också. I mina ögon har Martin aldrig varit mer oattraktiv än han är nu och för varje dag som går så blir det lättare att vara ifrån honom. Jag har en annan studs i stegen. Jag börjar se om mitt hus.
Och jag hoppas bara att han också kommer att hitta ett annat driv i sitt liv nu, när han lever utan mig. Att nu när inte jag finns där med förebråelser och misstänksamhet, så kan han känna att han visst kan klara sig ur det här - att han inte alls behöver alkohol för att må bra.
Det är förnedrande att ställa någon inför ett ultimatum och sedan inte bli vald.
-Men du, Miss Understood, du kan omöjligt mäta dig med den här 17 åriga kurviga whiskyflaskan.
2009-08-11
fortfarande stark
Det är inte så farligt som jag trodde att vara utan Martin. Vi sågs oftast bara en eller par ggr i veckan, så omställningen är inte så jättestor. Den stora avvikelsen är på helgen, när man måste aktivera sig på egen hand.
Men varje dag som passerar utan att jag ringer Martin är en seger och i slutet av dagen så är jag ännu lite starkare än kvällen innan.
Och jag frågar Sara om jag bör ringa Martin och hon svarar alltid nej.
Men varje dag som passerar utan att jag ringer Martin är en seger och i slutet av dagen så är jag ännu lite starkare än kvällen innan.
Och jag frågar Sara om jag bör ringa Martin och hon svarar alltid nej.
Avbokad dejt
Har funderat och funderat över herr övergångskille som jag skulle träffa imorgon eller övermorgon. Sedan pratade jag lite snabbt med honom i förrgår och innan jag visste ordet av så hade jag avbokat dejten. Gud vad feg jag kände mig.
Sara: Men varför gjorde du det?
Jag: Jag vet inte.... *låter ynklig*
Jag var lite för nervös inför att träffa honom och jag vill inte lägga den pressen på mig själv. Tänk om jag börjar grina över Martin mitt i alltihop. Jag vill ju vara lugn och samlad... och snygg och självsäker.
och på något sätt lyckades jag förmedla de här tankarna till Sara och hon sa:
Miss Understood, du ska bara göra sånt som känns bra.
Sara: Men varför gjorde du det?
Jag: Jag vet inte.... *låter ynklig*
Jag var lite för nervös inför att träffa honom och jag vill inte lägga den pressen på mig själv. Tänk om jag börjar grina över Martin mitt i alltihop. Jag vill ju vara lugn och samlad... och snygg och självsäker.
och på något sätt lyckades jag förmedla de här tankarna till Sara och hon sa:
Miss Understood, du ska bara göra sånt som känns bra.
2009-08-10
Samtal från exfrun
Hon ringde idag på morgonen. Tydligen hade Martin ringt och varit jättefull i lördags och krigat fram att han skulle prata med barnen.
Så himla konstigt. Jag lät i alla fall inte frivilligt min exman prata med dottern när han ringde och var berusad. Men visst ibland var hon snabb på telefonen och hann svara före mig.
Hon var bara 2 när vi skildes, men jag hittade på att hon satt i badet eller att hon satt och åt eller att hon precis skulle lägga sig. Allt för att hon skulle slippa höra sin pappa i det tillståndet. Sedan fick hon ringa upp honom på tider då jag visste att han var nykter.
Jag sa aldrig detta till Martins exfru. Hon måste själv bestämma hur hon ska skydda sina barn.
åh, det bara skär i hjärtat när jag tänker på att barnen säger: Pappa låter konstig.
Så himla konstigt. Jag lät i alla fall inte frivilligt min exman prata med dottern när han ringde och var berusad. Men visst ibland var hon snabb på telefonen och hann svara före mig.
Hon var bara 2 när vi skildes, men jag hittade på att hon satt i badet eller att hon satt och åt eller att hon precis skulle lägga sig. Allt för att hon skulle slippa höra sin pappa i det tillståndet. Sedan fick hon ringa upp honom på tider då jag visste att han var nykter.
Jag sa aldrig detta till Martins exfru. Hon måste själv bestämma hur hon ska skydda sina barn.
åh, det bara skär i hjärtat när jag tänker på att barnen säger: Pappa låter konstig.
2009-08-09
Slut slut slut
Jag bad Sara ta hand om överlämnandet av alla saker.
Jag och Martin har gjort "sista överlämnandet" flera gånger tidigare, men varje gång har det slutat med att vi hade sex och blev tillsammans igen.
Så idag klockan tre skulle det ske. Jag träffade en annan väninna, Malva. Vi var på badplatsen med våra barn.
Sara var helt förstörd efter mötet med Martin. Hon sa att han hade sett hemsk ut.
Fast sedan hade han mage att ta upp att jag har dejtat. Fattar han inte att allt som jag har gjort - har jag gjort för att han dricker.
Jag och Martin har gjort "sista överlämnandet" flera gånger tidigare, men varje gång har det slutat med att vi hade sex och blev tillsammans igen.
Så idag klockan tre skulle det ske. Jag träffade en annan väninna, Malva. Vi var på badplatsen med våra barn.
Sara var helt förstörd efter mötet med Martin. Hon sa att han hade sett hemsk ut.
Fast sedan hade han mage att ta upp att jag har dejtat. Fattar han inte att allt som jag har gjort - har jag gjort för att han dricker.
2009-08-08
Martin ger inte upp
Martin söker uppmärksamhet på facebook. Skriver saker som jag inte ser, eftersom jag har blockerat honom. Men Sara berättar... Hon säger inte allt, men tillräckligt för att jag ska förstå att han är onykter idag också. Hon skyddar mig lite också. Hon säger; Miss Understood, det måste väl kännas skönt att få lite bekräftelse på att du gjort rätt, som gått vidare.
Jag; Ja.
Och jag känner mig lite starkare för första gången på länge.
Ringde till Martins exfru och berättade hur mycket han dricker. Jag funderade på att ringa psyk och det sociala för att de ska skynda på processen med att ta in honom på behandlingshem, men helt plötsligt så slog det mig: Martin är inte mitt bekymmer längre. Jag ska ta hand om Miss Understood, så att jag kan lära mig att bli lycklig igen.
Det bästa jag kan göra för Martin är att ignorera honom, så att han kan gå vidare med det som gör honom lycklig... och för närvarande är ju det drickandet.
Jag; Ja.
Och jag känner mig lite starkare för första gången på länge.
Ringde till Martins exfru och berättade hur mycket han dricker. Jag funderade på att ringa psyk och det sociala för att de ska skynda på processen med att ta in honom på behandlingshem, men helt plötsligt så slog det mig: Martin är inte mitt bekymmer längre. Jag ska ta hand om Miss Understood, så att jag kan lära mig att bli lycklig igen.
Det bästa jag kan göra för Martin är att ignorera honom, så att han kan gå vidare med det som gör honom lycklig... och för närvarande är ju det drickandet.
Vill nästan inte skriva det
... men via en dejtingsida har jag hittat en kille som känns som perfekt att ha ett "övergångsförhållande" med.
Han är väldigt ung, fast det är något som inte gör mig så mycket eftersom det "bara" är något att ha emellan liksom. Tills det här med Martin inte gör så ont längre. Han är hysteriskt snygg, vilket bara kan ses som positivt.
Vi pratade till halv fyra i natt och allt känns jättebra. På morgonen kom jag på att jag inte vet vad han heter. Sedan frågade jag och då visade det sig att han har samma namn som Martin, fast för att inte göra någon förvirrad, allra minst mig själv, kommer han refereras till som Magnus.
Vi ska ses på onsdag, kanske. Eller på torsdag. Det känns så konstigt, men jag ser mer fram emot den här träffen än vad jag gjort med de tidigare.
Han är väldigt ung, fast det är något som inte gör mig så mycket eftersom det "bara" är något att ha emellan liksom. Tills det här med Martin inte gör så ont längre. Han är hysteriskt snygg, vilket bara kan ses som positivt.
Vi pratade till halv fyra i natt och allt känns jättebra. På morgonen kom jag på att jag inte vet vad han heter. Sedan frågade jag och då visade det sig att han har samma namn som Martin, fast för att inte göra någon förvirrad, allra minst mig själv, kommer han refereras till som Magnus.
Vi ska ses på onsdag, kanske. Eller på torsdag. Det känns så konstigt, men jag ser mer fram emot den här träffen än vad jag gjort med de tidigare.
2009-08-07
Är han onykter igen? -nä det kan inte stämma...
På torsdagkvällen... Alltså igår så pratade jag med Martin i telefon. Helt plötsligt lät det som om han sluddrade till på orden. Så jag frågade om han druckit och han svarade nej, men på det sätt som det alltid går att höra när han ljuger, så insåg jag att han måste ha druckit.
Jag sa åt honom att cykla över till sina föräldrar och blåsa i alkometern och att jag skulle ringa honom om en kvart.
När jag 20 minuter senare ringde hans mamma så berättade hon att han hade 1.0 promille när han blåste. (Jag vet inte om det är mycket)
Jag: Vad hände med ditt löfte som du gav mig när du såg mig djupt in i ögonen.
Martin: Jag har funderat massor och jag är helt enkelt inte färdig med mitt drickande.
Hans röst var spydig och lite nedlåtande. Jag kände att jag blev sårad - även om jag vet att det här bara är ett utspel av hans alkoholism och bipolaritet i en salig blandning.
Jag: När ska det vara nog då? När du bor på en parkbänk? När du alienerat alla som älskar dig?
Då började han prata om självmord i lite runda svängar, vilket han gillar att prata om när han inte känner att han får tillräckligt med sympati. Fast jag är fel person att göra det till, eftersom jag reagerar tvärtom.
Jag: Jag orkar inte längre. Det är över nu. (menar det den här gången, jag LOVAR)
Martin: Jag vill ha min borrmaskin.
Det är ju bra att han inte tappat känslan för vad som är viktigt här i livet.
Jag sa åt honom att cykla över till sina föräldrar och blåsa i alkometern och att jag skulle ringa honom om en kvart.
När jag 20 minuter senare ringde hans mamma så berättade hon att han hade 1.0 promille när han blåste. (Jag vet inte om det är mycket)
Jag: Vad hände med ditt löfte som du gav mig när du såg mig djupt in i ögonen.
Martin: Jag har funderat massor och jag är helt enkelt inte färdig med mitt drickande.
Hans röst var spydig och lite nedlåtande. Jag kände att jag blev sårad - även om jag vet att det här bara är ett utspel av hans alkoholism och bipolaritet i en salig blandning.
Jag: När ska det vara nog då? När du bor på en parkbänk? När du alienerat alla som älskar dig?
Då började han prata om självmord i lite runda svängar, vilket han gillar att prata om när han inte känner att han får tillräckligt med sympati. Fast jag är fel person att göra det till, eftersom jag reagerar tvärtom.
Jag: Jag orkar inte längre. Det är över nu. (menar det den här gången, jag LOVAR)
Martin: Jag vill ha min borrmaskin.
Det är ju bra att han inte tappat känslan för vad som är viktigt här i livet.
och Martin ger mig ytterligare ett löfte
Jag är färdig med spriten. Jag ska aldrig mer dricka, säger han.
När Sara kommer över så låter jag henne sätta sig ner med Martin och fråga ut honom kring hur seriös han är i det här senaste löftet. Hon frågar honom om han tänker på mig och hur hans missbruk och behov av snabba fixar påverkar oss i hans omgivning. Martin skruvar på sig och Sara är riktigt hård mot honom och det känns som det enda som saknas är en förhörslampa.
Martins kommentar efteråt; Jag är glad att jag inte är tillsammans med Sara.
Jag skrattar och säger att det är nog hon också.
Helt plötsligt så är det som att ingenting har hänt och de nästkommande dagarna så är det som om allt är bra.
När Sara kommer över så låter jag henne sätta sig ner med Martin och fråga ut honom kring hur seriös han är i det här senaste löftet. Hon frågar honom om han tänker på mig och hur hans missbruk och behov av snabba fixar påverkar oss i hans omgivning. Martin skruvar på sig och Sara är riktigt hård mot honom och det känns som det enda som saknas är en förhörslampa.
Martins kommentar efteråt; Jag är glad att jag inte är tillsammans med Sara.
Jag skrattar och säger att det är nog hon också.
Helt plötsligt så är det som att ingenting har hänt och de nästkommande dagarna så är det som om allt är bra.
2009-08-06
another fucking monday fortsätter
På väg hem satt jag och funderade på om jag skulle ringa Sara, men så tänkte jag att hon får ta så himla mycket av mina problem och hon kan behöva få vara lite glad...
Men när jag kom till min station så kunde jag inte hålla mig. Jag ringde henne och hon känner mig så väl, så hon hör på en gång att något är fel. Jag hinner inte ens börja grina förrän hon säger: Jag kommer över.
Det känns bra att få träffa Sara. Hon har så mycket sunt förnuft att det nästan blir jobbigt.
När jag förflyttat mig till busshållplatsen ringer min telefon igen. Det är Martin - han är full och på väg hem till mig. Jag säger till honom: Om jag säger att jag inte vill prata med dig när du är full - varför åker du då hem till mig?
Martin: Jag har något som jag måste titta dig djupt in i ögonen och säga.
Fan, vad full han lät.
Men när jag kom till min station så kunde jag inte hålla mig. Jag ringde henne och hon känner mig så väl, så hon hör på en gång att något är fel. Jag hinner inte ens börja grina förrän hon säger: Jag kommer över.
Det känns bra att få träffa Sara. Hon har så mycket sunt förnuft att det nästan blir jobbigt.
När jag förflyttat mig till busshållplatsen ringer min telefon igen. Det är Martin - han är full och på väg hem till mig. Jag säger till honom: Om jag säger att jag inte vill prata med dig när du är full - varför åker du då hem till mig?
Martin: Jag har något som jag måste titta dig djupt in i ögonen och säga.
Fan, vad full han lät.
2009-08-05
another fucking Måndag
Så när jag lämnade Martin vid stationen för att hoppa på pendeln till mitt jobb så sa jag till honom: Jag vill aldrig mer höra ifrån dig. Jag plockade ihop mina sista tillhörigheter och gick utan att ens vända mig om. Och tårarna bara flödade.
En timme senare kommer jag på att jag har hans hemnycklar, så jag ringde och vi bestämde att göra en överlämning av dem via Sara.
Samtidigt kommer en massa förebråelser för att jag har gjort mig tillgänglig för dejting, men jag lyckas inte få ur mig det jag egentligen tänker: Vad fan har DU gjort då? Du har ju knullat tjejer hit och dit! Medan jag har gått runt och trott att allt är bra, som en jävla åsna. Jag har inte ens rört dem jag har dejtat på ett erotiskt sätt.
Några timmar senare börjar telefonterrorn. Vi pratar - Jag gråter. Vi pratar mer - jag gråter mer. Tar samtalen i konferensrummet.
Min chef tittar mig inte i ögonen, men jag förstår att han fattar att något är helt åt skogen, men han väntar tills jag kommer till honom. Till slut så säger jag: I'm having personal problems. I am here, but I am not working 100%. What should I do about the timereporting.
Boss: Do you have some hours from arbwetstidfrkrting (vilket betyder arbetstidsförkortning, men han klarar inte av att uttala det - det är nästan lika kul som att höra honom säga försäkringskassan)
Boss: If you need to take a sickday tomorrow it is ok.
Jag: Thank you. I will let you know.
Nästa samtal med Martin dimper slanten ner... Han är ju full!
Jag blir arg och ryter till honom: Jag vill inte prata med dig när du är full. Du kan ringa när du är nykter.
Jag slänger på luren och jobbar de sista timmarna med undantag för avbrott då tårarna bara flödar. Min kollega undrar om jag vill ha en kram, men det känns som om det bara skulle förstärka känslan av att det är synd om mig.
En timme senare kommer jag på att jag har hans hemnycklar, så jag ringde och vi bestämde att göra en överlämning av dem via Sara.
Samtidigt kommer en massa förebråelser för att jag har gjort mig tillgänglig för dejting, men jag lyckas inte få ur mig det jag egentligen tänker: Vad fan har DU gjort då? Du har ju knullat tjejer hit och dit! Medan jag har gått runt och trott att allt är bra, som en jävla åsna. Jag har inte ens rört dem jag har dejtat på ett erotiskt sätt.
Några timmar senare börjar telefonterrorn. Vi pratar - Jag gråter. Vi pratar mer - jag gråter mer. Tar samtalen i konferensrummet.
Min chef tittar mig inte i ögonen, men jag förstår att han fattar att något är helt åt skogen, men han väntar tills jag kommer till honom. Till slut så säger jag: I'm having personal problems. I am here, but I am not working 100%. What should I do about the timereporting.
Boss: Do you have some hours from arbwetstidfrkrting (vilket betyder arbetstidsförkortning, men han klarar inte av att uttala det - det är nästan lika kul som att höra honom säga försäkringskassan)
Boss: If you need to take a sickday tomorrow it is ok.
Jag: Thank you. I will let you know.
Nästa samtal med Martin dimper slanten ner... Han är ju full!
Jag blir arg och ryter till honom: Jag vill inte prata med dig när du är full. Du kan ringa när du är nykter.
Jag slänger på luren och jobbar de sista timmarna med undantag för avbrott då tårarna bara flödar. Min kollega undrar om jag vill ha en kram, men det känns som om det bara skulle förstärka känslan av att det är synd om mig.
2009-08-03
Sista sista chansen
När jag vaknade imorse så frågade Martin: Har du varit på dejt?
Jag: ja
För mrDejt hade skickat ett sms:
God morgon sötis. Ha du sovit gott och du få ha en bra dag på jobbet kram från en som tänker på dig.
Och självklart hade Martin fått syn på det. Min första tanke var att säga oj kolla, någon måste ha skickat till fel nummer... och helt fräckt visa upp det för Martin, men jag kände att jag vill inte hålla på med lögner - på samma sätt som Martin gjort. För det har verkligen förpestat hela vårt förhållande. (Inte för att "vid sidan om"-dejtande på något sätt gör förhållandet bättre)
Jag berättade min inställning till det hela. Att jag försöker bygga upp ett känslomässigt avstånd och hur jag känt mig lurad efter att vi gjorde en slutadricka/slutadejta-deal som bara jag höll. Jag förklarade hur mycket jag hatar att känna att de killar jag träffar inte kan mäta sig med en person som gjort mig så illa som Martin har. En människa som misshandlar mig psykiskt - även om han inte gör det med ont uppsåt.
Jag hatar att dejta - jag hatar att lära känna nya personer och att få veta allt om familjer som jag inte kommer att träffa.
Jag hatar att jag är så skruvad att jag inte kan sluta älska Martin.
Jag: ja
För mrDejt hade skickat ett sms:
God morgon sötis. Ha du sovit gott och du få ha en bra dag på jobbet kram från en som tänker på dig.
Och självklart hade Martin fått syn på det. Min första tanke var att säga oj kolla, någon måste ha skickat till fel nummer... och helt fräckt visa upp det för Martin, men jag kände att jag vill inte hålla på med lögner - på samma sätt som Martin gjort. För det har verkligen förpestat hela vårt förhållande. (Inte för att "vid sidan om"-dejtande på något sätt gör förhållandet bättre)
Jag berättade min inställning till det hela. Att jag försöker bygga upp ett känslomässigt avstånd och hur jag känt mig lurad efter att vi gjorde en slutadricka/slutadejta-deal som bara jag höll. Jag förklarade hur mycket jag hatar att känna att de killar jag träffar inte kan mäta sig med en person som gjort mig så illa som Martin har. En människa som misshandlar mig psykiskt - även om han inte gör det med ont uppsåt.
Jag hatar att dejta - jag hatar att lära känna nya personer och att få veta allt om familjer som jag inte kommer att träffa.
Jag hatar att jag är så skruvad att jag inte kan sluta älska Martin.
2009-08-02
Martin kommer hem idag
Jag är så sjukt kåt. Har inte haft sex sedan sista natten på Åland, så det har alltså gått en HEL vecka.
Martin kommer hem ikväll och jag önskar så hett att han skulle komma hit. MEN han kommer att vara hemma sent och då lär han knappast tänka på mig det första han gör, så det skulle inte ens vara mödan lönt att be honom komma och sätta på mig.
Det är sååå lätt att tänka sista chans nu... Jag försöker hitta sinnestillståndet som jag hade i början på veckan, där jag var helt säker på att jag inte ville träffa honom något mer.
Martin kommer hem ikväll och jag önskar så hett att han skulle komma hit. MEN han kommer att vara hemma sent och då lär han knappast tänka på mig det första han gör, så det skulle inte ens vara mödan lönt att be honom komma och sätta på mig.
Det är sååå lätt att tänka sista chans nu... Jag försöker hitta sinnestillståndet som jag hade i början på veckan, där jag var helt säker på att jag inte ville träffa honom något mer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)