snart har det gått en vecka

Jag börjar fundera på om jag älskar Martin eller om det skeppet håller på att lämna hamnen också. I mina ögon har Martin aldrig varit mer oattraktiv än han är nu och för varje dag som går så blir det lättare att vara ifrån honom. Jag har en annan studs i stegen. Jag börjar se om mitt hus.

Och jag hoppas bara att han också kommer att hitta ett annat driv i sitt liv nu, när han lever utan mig. Att nu när inte jag finns där med förebråelser och misstänksamhet, så kan han känna att han visst kan klara sig ur det här - att han inte alls behöver alkohol för att må bra.

Det är förnedrande att ställa någon inför ett ultimatum och sedan inte bli vald.

-Men du, Miss Understood, du kan omöjligt mäta dig med den här 17 åriga kurviga whiskyflaskan.