Martin söker uppmärksamhet på facebook. Skriver saker som jag inte ser, eftersom jag har blockerat honom. Men Sara berättar... Hon säger inte allt, men tillräckligt för att jag ska förstå att han är onykter idag också. Hon skyddar mig lite också. Hon säger; Miss Understood, det måste väl kännas skönt att få lite bekräftelse på att du gjort rätt, som gått vidare.
Jag; Ja.
Och jag känner mig lite starkare för första gången på länge.
Ringde till Martins exfru och berättade hur mycket han dricker. Jag funderade på att ringa psyk och det sociala för att de ska skynda på processen med att ta in honom på behandlingshem, men helt plötsligt så slog det mig: Martin är inte mitt bekymmer längre. Jag ska ta hand om Miss Understood, så att jag kan lära mig att bli lycklig igen.
Det bästa jag kan göra för Martin är att ignorera honom, så att han kan gå vidare med det som gör honom lycklig... och för närvarande är ju det drickandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar