På väg hem satt jag och funderade på om jag skulle ringa Sara, men så tänkte jag att hon får ta så himla mycket av mina problem och hon kan behöva få vara lite glad...
Men när jag kom till min station så kunde jag inte hålla mig. Jag ringde henne och hon känner mig så väl, så hon hör på en gång att något är fel. Jag hinner inte ens börja grina förrän hon säger: Jag kommer över.
Det känns bra att få träffa Sara. Hon har så mycket sunt förnuft att det nästan blir jobbigt.
När jag förflyttat mig till busshållplatsen ringer min telefon igen. Det är Martin - han är full och på väg hem till mig. Jag säger till honom: Om jag säger att jag inte vill prata med dig när du är full - varför åker du då hem till mig?
Martin: Jag har något som jag måste titta dig djupt in i ögonen och säga.
Fan, vad full han lät.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar