Så efter mycket hattande hit och dit, bestämde jag dejt med en kille från dejtingsajten. Vi käkade lunch i fredags. Jag var tidigt på plats så jag fick stå och vänta på honom ett par minuter, vet inte hur tidig jag var eller om han var sen, men jag vägrade ta fram mobilen och kolla vad klockan var. Till slut såg jag honom när han kom gående över gatan. Han hade en röd Race Marine tröja och han var jättelång. I bakhuvudet var jag extremt tacksam över mina höga klackar.
Jag tycker att det är sexigt med långa killar. Jag vet inte varför. Martin är kort, inte jättekort men 176 cm. Så fort jag har klackar blir jag längre än honom.
Vi promenerade över Hötorget till en restaurang som Pontus kände till, där vi åt lunch. Konversationen flöt inte riktigt naturligt, men det kändes rätt så okej i alla fall. Efter lunchen promenerade vi runt lite i stan och när det var dags för honom att gå tillbaka till jobbet fick jag en hård kram.
När jag gick därifrån kände jag mig som bedövad, för det här var den första killen som jag träffat som jag ens kunnat tänka mig att låta mig falla för och det var en verkligt omtumlande känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar