Distans

Och det går upp och ner. Jag känner mig inte alls nära nu.
Just nu, irriterar jag mig på det mesta.

Och jag gör allt för att han inte ska lida för att jag är labil.
Låtsas som att allt är bra.

Ibland lyser det igenom... hur illa jag egentligen mår av att ha ett distansförhållande.

Jag vet att jag sårar honom när jag säger att jag inte orkar.. och han ber mig vänta på honom... lite till... bara några månader till...

Fast det är en klen tröst, så vet jag att det kommer kännas bättre, om bara några dagar, när jag åter är hos honom.

när jag är i landet där alla känner mig som "de zwedse meisje".

#¤&@#%

Han nappade inte...

Jag frågade om det var okej om vi kunde åka in till stan och shoppa.

Hansl: No, I don't like it. You have the Dalarnahästen... and I don't like that. It's so arrogant. Don't you have a sheep somewere.
Jag: Yeah, it's on Gotland, but I'm not going there.
Hansl: Well I DO want you to do your shopping somewhere it's sheep/cheap.

Jag: *muttrar*

Om det där med telefonsex

För en massa år sedan hade jag en internetkärlek från Skottland. Vi pratade mycket till och från och efter ett halvårs telefonpratande kom vi på att vi skulle ha telefonsex.
Så vi bokade en dejt och jag duschade och satte på mig sexiga underkläder för att komma i stämning.

och så ringde han...

och vi pratade lite som vanligt...

Och så skulle vi börja...
Minns inte vad han sa, säkerligen något erotiskt och sexigt.

Och jag började gapskratta.

Han suckade...

och jag sa: I'm sorry, I'm sorry - lets try again.

Och han gjorde ett nytt tappert försök, sa något om att han var hård, något om hans boxershorts.

Och jag började gapskratta, igen.

Jag kunde inte hjälpa det... jag var generad och obekväm med att prata med honom på det sättet.

Så vi gav upp... Försökte aldrig mer.

Onanidrottningen rapporterar

Det är för fan ett helvete att ha ett distansförhållande.

Hansl har en helt annan inställning till det här med telefonsex än vad jag har. Jag märker att om jag säger att jag vill suga hans kuk så föreställer han sig att jag gör det i det ögonblicket. Han har jättelätt att leva sig in i det vi pratar om.
Jag blir inte lika upphetsad av att höra...
Jag tänder mer på att se...

han har skickat en gigantisk bild på sin kuk och den älskar jag att titta på, föreställer mig att jag smeker, smakar och blir hårt penetrerad...

Så 26 dagar i månaden är jag utlämnad till fingrar, vibrator, dildo och en bild.
Sedan har jag fyra dagar av ohämmat sex, då vi tar igen en månads frånvaro.

Man blir öm som fan...

men knullar ändå, för man vill ha allt den andra har att ge.

Niet roken, alstublieft

Hansl ringde mig idag.

Hansl: Marco was smoking when he was here last night.
Jag: That's not good
Hansl: It really smells like smoke here.
Jag: That's bad.

Och jag vet att han är jätteorolig att jag ska tro att det är han som har rökt. Och helt seriöst, så tror jag att han kanske tog en cigarett igår, men det gör mig ingenting... Han kan ta en cigarett vid udda tillfällen. Bara han inte röker regelbundet.

Fast officiellt är det nolltolerans som gäller.

Sleepy...

Åh vad jag är trött... somnar snart... men först, samtalet med Hansl:

Hansl: What are you going to do then?
Jag: I'm going to sleep now, I am SO tired.
Hansl: I'm going to look a little bit at tele. Is that OK with you?
Jag: No!
Hansl: What should I do then?
Jag: I think you should walk around on your hands for a while.
Hansl: Yeah, bye.
Jag: What do you mean?
Hansl: I don't think I can walk on my hands now. I am hurting too much in my ribs.
Jag: I didn't tell you to walk on your ribs, honey.
Hansl: So I'm going to look a little bit at tele, is that ok sweetie?
Jag: No. I want you to walk around on your hands for a while.
Hansl: Fine. I'll walk around on my hands for a while.

Eftersom det är så svårt att återge nyanserna i samtalet, så berättar jag; han är fullt medveten om vad jag håller på med och han skämtar tillbaka.

Så imorgon har jag tänkt fråga om han tyckte att det var trevligt att gå på händer...

Is that okey with you?

Jag: Are you going to stay home tomorrow?
Hansl: Yeah, is that okey with you?
Jag: ... (cue crickets)
Hansl: Or isn't it?
Jag: YES!

Misslyckad rättning och ny strategi

Så jag gjorde ett nytt försök till att få honom att sluta fråga om lov för de diverse saker som han tar sig för.

Hansl: I'm thinking that I'm going to sleep in late tomorrow. Is that okey with you?
Jag: No!
Hansl: Do you want me to get up early so I can call you in the morning?
Jag: No, of course you should sleep. *mutter, mutter*

Nu har jag en ny strategi planerad.
Jag ska själv fråga om lov om de mest korkade sakerna jag kan komma på, typ:
I'm going to change my tampon, is that okey with you?
eller
I'm going to use my blue mascara tomorrow, is that okey with you?

eller den här: We are going to have blodpudding for dinner, is that okey with you?

Det hade ju varit normalt att fråga det om han skulle äta av maten också, men nu blir det helt idiotiskt.

Undrar hur lång tid det tar honom att komma på vad jag håller på med...

Bilolycka

Hansl ringde mig precis.... han har varit med om en bilolycka.

En annan bil körde in i hans, rakt i sidan. Det finns ingenting kvar av bilen.

Och den här ångesten jag känner av att vara så långt borta.
Jag kan inte göra något.
Jag känner mig så jävla hjälplös.

Han sa att han mår bra, men jag litar inte på att han säger som det är.
Han skulle inte dra sig för att "skydda mig" från verkligheten om han tror att jag skulle må bättre av det.

Uppdatering:
Hansl blev undersökt av ambulanspersonalen och de bedömde att han var bra nog att åka hem.

Uppdatering 2:
Hansl åkte till sjukhuset och de kollade upp honom ordentligt,
vilket han inte berättade för mig för att han trodde att det skulle göra mig mer upprörd.
Han fick ratten i magen, så han har ont där och så har han fått en hjärnskakning..

Idag har vi haft ett långt samtal om att jag inte vill att han ska behandla mig som ett barn som måste skyddas från den hårda verkligheten.

Frieri

Gör lite plats för Årets friare...

Det är snart ett år sedan förra gången någon friade till mig, så det var hög tid.


Stor bonus för att han rimmar!

Jag känner mig ensam

Hatar det...

Har varit hos en barndomskamrat och fikat idag och det var så himla kul, så att komma hem till min tomma lägenhet var ett riktigt antiklimax.

och Hansl ringde, bara för att säga att han inte hade tid att prata för att han skulle åka över till en kompis. (Is that okey, sweetie?)

Medaljens baksida...

När jag var hos Martin för en vecka sedan, sa han: Jag har varit nykter i en månad!

Och så visade han stolt upp sin AA medalj.

Han sa: Jag är SÅ motiverad nu. Jag VILL göra det här för det är jag skyldig mina barn.
Han sa: Jag tar en dag i taget och på söndag har jag klarat min första vecka hemma och nykter.

Jag skrev till honom på msn i måndags. Och han svarade... det gick långsamt och han sluddrade på orden.
Jag: Har du druckit.
Han: Nej, men min läkare har sagt att jag kan ta en nozinan för att varva ner.

Och någonstans där inne...
vet jag att det är en lögn....
men det är liksom inte min sak längre...

Jag tänker på det jag hade gjort om vi varit tillsammans: Ringt hans mamma och bett henne springa över med alkomätaren, ringt hans läkare och kolla om det han säger stämmer, åkt dit själv och verifierat att han inte hade druckit.

Men jag gjorde inget...

Och jag slås av 2 saker:
1. Jag är SÅ tacksam att jag inte är där längre.
2. Det är så oerhört tragiskt att han inte klarade sig längre

Starfucker

... skulle jag inte kunna kalla mig direkt...

...men för massor av år sedan ringde jag in till NRJ för att önska en låt... och helt plötsligt hade jag en dejt med killen som spelade låtarna på kanalen.

Inget avancerat... vi gick ut och tog en öl och sedan hem till honom för att knulla.

Nästa gång vi träffades så vägrade jag ha sex med honom, för jag ville veta om han var intresserad av mig.

Han: Varför kom du hit då?

Man ba: I see.

Sedan hörde jag inte av honom något mer... förutom på radio då.
Fast numera jobbar han på en annan kanal.

Ibland...

...drabbas jag av tvivel. Tänk om det här inte är det rätta.

Tänk om Hansl lämnar allt, säger upp sin lägenhet och sitt jobb och flyttar till mig...

och så visar det sig att det här inte är vad jag vill...
Eller att det liksom inte fungerar att ha en vardag tillsammans.

Förstå ångesten...
Jag skulle aldrig kunna säga det till Hansl. Jag skulle aldrig kunna såra honom så.