Sexa?

Alltså, jag tycker att det är så fult:

"-Ska vi sexa?"¨

Jag och min första pojkvän använde oss av det eller snarare han använde sig av det.
Och för att göra det hela lite lekfullt och skojigare så ändrades frasen till: "Ska vi snexa?"

Jag slås av hur oerotiskt, kärlekslöst och...
... fult det låter

Det är, ta mig fan, ett under att vi hade sex överhuvudtaget.

Och jag funderar på vilken typ av sex som följer på en sådan fråga.

För det känns knappast som läge för ett hårt, dirty-horny (Hansl uttryck) samlag eller ett ömsint, kärleksfullt samlag...

Oro

Martin har hört av sig... Han behöver pengar.
Han ber mig inte om pengar, men han vill ha hjälp att sälja saker på tradera.
Jag undrar vad han ska ha pengarna till. Han har ju en god man som ska ta hand om allt sånt, nu för tiden.

Undrar om han ska ha pengarna till knark...

------------------------

Uppdatering:
Jag har godkänt att han använder mitt Traderakonto.
Kl 02 inatt hade han skickat ett mail till min jobbmail och skrivit att han styrt om min e-post från tradera.
Jag mailade och skrev: Behöver jag kommentera att du sitter och pysslar med sånt här kl 2 på natten.
Martin svarade: Jag? Manisk? Nääääääääää!

Prata? Nej tack, jag sover!

Jag har inte pratat ordentligt med Hansl på flera dagar. Det började när han bokade biljetten hit.
Vi pratade bara om just det... biljetten och att han bokade den.

Vi bestämde att vi skulle höras senare på kvällen, för han hade någon kompis som skulle komma förbi. Hans kompis gick hem väldigt sent, för jag låg och sov när Hansl ringde. Det blev inte mycket till samtal.

Och igår så ringde han upp mig och han var så himla trött. Han var så trött att det knappt gick att höra vad han sa. Jag sa åt honom att gå och lägga sig och att vi kunde prata idag istället.

Så idag ringde han vid 21 och berättade att det var något fel med hans pappas bil och att han behövde åka och hämta honom... 1 timme enkel väg. Och jag sa att vi kan höras imorgon.

Och jag har varit lite nere idag, men det kändes så himla skönt att höra hans röst. Så jag kände mig lite gladare och det är klart att det är tråkigt att vi inte kan prata längre, men kanske imorgon...

Det är mycket nu

Ville bara säga det... att det är mycket...

Små och stora problem, som inte går att lösa bara så där.

Och jag känner mig svag,

för att jag inte är stark.

Jag saknar geist och initiativ.

*suck*

Trött

När jag varit onykter har jag ibland råkat ut för att jag VET att jag pratat med någon, men jag kommer inte ihåg om vad.

Och igårkväll när Hansl ringde... alltså jag var inte onykter, men jag var in i döden trött.

Och han pratade och pratade och jag tror att jag svarade som jag skulle

och till slut sa jag att jag var trött, varpå han frågade om vi skulle lägga på, men jag sa: No no I want to talk.

och sedan minns jag inget mer....

HAN KOMMER!

om 2 veckor...

Jag vet inte varför jag blir så nervös av det.

Jag är glad och lycklig i alla fall...

Martins lista

Martin var hemma över jul och då drack han sig redlös nästan varje dag, men när han kom tillbaka till behandlingshemmet började han på allvar använda de olika drogerna som erbjöds honom.

Han var så vag när jag frågade honom vad han hade tagit.
Det spelar egentligen inte någon roll för mig, men jag frågade igen av ren nyfikenhet:

-Syntetiskt cannabis
-LSD
-Extacy
-Amfetamin


Han sa att han inte tagit något på 2 månader
(sedan kan man ju tro det eller inte, som man vill - sanningen är relativ när det gäller Martin)

Han dricker fortfarande, men inte mycket, la han till.

Jag: Fast så funkar det väl inte? Mängden spelar väl ingen roll? Det är väl att du gör det överhuvudtaget, fast du inte ska?

Sedan pratade vi lite om knarkarbruden som han var tillsammans med.

Jag berättade för Sara... och jag hörde hur hon drog efter andan: TÄNK om du hade varit ihop med honom fortfarande! Och då hade ju du varit jätteglad för att han åkte på behandlingshem och allt och så knullade han runt och knarkade, istället för att jobba på sin nykterhet.
Jag: Jag är så glad att jag har Hansl.
Sara: Du ska vara glad att du inte har Martin.

Ryanair

Mina försök att få fribiljetter eller rabatter hos Ryanair har varit fruktlösa.
Men jag har ingen skam i kroppen....



Vill bara att alla ska se hur glad jag är över att få åka med detta trevliga bolag.
*blink, blink*

Hansl

Hansl: I'm going out tonight.

Jag kunde inte hjälpa det. Jag blev svartsjuk.

Tusen tankar snurrade runt i huvudet.
Tankar som byggde på osäkerhet och det faktum att vi inte har träffats på snart 2 månader.

Tänk om han träffar någon yngre, snyggare, någon som finns där, där han är och inte över hundra mil bort.

Jag fejkade glättighet, för att jag inte ville förstöra hans roliga utekväll: Oh, that sounds so fun. I hope you have a good evening.

Och den gigantiska klumpen i magen försvann inte förrän imorse, när han ringde...
och sa: I love you like crazy

Det allvarliga samtalet

Jag pratade med Hansl... i förrgår...
och det har varit så jobbigt för mig att jag inte orkade skriva om det, men det gnager i huvdet

och jag vrider och vänder på det som sades och det som stod att läsa mellan raderna.

Vi pratade om när han ska flytta hit:
Mitt hem duger inte åt honom.
Hansl: Your apartment is too small. I will go crazy. You have too many things.

Spiken i kistan är att min närmaste granne är min dotters pappa.

Han dissar mitt hem och han fattar inte att jag har försökt att hitta något annat i 2 års tid, men inte lyckats.
Och jag känner att jag inte orkar....
Jag orkar inte ta det här nu och jag orkar inte göra det på egen hand.

Jag pratar med Sara och gråter ut min osäkerhet
och hon är så fin och hon stärker min ryggrad...
Sara: Skitsnack, han får komma hit först och så kan ni flytta någonstans tillsammans.

Saknad

Jag saknar Hansl jättemycket just nu...

och när jag gör det, pratar jag mycket om honom.

Om folk inte frågar om honom av sig själva, så flätar jag på något sätt in honom i samtalet, så till slut handlar alla konversationer om Hansl i alla fall.

Tankeläsning

Pendeltåget körde in vid Flemingsbergs station. Jag fingrade på mobilen i fickan och tänkte:
Nu kan han ringa.

Jag släppte telefonen och sträckte mig efter en Metro på sätet brevid och i samma ögonblick ringde det.

Hansl: Hej [shonhed].
Jag: What?
Hansl: [Shonhed]. (Skönhet)
Jag: Ahaa... You just read my mind. I was thinking that I wanted you to call.
Hansl: And now I do.

Sedan pratade vi lite som vanligt. Han frågade inte när jag kommer till honom och jag berättade inte att jag har köpt en biljett.
Jag ska dit om en månad, men jag har inte tänkt att säga något, för jag tänker att om han vet att jag kommer, så kanske han inte anstränger sig att komma hit.

När ska vi ses

Numera frågar han varje gång vi pratar: När kommer du hit?
och jag svarar: Jag vet inte.

Han: Vill du inte träffa mig
Jag: Det vet du att jag vill, men jag vet inte när jag kan.

Jag sa till honom igår att jag tycker att om han ska flytta hit så borde han intressera sig för att tillbringa mer tid hos mig.
Han svarade att han ska försöka komma till mig i maj.

Vi får se vad som händer...

Grälsjuka

Redan i natt när vi la på luren bestämde jag att jag inte skulle fortsätta tjafsa idag, men när Hansl ringde mig på morgonen hördes det med en gång att han inte var klar...


Hansl: Do you think I'm annoying.
Jag: No
Hansl: But you said so last night.
Jag: Yes and you were, but I have let it go and I am not annoyed any more.


Hansl: So you think that I don't have any respect for you
Jag: I did NOT say that.
Hansl: That is exactly what you said, word for word.
Jag: No, that is what YOU said. I said that you don't respect that I didn't want to talk about it.

och med det, så slutade han...

och vi kunde prata som vanligt igen...

Sedan, när vi la på så sa han: I love you, puss, hejdå!

Vi har bråkat

mitt i natten... och jag låg och sov när han ringde.
I alla fall så utbytte vi lite information om vad vi gjort

och han ville att jag ska berätta vad jag och Sara pratar om när vi pratar om honom

och det kändes så fel, för mina samtal med Sara är privata
Det är ju hos henne jag ventilerar ut, så jag inte behöver göra Hansl orolig i onödan, så vi inte hamnar i ett bråk kring någonting som bara existerar i mitt huvud.

Jag kände att jag inte vill berätta sådana saker...
och jag vill definitivt inte prata om att Sara säger att hon är rädd att han inte kommer att flytta hit överhuvudtaget.

I alla fall så hände något som aldrig hänt förut:
Hansl avslutade samtalet utan att säga att han älskar mig.

Martin

Det känns som om jag är klar med Martin.

Det är ett tveeggat svärd...

samtidigt som jag mår dåligt av att höra hur han förstör sitt liv

så känns det bra, för jag får bekräftat att jag gjorde rätt...

när jag gick.

Dyra flygbiljetter

Helt plötsligt vill han träffas. Han har inte nämnt det på jättelänge.
Sist vi pratade om det sa han att han måste vänta till han får lön.

Hansl: So when are you coming to me?
Jag: I'm maybe coming in may.
Hansl: But I want to see you now.
Jag: You are very welcome to come here at any time.

och han började kolla biljetter omedelbart.

och jag fick en känsla av att han är väldigt impulsiv....

men jag vet att biljetterna är asdyra nu... och jag hörde det på Hansl: Fuck!

Jag: I know, they are really expensive.
Hansl: Honey, they are REALLY expensive.

Han muttrade lite... sedan pratade vi inte mer om det.


Hallå Ryanair! Min och Hansls kärlek hänger på era kommunikationer!
Så om ni känner för att sponsra en bloggare med kanske 10+ läsare får ni JÄTTEGÄRNA skicka flygbiljetter Skavsta/Düsseldorf till mig.

Martins nya exflickvän...

Sara ringde mig: Har Martin en ny?
Jag: Nä, det tror jag inte.
Sara: Men det står på Facebook att "Martin is now single" och så är det någon som har kommenterat det med: "Näää, vad har hänt?"

och igår skrev Martin till mig på msn, så jag frågade honom om det

och han svarar alltid så himla lurigt, så att han säger saker utan att säga dem.

Så det han inte sa, men antydde, var att han var tillsammans med någon av knarkarbrudarna från behandlingshemmet...

Sedan sa han att de hade haft ett öppet förhållande.

Jag sa: Men det är ju perfekt för dig, för då kan du ju inte vara otrogen.

Martin höll inte med. Han sa att han vill ha ett förhållande som har en framtid.

och jag tänker "Vad hade vi? Var vi dödsdömda redan från början?"
och jag tänker, för säkert tusende gången, att jag inte vet vem den här människan är.

Vi sms'ar

Från Hansl 21.13: "Iam home at 10:15 is that okay"

Jag svarar 21.15: "What do you mean? If its not ok, will you be home earlier? ;)"

Från Hansl 21.16: "No Iam not Iam home 10:15 love u puss"

Things you just don't do or say

Någonstans mellan "inte rekommenderat" och "Absolut förbjudet":

-Att prata om kiss när han är kåt.

-Att föreslå att han ska skaffa en uppblåsbar docka och klistra en bild med mitt ansikte på den.

-Att föreslå resmål där man inte kan fiska

-Att fråga om han är full när han inte är det

-Att avsluta ett samtal utan att säga: I love you, Puss, Hej då/Bye

-Att säga att man kanske har cancer när man hittat en ojämnhet i huden

-Att säga att fiske inte är en sport (och/eller jämställa det med schack)

Mer om PMS

Inte är det här någon jäkla faktaruta för PMS.
Jag bara berättar hur jag påverkas.
Andra tjejer kanske är helt normala. Jag är det inte;

Jag och Hansl kör de flesta samtalen över skype, men igår... så hörde han mig inte.
Han ba: Sweetie, I can't hear you.

och jag ringde till Skypes provtelefon för att kolla min mikrofon och det fungerade klockrent.

och jag startade om programmet och han hörde mig fortfarande inte.

och jag blev så himla arg på honom.... för att han inte hörde mig... för att han bor i Holland... för att jag börjar tröttna på att ha ett förhållande där man aldrig ses.

Irritationen bara eskalerade och till slut handlade det inte ens om att jag inte hördes i Holland

Jag skrek in i hörluren: I AM HANGING UP NOW! BYE!

som att allt var hans fel... det var det ju inte.

Det enda jag fick till svar var: Sweetie? Are you there? I can't hear you.

Jag la i alla fall på, superirriterad. 2 sekunder senare ringde mobilen.

Vi sa godnatt för kvällen och jag låtsades som om jag inte alls var sur och grinig PMS-kärring.

Sara

A long, long time ago...

Sara ringde till mig och var helt upprörd för att hennes man inte hade plockat ur diskmaskinen, vilket han hade lovat göra i utbyte mot att hon gick och köpte filmjölk. Hon hade väntat ut honom också, så det hade gått tre dagar sedan överenskommelsen.

Sara: Men du förstår inte, jag lever i ett förhållande byggt på lögner. Hur ska jag kunna lita på något han säger.

Jag: Ursäkta om jag tar upp något helt annat, men ska du ha mens snart?
(det uppstod en liten paus medan Sara räknade dagar i huvudet)
Sara: Jaa, men det har inte med det här att göra...
Jag: Nej nej, självklart inte, jag undrade bara.

Sedan skrattade vi lite... och Sara var inte arg längre.

För ungefär ett år sedan satt vi i bilen på väg till IKEA och jag var nere efter att än en gång ha kommmit på Martin med att ljuga för mig, han hade druckit sig onykter och raggat på en tjej på facebook.

Jag: Mitt förhållande är bara en stor härva av lögner, nästan lite som ditt.
Och sedan började vi asgarva.
Sara: Ja, det är ju LITE annorlunda.

Martin36

Jag gratulerade honom på födelsedagen. Han lät påverkad...

Fast han skärpte sig resten av samtalet så att jag inte skulle höra något.


men det var för sent... jag hade redan hört... fast jag sa inget om det...


Han sa att han inte känner sig hemma på AA längre

Jag föreslog att han kanske skulle gå till NA istället.

Martin: Varför slutade jag inte när du bad mig?

Jag: Man kan aldrig vara nykter för en annan människas skull.
Den nykterheten blir alldeles för bräcklig.
Du kommer sluta när du tröttnat på allt som ditt missbruk ställer till för dig i ditt liv.

Martin vill inte ha tillbaka mig. Han är noga med att säga det, så att jag inte ska tro att han är ute efter det. Han säger att vi är som kryptonit för varandra. Det var dömt att misslyckas redan från början.

Han kanske säger det för att han är rädd att jag vill ha tillbaka honom.

Det vill jag inte...

Sedan sa han saker som fick mig att känna mig ledsen...

... som att jag var alldeles för lätt att manipulera.

Till slut känner jag bara sorg... vart tog min Martin vägen?

Grattis Martin! Grattis så jävla mycket! Nu är du 36...

1 månad

Nu har det gått en månad sedan vi sågs. Det känns asjobbigt.

När det är dags att lägga på för kvällen, så känner jag hur tårar av saknad börjar bränna under ögonlocken.

Han hör det på mig med detsamma och så säger han: Are you sad, sweetie?

och jag svarar alltid: No, but I miss you.

Och då säger han: Don't be sad, sweetie

PMS

Jag VET att jag blir irrationell dagarna före mens.
Det har tagit mig några år att inse det.

En skitsak kan bli jättestor. Jag kan fräsa och vara elak. Inte alltid, inte varje gång... men det händer.

Och jag kan inte hindra mig själv. Det finns inget sunt förnuft som bromsar och säger: Hmmm, undrar om det jag känner är hormonellt betingat?
Jag är så insnöad på att jag har rätt i det jag känner i stunden, hur galet det än är.

Tonåren var extra jobbiga med en bror vars huvudsakliga mening med livet var att driva en till vansinne och sedan avrunda varje bråk med: Haru mens?

Och det har man ju inte, för den kommer sedan...

När man redan har lugnat ner sig och kanske insett att man tänkt galet.

Jag brukar förvarna mina pojkvänner på ett tidigt stadium i förhållandet om att jag har PMS.
Men det viktigaste är...
Att jag alltid ber om ursäkt.
Den kanske inte kommer samma dag, men det är en uppriktig ursäkt.

Soldier

Jag tänkte skicka en länk till försvarsmaktens hemsida så Hansl kunde få läsa lite på egen hand + att jag tycker att det är bra svenskaträning för honom.

Då berättade han om en vän som är soldat och ska åka till Afghanistan.

Och det bara knöt sig i magen.

Jag: I don't want that. If you will be a soldier here in Sweden it's fine with me, but I don't want you to go somewhere where you can get shot.
Hansl: No, I don't want that either. I just thought it sounded nice to run around in the forest. But I would really like to have you with me so we can fuck in the forest as well.
Jag: That sounds nice.

In the army

När Hansl ringde mig på fyllan i söndagskväll, så var han jätteivrig...

Han hade träffat en kille som rekryterade för den Holländska armén och han hade sagt till Hansl att med hans fysik så skulle han passa bra i armén.

Sedan började Hansl prata om att det kan vara en bra idé, att det är en bra merit att ha legat i armén.
Jag: *suck* Jaha?
Hansl: Yes, but I will join the swedish army instead.
Jag: But honey, I REALLY think you need to be a swedish citizen.
Hansl: Yeah, but I will be, soon, wont I.

Så jag använde mig av samma metod som Sara lärt mig att man ska använda med barn. Om de säger att de ska åka till rymden, så stöttar man och så får de upptäcka på egen hand om det går eller inte.

*stöttar*

No it is NOT okey!

Så jag pratade med honom idag... när han var nykter.

Och jag gick fram riktigt hårt. Inte riktigt min stil egentligen, men jag sa att jag tänker prata nu och du ska inte avbryta mig.

(och nu är det översatt för jag orkar inte skriva på engelska)

Det här var det som störde mig med samtalen som jag fick igår:
-Du frågade om lov att gå ut och sedan om jag var arg.
Hade jag hört någon tala så till sin flickvän, hade jag tänkt att: Shit, vilken bitch han är tillsammans med.
-Du är i Holland och jag är här och så länge det du gör inte påverkar mig och det jag gör, så finns det inget skäl att fråga om lov. Det måste upphöra.
-Du tror att jag har problem med att du dricker, så är det inte. Jag har inga problem med att du går ut och festar lite nu och då. Jag har svårt för "varjedag"-drickande.
Sedan uppskattar jag att du ringer och berättar när du ska ut och festa, så länge du inte frågar om lov.
-Till sist det som störde mig mest:
Du tror att jag har problem med att du dricker och ändå gör du det.
Hansl: Vad menar du.
Jag: Men du trodde ju att jag skulle bli jätteupprörd över att du hade druckit, men du gjorde det i alla fall... Och sedan ringer du och frågar om jag är arg.
Hansl: Jag förstår inte
Jag: Men tänk dig att jag hade jättesvårt för om du skulle ha gula kläder på dig. Och så sätter du på dig gula kläder och ringer mig och frågar om det är okej... är du arg?

Och han fattar vad jag menar...
Det är ju inte så att jag har problem med att han dricker utan det är grejen...

Att han TRODDE att jag hade problem med att han dricker, men att han gjorde det i alla fall.
Han gjorde medvetet något, som han trodde skulle göra mig ledsen.

Nu är det väldigt uppskattat med input. Drar jag för höga växlar?

Is that OK with you?

Hansl har besök ikväll...
En av hans närmaste kompisar, kompisens flickvän och kompisens lillasyster.
De kan liksom inte få något hittepå-namn för jag vet inte vad de heter.

I alla fall så ringde Hansl och sa att de skulle gå ut.

Och det blev en 3-4 "Is that ok with you?"
och c a 3-4 "Are you angry?"

Jag skrattade och sa: JA, det är okej och NEJ, jag är inte arg...

Fast vad som oroar mig, är om folk hör att han pratar så där med mig.
Tänk om de tror att jag sitter i Sverige och missunnar honom att gå ut och festa

Otrohet

Magkänslan är så himla viktig.
Man är i ett förhållande och man är kär och glad och så händer det något som gör att man tänker... något är fel.

Det behöver inte vara något särskilt.

en kväll ute med killarna som slutade ovanligt sent...

han stängde av mobilen när han kom hem från jobbet...

man ringde till honom och det var upptaget i över en timme...

man känner till att det finns "väninnor" från det förflutna som fortfarande hör av sig...

Sätter man det tillsammans, så verkar det uppenbart,
men det här var tecknen som jag ignorerade och inte ens tänkte på förrrän efteråt...
när hela sanningen var uppdagad...

Vi var på en fest tillsammans och han pratade med en tjej hela kvällen.
Jag hälsade på henne och hon var trevlig.
Eftersom jag själv dansade och pratade med folk på annat håll, tyckte jag bara att det var bekvämt att min pojkvän kunde underhålla sig själv.

Efter den festen dök tecknen upp som man inte KUNDE ignorera:

En väninna ifrågasatte om vi var tillsammans

Namnet på tjejen från festen dök upp med jämna mellanrum

En weekendresa "med killarna"

vilket var spiken i kistan...

När han kom hem från resan upplevde jag honom som jagad.

Av en slump satt jag med hans mobil i knät när han var in på Statoil.
Jag tänkte att jag ska kolla om han sms'at med "den där väninnan från det förflutna"
Istället var det en MASSA sms från en kille; Erik

Jag hade inte tid att gå in i meddelandena och läsa, men förhandsgranskningen visade texten "PUSS" i många av sms'en

Martin hade aldrig pratat om någon killkompis som hette Erik

Hade Martin ett homosexuellt förhållande?

Självklart inte - det så enkelt, att det var tjejen från festen som lagrats under annat namn.

Så när jag satt där i bilen, med mobilen i knät och Martin kom ut från Statoil... började jag skaka... som en feberfrossa som inte ville ge med sig.

Jag skulle komma att fortsätta att skaka så där okontrollerat ett helt år efter...

så fort otroheten kom på tal...

Och det är inte lätt att gå tillbaka i ett förhållande som färgats av otrohet,

men jag hade inte älskat klart.

Inspirationen till det här inlägget kommer från Nattens Bibliotek
där det tas upp tydliga tecken på otrohet

Crazy

Jag brukar säga att fram till man är 21-22 så har man en period då man kan göra mycket galna saker och fortfarande skylla på att man är ung och dum...
men efter 22 års ålder funkar inte det längre.
Då finns det bara "Jag borde vetat bättre" kvar.

I alla fall... när jag var ung och dum var jag ute på krogen med jobbet och jag blev alldeles kanonfull. Jag spydde ner hela la cucaracha och senare även Gullmarsplan.
Jag ringde efter mitt ex och frågade om han kunde komma och hämta mig och det gjorde han,
snäll som han var.
Medan jag stod och väntade på honom i Gullmarsplan hittade jag några "Operation Stockholm" som jag började prata med och helt plötsligt började jag grina och dra någon galen historia om att min pojkvän slog mig...
helt crazy...

sedan kom mitt ex och jag hoppade in i bilen med honom.

Ut med det gamla in med det nya

Jag har varit och tagit ut kopparspiralen...

Jag har lidit ganska rejält av den, med mens i 14 dagar per månad.

Tack vare att pojkvännen bor i ett annat land har det fungerat, men det är nätt och jämnt...

Samtidigt har jag upplevt att jag är ömmare och lätt får små "sprickor" vid samlag.

Det gör för jävla ont, men har man bara en helg per månad på sig, så knullar man i alla fall - för man är ju inte mindre kåt.

Barnmorskan förklarade att det kan vara så att i och med att jag har mens i en onormal cykel så "är hela miljön där nere kaputt". Hon sa att det skulle ta ett tag innan allt skulle bli normalt igen.

Sedan mätte hon min vagina med sina fingrar och den är minsann 75 mm.

Så nu har jag beställt ett pessar som jag räknar med att få levererat innan det är dags för min och Hansls nästa sexfest...

Det blir mer och mer intressant att passera tyska tullen. Ska försöka hitta ett hundkoppel och en ridpiska att ta med mig också.

Hansl

Och det blev så struligt... det var ju inte meningen...

Jag berättade för Hansl att jag pratat med Martin,

inte för att jag ville,

men när han ställde en direkt fråga så kändes det fel att ljuga

och han är så känslig och fångar upp när jag låter osäker...

Hansl: Do you still love him

och det gör jag inte... men Hansl tror mig inte när jag säger det.

så jag berättar vad Martin skrivit. Jag säger allt.
För jag vill inte att han ska känna att jag hemlighåller något för honom.

Hansl säger att Martin skriver kryptiska meddelanden för att jag ska bli orolig och höra av mig. Att det är medvetet, för att han vill ha uppmärksamhet.

Och det är klart att jag vet att Hansl har rätt.
Det normala hade kanske varit att jag och Martin sa upp kontakten när vi gjorde slut,
men inget i mitt och Martins förhållande har någonsin varit normalt.