Martin36

Jag gratulerade honom på födelsedagen. Han lät påverkad...

Fast han skärpte sig resten av samtalet så att jag inte skulle höra något.


men det var för sent... jag hade redan hört... fast jag sa inget om det...


Han sa att han inte känner sig hemma på AA längre

Jag föreslog att han kanske skulle gå till NA istället.

Martin: Varför slutade jag inte när du bad mig?

Jag: Man kan aldrig vara nykter för en annan människas skull.
Den nykterheten blir alldeles för bräcklig.
Du kommer sluta när du tröttnat på allt som ditt missbruk ställer till för dig i ditt liv.

Martin vill inte ha tillbaka mig. Han är noga med att säga det, så att jag inte ska tro att han är ute efter det. Han säger att vi är som kryptonit för varandra. Det var dömt att misslyckas redan från början.

Han kanske säger det för att han är rädd att jag vill ha tillbaka honom.

Det vill jag inte...

Sedan sa han saker som fick mig att känna mig ledsen...

... som att jag var alldeles för lätt att manipulera.

Till slut känner jag bara sorg... vart tog min Martin vägen?

Grattis Martin! Grattis så jävla mycket! Nu är du 36...