Han har åkt och fiskat med sin pappa och de ska vara där hela helgen. Det innebär korta samtal, som obligatoriskt börjar med att det är dyrt att ringa från Tyskland till Sverige.
Och det slog mig idag hur lätt det skulle vara för Hansl att vara otrogen mot mig, men han är inte kapabel att göra något sådant.
Sedan tänker jag tillbaka till när jag kände att Martin aldrig skulle göra något sådant mot mig.
Till och med när han erkände att han varit otrogen, var det enda jag kunde tänka:
Han kan inte ha varit otrogen - Inte MIN Martin.
Jag kunde inte förstå varför. Jag trodde att otrohet var något man ägnade sig åt när förhållandet stagnerat. När man tappat gnistan, liksom.
Jag och Martin var nyförälskade - Vi hade massor av sex, och då menar jag massor.
När vi sov tillsammans väckte han mig varannan timme för att han var kåt
och jag sa aldrig nej - aldrig...
men det räckte tydligen inte för det bipolära helvetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar