Jag träffade Sara, som är min oändliga visdomskälla, min objektiva "Benjamin Syrsa". Självklart diskuterade vi Martin.
Jag vet inte om jag skrivit om det tidigare i bloggen, men den första tiden som jag var tillsammans med Martin så upplevde jag som en himlastormande lycka och jag var så idylliskt förälskad i honom. Vår kärlek kändes så ren och osårbar.
Men när Martin var otrogen mot mig med tjejen som han raggade upp på min väninnas födelsedagskalas, så förändrades allt. Jag sa till Martin att det här kan du aldrig göra ogjort.
För ungefär en månad sedan när jag hittade raggningsmailet till den där tjejen på FB så gick jag igenom Martins dator från topp till botten. Jag hittade riktigt gamla mail till en tjej som han dejtade innan mig. Det stod ingenting avslöjande mer än att hon saknade honom och han skrev något djupt fånigt blaj i stil med det Charles Ingvar skrev när jag dumpade honom - typ att han är en skadad själ som varken vet ut eller in i livet. Grejen var att mailen var daterade när jag och Martin varit tillsammans i 4 månader.
Jag sa till Martin: Jag har hittat bevis för att du har haft sex med Caroline medan vi var tillsammans.
*hade inga bevis*
Martin: Vafan du får inte gå igenom min dator!
Jag: Du är ju inte ärlig! Men nu vet jag i alla fall att du aldrig var trogen mot mig ens i början, vilket gör att den perioden som jag har saknat - där jag var som mest lycklig - Var den då du lurade mig som mest.
Martin sa inte emot och jag insåg att mitt skott i mörkret träffade ett mål.
Blev jag gladare? -Nej
Lämnade jag honom trots att jag fått ytterligare ett bevis på att han är ett arsle? -Nej
Berättade i alla fall det här för Sara och jag såg hur hon nästan började gråta för hon kände min smärta.
Jag börjar känna att jag är skyldig min omgivning att bli lycklig - så de inte behöver oroa sig för mig.
Lämna Martin vs Sista chansen (idag är det "lämna Martin" som dominerar)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar