Jag vet inte riktigt varför, men helt plötsligt så kände jag bara ett stort lugn.
Jag är inte orolig längre.
Jag har fortfarande inte konfronterat honom, men jag kommer att göra det.
Det kommer att bli ett långt samtal där han har en del att förklara
+ att jag måste stå till svars för det jag har gjort.
Jag tänker att jag kan lika gärna ta det till helgen, då ingen behöver gå upp dagen efter för att åka till jobbet.
Det kanske är idiotiskt att gå omkring och låtsas som ingenting, men så länge jag kan njuta av att jag egentligen inte vet någonting, så gör jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar