Så jag lovade Martin att jag skulle avsluta kontakten med C I om han slutade röka. Till min stora förvåning visade det sig att Charles Ingvar är bindgalen.
Fick kanske fyra mail av honom där han skrev hur dåligt han mår. Saxar en bit ur ett av dem:
"En sak till... Du har inte haft panikångest märker jag eller mått riktigt dåligt. Jag har varken skadat mig själv, andra eller gjort något annat mot min ångest - bara bitit ihop till för ett år sedan... Då fick jag attacker av hoplöshet som bara gick att dämpa genom att dunka huvudet mot väggen eller slå sig själv i ansiktet - det var inte ofta - men till slut blir det så och det är inget val... Att skära sig var mer en symbolisk handling för att visa andevärlden att gränsen är nådd och att hag menar allvar + lite ångestdämpande... Att rispa sig själv för att få uppmärksamhet görs i själviska syften men om man mår riktigt dåligt är det till slut inget aktivt val elleer något man gör så att det skall vara synligt för omgivningen i uppmärksamhetssyfte... Att det slank ut nu var för att du gjorde mig aå ledsen att jag var tvunget att skriva av mig ALLT..."
och det sista han skrev;
"Jag vill inte heller att det skall sluta i osämja... Men jag vill att du skall förstå... Nej det är inte ditt fel alls. Det är ödet som vill detta med mig - ett öde som jag inte orkar acceptera längre... Har gjort det för många gånger och jag har bitit ihop för barnens skull. Du är bara en liten del i det, en bricka i ett spel du inte styr över... Jag har varit med länge och känner igen mönster. Det är ingen slump direkt - någon högre makt som ger mig en skola jag har gått i LÄNGE men som jag INTE orkar med... Bad om en paus, men fick den ej..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar