Sambo

Än så länge är det ganska soft att vara sambo. Vi älskar så fort vi får chansen. Vi åker till Lidl och handlar. Vi diskuterar vad vi ska hitta på, men det slutar med att vi inte gör någonting.

Vi tjafsar en del, men det känns odramatiskt och vi löser det enkelt. Vi hittar en form som kommer att fungera för oss som sambo.

Jag packar upp flyttkartonger i ett rasande tempo, men har trots det bara kommit igenom en tredjedel.

Jag oroar mig massor för Sara som ska föda barn... any day now...
Helst av allt vill jag bara träffa henne, så att jag får se med egna ögon att allt är okej,
men jag vill inte heller tränga mig på.

Det är så länge sedan jag var gravid, så jag kommer inte ihåg hur det var...
Behöver man lugn och ro eller vill man bli aktiverad?